Jag har mina sidor

måndag 13 januari 2014

Den rimmade litteraturhistorien III

Snart ska vi landa i framtidens moderna metropoler
Men vi börjar med en -ism inriktad på symboler
Här föds symbolen av bohemen på sitt café
Avantgarde & alienerad, aldrig riktigt mé
Kaffe & te är den populäraste innedrycken
När man via impressionism skissar fram intrycken
Symbolismen kan ses som en form av senromantik
Sprungen ur sagor & Wagners operaskrik
Andlig espiri & en kärlek för folksagor, visst
Men philosophia perennis - var man också humanist?
T.o.m. teatern ville prata med min nattsida via suggestiva skuggspel
En naken kvinnokropp i konsten tyckte ingen var ett dugg fel
Enmancipatörskor tyckte man var lite för vilda
Som vampyrer föredrog man att ladies avbilda
En tid för Mucha, art noveau & Molin Rouge
Finland blir sjöarnas land uppå vilka det rors
Det här är en speciell plats på strömningslistorna
För symbolisterna är de första som själva vill bli kallade Symbolisterna
Poeten lär sig & samhället lär sig, ja, båda lär
När Ondskans blommor släpps 1857 av Baudelaire
Sedlighetsbrott! Han är i förbund med satan!
Dikta om äckliga roadkills som ruttnar ute på gatan!
Du är rena rama utomjordingen, du blir aldrig en av oss
Svävar i det blå med stora drömvingar som en albatross
Arthur Rimbaud var ett underbarn - inte ens 20 år, men visst kan han!
Sen lade han ner pennan, skrivboken, blev en business-man
Walt Whitman, oh, kapten, min kapten
Vandrade över hela USA på blott två ben
Någonstans mellan pionjärpoet & vagabond
Men att du recenserade din egen bok hade vi ingen aning om
Emily Dickinson var däremot en riktig innesittare
Men hennes fyndiga dikter var lite påhittigare
Hon har inga problem att dikta både om pappa Gud & en busig mus
Men typ inget publiceras, hela livet i samma hus
Samtidigt som alla dessa diktar på utländska
Ställer vi oss frågan: vad är det svenska?
Det visar sig att man inte riktigt visste
Det börjar utforskas av nittitalister
Heidenstam pubicerar sin renässans
Säger: svenskens estetiska klädnad, den är enbart hans!
Vi är trötta på naturalism, ingen skomakarlåda till lunch
Eller ytliga patrioter som tror det räcker med en skål i punsch
Fantasi, skönhet & hedonism, glädjas åt livet
Hazelius gör det stora folksjälsinitiativet 
Att älska sin fula, fattiga, men fullkomligen fantastiska hembygd
Gör så småningom Fröding, Lagerlöf & Karlfeldt till en dygd
Natursymbolism passar om man egentligen vill prata om något i byxorne
Men det är ju busigare att förklä det till en dikt om nattyxne 
Selma Lagerlöf ger oss en saga om galenskap som slutar i fröjd
Och drömmar & trauman förstod hon långt före Freud
Bland imperialismens kolonier var Belgien fan värst
Leopold III sa att han spred civilisation, men snackade skit mest
Britterna & fransoserna sa: ja, vi är iallafall inte Belgien
Joseph Conrad greppar pennan och gör en litterär resa tillbaks igen
Åk dit & avslöja misären, en naturalistisk agenda
Samtidigt symboliskt, vill han visa vad som i mörkret kan hända
Ödesgudinnor i väntrummet och en lek med färger
Mystisk dimma & spjutkastning mot flodens färjor
Även om Conrad målar upp porträttet som rätt så hemskt
Är hans synsätt väldigt trångsynt och västerländskt
Freuds tanke genomsyrar, om undertryckta drifter
Blir vi månne som Kurtz om vi bara ger efter?
Samtidigt, på teatern, får vi nu en regissör!
Wagners vision om att en snubbe visar hur man gör
Stanislavskijs metod om att första sina undertexter
Lever kvar än idag som en av de största upptäckter
Tjechov hade en modern syn på kaotisk dialog
Polsk riksdag och knepiga pauser var nåt han gärna såg
Ska vi ändra våra liv, får vi börja först här!
Hugg ner alla träden eller börja sylta körsbär
Publiken var förvirrad, vem ska jag ge stående ovation?
Tjechov tyckte att här är alla en huvudperson
Brecht tyckte inte om någon stanislavskijsk metod
Man skulle inte glömma att det var på en scen som figuren stod
Fuck katharsis, du är inte här för att blott fälla en tår
Jag vill att du börjar tänka politiskt när du sen hemåt går
Kanske ni inte grinar om jag slänger in sånger & verfremdung
Motarbete inlevelsetendensen? Brecht, du är för fan dum!
Ledsen, Brecht, men nog slokade din mustasch
När varenda kotte grät floder på premiären av Mor Courage
1909 släpps ett futuristiskt manifest
Det läses flitigt i Paris & Bukarest
Italienska machomän? Ja, det har du rätt i!
Låter det som en knäpp kulspruta är det Marinetti
Krigskåta teknokrater
Som såg att framtiden låg i en landminas krater
Många blandade ihop dem med fascister
Som säkert inte delade deras åsikter, om de bara visste
Mera av ett vänsterpatos fanns i Sovjetunionens land
Majakovskij kunde inte sjunga när kören i hans hjärtas kyrka stod i brand!
Men i Tyskland stämde man däremot upp i en underlig sång
Expressionism med tankarna fulla av undergång
Är jag utfryst ska allt runtom mig vara kallt
Sen kan man ju bli dadaist och bara skita i allt!
Om samtiden är helt åt helvete, varför skulle jag vara annorlunda?
Välkommen till Cabaret Voltaire, trevligt att ni är här, ni har ingen aning vad som ska stunda
Men dadaisternas poetiska fuga
Visade sig vara blott en fluga
Men ur flugans fjärilskokong krälade en surrealistik Dali
Oväntade möten mellan diverse ting låg däri
Poet, vackra ting och klassisk skönhet är ditt ämbete
Halas: äh, dra ända in i helvete!
1910-1930 var den europeiska modernismens år
Men i Sverige dröjde det, vi behövde en ny kritikerkår
1942 sprängde Lindegren sonettens bundna meter
Tranströmer svävade in med sina metaforer & maneter
Identifiera dessa drag, när sekelskiftets romaner börjar uppläsas:
Att intrig, subjekt, sannolikhetskrav och yttre verklighet börjar upplösas
En medvetandeström där orden liksom bara rinner
Omskrivningarna för sex & våld liksom försvinner
Ända sen Arvid Falk händer det inte alls så sällan
Att författare liksom fastnar däremellan
Borgare eller konstnär? 
Svårt att säga vad konst är
Tonio Kröger är fast och försöker hitta en balans
Tigeröga och isbjörnstjänster, i honom båda fanns
Vad ville Kafka säga med Processen? 
Om han visste att vi inte brände någonting, skulle han bli ledsen?
Josef K hade nog ingen aning under gårdagen
Att han skulle vakna upp som en liten man inför lagen
Inte ens vi får veta vad som slog slint
Hur hans liv blev en kafkaesk labyrint
Josef K blir tyvärr aldrig lika käck igen
Vi följer honom slaviskt, märks att Kafka är från Tjeckien
En josefcentrisk värld styrd av drömsk logik
Blev förbjuden, stalinister tyckte den var lite för lik
Pär Lagerkvist hade lite expressionism åt Sverige på lager, visst
Far & Jag blir hans egen prequel, The Ångest Begins
Den mytiska metoden känner ni till, men ni undrar hur
Man gömmer en underliggande mytstruktur
Och liksom klär ut cykloper och Odysseus
Till irländska krogsslagsmål och buskis
När Joyce släppte bomben ansågs den pornografisk
Ja, ett av de enögda monstren var en trångsynt medborgare, polyfemisk
Ingen kul typ att stöta på patrull med, en stötare av kula
Virginia Woolfs ordval är till skillnad från Joyce inte så fula
The Inward Turn, båda blickar inåt
Men med Mot Fyren firar Woolf av något annat
Med impressionistisk prosa fångar hon färg & form
Hennes grace i perspektivbytena är enorm
Det finns något otraditionellt i varje könsroll
Det märks i deras strävan bort mot öns håll
Hellström läser aldrig Proust på nytt
I madeleinekakor kan man spana efter den tid som flytt
Min barndoms oskuld finns därinne
I artefakter och konst finns minna minnen
Hemingways isbergsteknik kan vi inte vara utan
Vi anar att det finns något mer än det vi ser på ytan 
Eyvind har ingen mytisk metod, här är eposet explicit
Men det är inte bara om en hemresa och hur krigshjälten hittar dit
Odysseus är ärrad, skärrad, vi får höra när-var-hur-han-är
Utanför rasade just andra världskriget: en roman om det närvarande
En krigare kan aldrig komma hem, blir aldrig den han var
Vi som berättar om krigsdåden har ett stort ansvar
Från Ithaka till Vietnam, vi ansvarar för alla
Om vi inte ändrar oss, slutar aldrig blodet svalla
Vår tillvaro har ingen mening, den bara är, den
föds och dör i varje Camus-mening: världen
Mersault, psykopat eller robot i Algeriet
Postmodernister är trötta på konstnärsgeniet
Allt Müller säger bör tas med en nypa salt
Alice Munro kan sätta ett lyckligt slut på nästan allt
Det absurda dramat förvaltas av Kristina Lugn
Vill slå lös Idlaflickor kedjade vid ugn
Det var allt för den här gången
Så kom vi fram till postmodernistiska portar från den homeriska sången
Vägen genom århundradena, det var en lång en
Jag har iallafall haft kul åt nästan hela konkarongen 
Längtar redan tillbaka till den litterära salongen
So long, igen












onsdag 4 december 2013

Rimmad litteraturhistoria II

Vi tar fart igen vid sjuttonde århundradet
Det är dags att skärpa sig nu ifall ni undrade
För nu räcker det inte bara att ha ett hum
Dags att sätta verken i detalj i tid & rum
Det börjar en strömning som är sentimental
Man skulle gråta som ett barn om man var en riktig karl
Litteraturen blir alltmer samhällskritisk
T.o.m. tjänstefolk kunde läsa på sin fritid
Lägre samhällsskikt & miljöer som är samtida
En viss Aristoteles vill sig i sin grav vrida
”Krossa den skändliga kyrkan”
Inte med muskler, för pennan är Voltaires styrka
En upprorsmakare, javisst
Men fortfarande elitist
Candide åker jorden runt, lika snabb som Usain Bolt är
Många möten blir vi bjudna på av Voltaire
Krigets fasor, han vet vad våld är
Medan den dygdiga Pamela får mitt hjärta att slå volter
Den gick hem hos folket, en första bestseller
Men Tom Jones var inte så dum han heller
Bortbytingen visar oss överklassens hyckleri
En perfekt intrig, tycker vi
Men inget drabbar mig såsom det rasande i det gröna
En sublim natur, i motsats till det sköna
Inte blott harmoni och ett landskap som vill mig väl
Ge mig stormande hav och vulkaner som speglar min själ
Ge mig en engelsk park värd att piktorera
Finns den inte i naturen, går den att fabricera
T.o.m. toner som inte finns
Finner jag igenom en filterlins
Världssjälen finns där, men det är nog bra om man
Inte blandar ihop den med hinduismens Brahman
När sehnsucht efter idealet ger mig weltschmerz
Inspirare lite originalitet i mitt bultande herz
Klassicismen med sina regler är alltför sträng
Barnet inom mig har till idealet en navelsträng
Rör inte regnbågen, då blir Schiller sur
Materialister ville döda hans magiska natur
Goethe & Schiller började som Sturm & Drang-punkare
Men efter ett hårt liv insåg de att det inte funkade
Tävlade med Schiller om att skriva ballader
Såväl Schubert som Rammstein har tolkat hans rader
Dr Faust kunde redan i början ana
Vad som lurade där i hundens bana
När den formade tecknet för vår närmsta stjärna
Snart visade sig pudelns kärna
Den nordenflychtiska hydran ville för kvinnor slå ett slag
Hon var ensam om att dikta utifrån sitt eget jag
Vissa strömningar hör mest till bildkonst, men det beror på
Creutz försökte iallafall leka lite med rokoko
Även Bellman pyntade med lite av Antikens sfär
När han inte var fräck med hästliknelser
Lenngren var fyndig & satirisk med sina epigram
Genom Kellgrens pindariska dunkel är det svårt att ta sig fram
Thorild vägrade låta sig fängslas av någon bunden form
Hans passionerade känsla var enorm
I Tyskland & England har sen högromantiska saker hänt
Med Lyrical Ballads & Aethänumfragment
Schlegel berättar om en konstenhet
Kanske en kulturell singularitet
Romantikens paradox ligger i att mitt i all epifani & espiri
Skulle det skrivas en sån jävla massa teori
Oh, att ändå få komma hem till en värld av ideal
Därför skrevs poesi som var transcendental
Stagnelius suckar med deppig nuna
Men Atterbom ser ljust på saker, även sub luna
Medan Keats drömmer sig bort i en grekisk urna
Shelleys likar vill helst svepas iväg, av vindar burna
Hoffman gör oss påminda om att allt är påhitt
Att vi drömmer oss bort är dock inget dåligt
Terror & horror kan ligga i bakhåll
Austen ger oss realism förankrad till hushåll
Alla genrer i ett verk kanske låter lite mycket
Men sånt försökte Almqvist sig på med Drottningens Juvelsmycke
Här lägger han korten och dess symbolik på bordet
Före, under och efter det gustavianska mordet
Ett flor, en slöja för vår syn
Ett himmelskt djur, en mystisk androgyn
Så många insprängda konstarter, ett under att den inte spräckts
Har vi nämnt att skrivsättet är indirekt?
Varken farstuängel eller tokig tant
Jane är någonstans emellan, vår guvernant
I Frankrike kom romantiken inte förrän artonhundratretti
Klassicismen höll sitt grepp tills Frankrike blev svettig
När man smidde realism i litteraturens smedja
Såg man människa & miljö i en orsak-påverkan-kedja
Alkolholism & annat äckel, typ koprofagi
Arbetarna & maskinerna inom industri
Man försökte vara objektiv & inte överdriven
Ge läsaren helt enkelt en skiva av livet
Brott & Straff gavs ut som en följetong
Predikar kärlek som räcker långt
Oavsett om du är en byråkrat vid dukat lyxbord
Eller en egocentrisk student besatt av yxmord
1880, det svenska, moderna genombrottet
Röda rummets roman blev startskottet
Inte som franska realister, som vill skapa förfäring
Samhällsfrågor ska vara litteraturens bäring
Utan att ha det som syfte, slog Ibsen för kvinnor ett slag
Social darwinism; staden levde enligt djungelns lag
Strindberg predikar misogynt med vetenskapliga argument
Sen kan man ju tänka på att skilsmässan precis hade hänt
Strindbergs skrivande genomgick många faser
Trots radikal, tänkte han konservativt kring raser
Trots att han pissar på romantiker, är hans kärlek till STHLM tydligt stark
Det märker vi i inledningen till berättelsen om Arvid Falk
En frisk sefir vädrar ur det instängda
Den unge Arvid har sina ögon på parnassen inställda
Mot ett litteratörskap styr han kosan
Strindberg bröt ny mark med den luftiga prosan
Enaktade pjäser skrevs av nordiska damer
Fjärde väggen plockades bort i naturalistiska dramer
In i borgerliga salonger får vi tjuvkika
Sickna hycklare, kan inte leva som de predika
Lefflers donna går vilse i sin ungdoms skog
Vad korsetten symboliserar fattar vi nog
Tja, vi får se vad vi ska läsa sedan
Jag har börjat läsa något av hon på tjugokronorssedeln
Men ett par kurser i litteraturhistoria
Kan man nog klara med lite av tur, tror ja
Det där menade jag inte överhuvudtaget
Ville mest prova ett rim som var flerstavigt
Nu vet jag inte riktigt vart det här är på väg nånstans
Och jag rimmar inte ens, mest assonans
Men jag tror det kan vara bra att öva sig på grötrim
För på julklappar ska det väl hagla av nödrim?
Nu är det dags för nästa delkurs, men först en tenta
Så på vidare litteraturrim får ni glatt vänta






onsdag 30 oktober 2013

Grötrim om litteraturhistorien från antiken till 1700


Kanhända är den version av Gilgamesh’s tolv tavlor som vi ser
En avskrivning från skolan i det urgamla Sumer
Även om den är det äldsta i vår litteraturhistoria
Börjar vi på riktigt först i antiken, tror ja’
Vi ställer oss frågor om Homeros och hans sång
Hur fan kunde man tradera en text som är så lång?
Fanns ens Homeros på riktigt?
Nåja, Illiaden & Odysséen är det som är viktigt
Här satte han mallen för framtida heroisk epik
Vergilius, Dante och Stiernhielm försökte vara honom lik
Med homeriska liknelser ville man vara utdragen och svår
Det blev episk digression när man snöade in på ett sidospår
De tjugofyra sångerna satte ett numera etablerat mönster
Protagonisten ska på sin resa möta såväl fagra nymfer som fasliga monster
Via katabasis ner i underjorden, rakt ner minst en kilometer
Stående epitet i formelversen för att underlätta sin hexameter
Grekernas plats som kulturens dominus
Togs så småningom över av barnen till Romulus
Ovidius skrev epyllion om gudar som blev till blomster
Med kontraimitation ville man härma och överträffa alla gamla konster
På tal om dem, vi får inte glömma Sapfo och gudars like
Eller Pindaros’ körlyrik ägnad åt Nike
Archilochos med sina jamber om buskis och smäde
Kanske gick hem på ett symposium, middag eller sammanträde
Men i det pindariska dunklet såväl som i jambens hån
Kan det gömma sig ett visdomsord, en gnomaion
Kanske var det för själslig terapi 
Som Sapfo skrev sina strofer, sjöng sin monodi
Men för segerns skull skrev Aiskylos sin tragedi
Tävlade med Oresten, en dramatrilogi
Sofokles berättade för oss om kung Oidipus
Det var visst sin mor som han gav en oj-då-puss!
En nyare tragedi är den om Medeas hjärnsläpp
Euripedes gav oss inte ens några gudomliga ingrepp
Aristoteles’ triangel ger oss en teori
Om hur tragedin ska byggas upp till en peripeti
Men först vill vi se ate hamartia begås
På grund av hybris, trots de varningar som fås
Sitt misstag vår hjälte inser till sist
Sonar sitt brott i en lång anagnorisis
Komedin följde andra konventioner
Den skildrade snarare vardagliga relationer
Man mjölkade ut det roliga scen för scen
Aristoteles’ triangel får ett kortare ben
Med parabasis bröt kören teaterns fjärde vägg
Man pekade ut någon med stor näsa eller roligt skägg
Aristofanes’ Lysistrate stoppade krig genom att säga nej
Men nyare komedi saknade polissatir, mest en kul grej
När man blandar prosa och meter vet man aldrig hur det blir
Prosimetron eller kanske menieppisk satir
När stroferna helt upptas av agonistisk kakafoni
Kan man kalla det kort & gott för stikomyti
Något gott om medeltiden sägs sällan 
Renässansfolk såg den mest som den tråkiga tiden däri mellan
Germaner, ryttarfolk och slaver såg till att Västrom föll omkull
Konstantinopel bytte namn till Istanbul
Sen följde några av de mörka åren
”Mörka” som i att vi inte hittar de litterära spåren
Latin blir numera mest pratat av munkar
Man märker att litteratur på folkspråk är något som funkar
Latinet förblir ett lingua franca
Någonstans där det händer grejer, är där de snackar franska
I norr skriver man epik om hjältar och vapenbröder
Provensalska trubadurer frodas i söder
Rolandssången är ett exempel på chanson de geste
Episk digression om ärkebiskopens häst
En chanson du roi full av blodiga scener
Roland och Olivier i kung Karls namn klyver saracener
Epik som strävar efter mer höviska ideal
Får vi i roman breton och Percevals saga om graal
Didaktiska versromaner där man vill att någon ska förstå
I allegorisk dikt får man möta Kärleken med stort K
Det topos som kallas reverdie är något vi känner igen
Pånyttfödelse är nog då temat för historien
Provensalsk trubadurlyrik var menat att vara svårt
Det fanns regler och formalia för varenda liten låt
Man kunde sjunga en alba om att morgonen gryr
Min älskades man är på väg, bäst att man flyr
En serena lite senare när kvällen sig sänker
Eller en arg sirventés när jag på samhället tänker
En escondigz blir mitt sätt att säga excuses moi
Hör du mig inte, får jag upprepa med envoi
Amor fin är när min donna är mig helt ouppnåelig
Får jag omkull henne är det amor false, alltså kärlek som är dålig
Låt mig nämna en känslig själ ifrån Toscana
Att han bl.a. var språksociolog kunde jag aldrig ana
Il dolce stil nuovo, den sköna, nya stilen
Kommer Dante i kontakt med via Sicilien
Det här kommer gå åt Helvete, vill jag lova
Han ger en prosaram åt sina dikter med Vita Nuova
Kanske inte helt på riktigt, men det skiter vi i
Se det som ad exemplum, inte en genuin biografi
Vi ser hans talmystik, treor i kvadrat
Blodröda Beatrice drabbar honom totalt
Den där ljuva plågan som är så paradoxal
Han kan inte ens dikta till henne, utan går runt en senhal
Skärmkvinnan liksom hans donna ersätter
Men vi vet till vem han skriver sina sonetter
Beatrice dör och Dantes hopp nästan försvinner
Men hon blir hans andliga guide när han sorgen övervinner
Men Dante även brainstormade så att det åskade
Skrev om folkspråket som en medeltida forskare
Jämfört med latinet var italienskan av ädlare art
Slutsatser nådde han via syllogism rätt så snart
Men snart kommer det häftigaste, vänta ni bara
I som här inträden, låten hoppet fara
Dante drar åt Helvete, hjälte av guds nåd
Med Vergilius vid sin sida för att ge honom råd
Ett inferno fullt av vidriga figurer
Ekfrasis målar upp skärseldens skulpturer
Folk som pinas och badar i skit
Ett allegoriskt plan, som Dante skriver explicit
Beowulf är en gammal, västgermansk text
Som England håller högt, den har liksom växt
Intressant ur litterär synvinkel, men ingen hade orken
Tolkien tog tag i det, han som uppfann orchen
Fimbultrollet Grendel dyker upp och skapar trubbel
I dryckessalen Heorot där man drack medeltida bubbel
Beowulf dräper Grendel och hans lika fula mor
I en undervattensstrid, håller andan längre än man tror
Hans kröns till kung och får i lugn & ro regera 
Men när en drake dyker upp kan han inte sitta stilla något mera
Trots fostersonens insats dräper draken våran drott
Slut på sagan skriven på hemistikiskt versmått
Skaldediktande för eliten bedrev islänningar
De var pindariskt dunkla med heiti och kenningar
Man skulle gärna skriva i en fyndig omskrivning
Med Eddan lärde man ut poetik i sin närmaste omgivning
Den känslokalla Hemingwaytekniken känns nästan ironisk
Frånvaron av känslor, en stil som är lakonisk
En episk hjälte som schyssta drapor kunde sjunga
Var den rappkäftade Gunnlaug Ormstunga
Här hemma har vi knappt någon skriven rad
Förutom en och annan medeltida ballad
Visor om nyheter, legender och riddare med svärd
Om sagoväsen och en uppochnervänd värld
Man sjöng om illud tempus, sagovärlden
I tvåradiga strofer saxade man in sina omkväden
Det finns många definitioner av ordet renässans
Allt beror på vart i Europa du är någonstans
Men 1300 drogs det igång av någon italienare
Här i Sverige började det bra mycket senare
Petrarca grundade vad vi ska kalla humaniora
De antika texterna ville han spåra
Man gav sig ut i naturen för att hitta gyllene snitt
Snart skulle man börja tvivla på att Jorden var i kosmos’ mitt
Den studerande människan var stjärna på humanismens scen
Men var du en latmask var du jämbördig med en sten
Petrarkiska paradoxer om förhållanden som egentligen inte kunde gå
Blaizon för att beskriva en donna från topp till tå
Emblem för att konkretisera en abstrakt känsla
Blev de poppis kunde man dem i en dikt referensa 
Klassicismen känner vi igen med sin efterbildande konstruktion
Bredvid barocken med sin iögonfallande konsumtion
Manierismen ger mig stupore, jag blir helt stum
Vilket ingegno, bredvid dig är Einstein dum
Memento mori, kom ihåg att du ska dö en dag
I franskklassicism blir Aristoteles poetik till lag
Men man tar sig friheten att skriva på alexandrin
För att vårda språket upprättas Franska Akademien
Skådespelarna bar ofta kostym som var praktfullt sydd
Moliére stod under franska kungens brorsas beskydd
Komedier som drevs av en viss karaktär
Racine satte peripetin i mitten, precis där
Men ska vi prata om en dramatiker värd namnet
Måste vi ju nämna Shakespeare med sin prins Hamlet
Teater för folket, inte någon överklasslord
Utan ridå & kulisser på en krogs innergård
En hämndtragedi med våld och blod
Med pun & wit kan man leka med ord
Ett drama i drama, liksom kaka på kaka
En midsommarnattsfars där man springer fram & tillbaka
Vid genrestrukturers konventioner har man blivit van
Men det är svårt att genreplacera vår tidiga roman
Från andra genrer lånar den sin riktning
Sen hävdar den gärna att den är på riktigt
Suspekt som den är får den hävda sin auktoritet
Citera antiken på latin, visa att den minsann vet
Ändå fnyser man: en roman, kan det vara nåt?
Ja, vi uppskattar än idag sagan om Don Quijote
Vi förstår att det blott är en pseudoreferens
Men den ställer intressanta frågor om existens
Här i Sverige kan vi tacka husförhör och kyrka
För folkets gedigna literära styrka
Stiernhelm skrev som vore han född i Rom
På hexameter om Hercules till Sveriges ungdom
Om man tycker att hans svenska är förstå
Kan man trösta sig med att den snubben var krånglig redan då
Ett allegoriskt epos om det humanistiska idealet
Nästa delkurs ska vi börja med 1700-talet. 






onsdag 2 oktober 2013

Lasarus, kom ut ur garderoben!

TJENARE, ALLA MONSTERDIGGARE!

Nu blåser vi dammet av den här förbjudna, fördömda boken med vår vitlöksstinkande andedräkt för att skydda oss från vampyrtänderna i det groteska anlete som utgör bokens pärm. 

I november stundar Kulturnatten i Örebro. Det kan möjligen vara av intresse för de få läsare som Hullingen har kvar att undertecknad då kommer att läsa sina dikter uppå scen. Dels på Konserthuset, dels i Saluhallen. Detaljer kring tider och dylikt kan fås vid begäran.
Undertecknad har därför på sistone grävt som Joakim von Anka i pengabingen genom sitt samlade skrivna skitmaterial för att sålla och såga. Darlings har dödats. Format har konverterats. Flaggskepp har finputsats. 
Det har dessutom tillkommit lite nytt material. 
Här har ni t.ex. två nybakta stycken.

Vad 
Vem
Var
Det just jag såg?
Om jag analyserar för friskt
Hobbyantropolog
Spion som spanar på stan
Även du, mitt Ego
Du är också en samling siffror i banken
Du är ingen kryptonier bland dödliga
Med röntgensyn
Utklippta titthål i dagstidningen
Spanar spejar spionerar
Skriver man bara under de sociala kontrakten är täckmanteln perfekt
Röd med en gul symbol för hopp
Men jag är varken
KGB
Clark Kent
Eller Dr Livingstone, förmodar jag

          ...

När jag med emfas
Hävdar att detta är min oas
Är det i genuin extas?
Eller är jag ett pretentiöst as?
Högtravande högt flygande som en Gripen JAS
Torg café penna rödvin i glas
Pumpa du ditt luftslott med heliumgas
Inbilla dig att du är född in i en högt stående ras

tisdag 3 september 2013

Insomnia inte insomna

Tjenare, alla monsterdiggare!

På riktigt, kikar någon på den här bloggen fortfarande? All heder åt er isåfall. Skulle vara kul att veta exakt ungefär sisådär uppskattningsvis hur många läsare som är kvar.

Här kommer lite rim mitt i natten nu när allt är oändligt stort.

Så såg vi allt, Gud hjälpe oss fem gamla konfirmander
Vi tog fram den som vandrar mellan stjärnorna
Allt blev så kallt, när vi hade sagt rätt ord över rätt salter 
Vi kände alla oceaners tryck pressa över hjärnorna
Vi såg den som känner till nyckeln, som är nyckeln
Vi såg urmassan som öppnar portalen, som är portalen 
Min äldste kamrat var den förste att slitas i stycken
Hans dödliga lekamen spriddes ut över den cyklopiska salen
Vi rabblade böner på renaste automatik
Men om Abrahams Gud fanns var Han döv-stum-blind 
Allt som fanns var hopplöshet och total panik 
Allt som fanns var formlös fasa och krälande synd
Härnäst ryckte Den åt sig den ockulte detektiven
Som hade sökt upp all förbjuden litteratur
Den födde honom på nytt men han dog i båda liven
Jag såg honom som framtidsmänniska och som förhistoriskt djur
Direkt därefter drog den i min älskade flicka 
Hon hann inte yttra något uråldrigt, skyddande ord
Hennes galenskap började urmassan dricka
Den badade bestialiskt i min älsklings blod 
Hela rymden badade i omöjliga vinklar och mönster 
Tack vare våra förbannade trollkonster 
Till universums nukleära mittpunkt hade vi öppnat ett fönster
Vi visste nu att uratomen var ett amorft monster 
Med en av tusen lemmar sög den tag i min lillebror
Han famlade efter mina fumlande händer
Han förpassades till en värld där varje tänkbar fasa bor 
Där varje otänkbar mardröm faktiskt händer 
Nu återstod bara jag att i förbjuden fasa förgås
När tusen tentakler sköljde över mig som en våg 
Men jag förenades i en slemmig symbios 
Det finns inte ord för synerna jag såg 
Jag och Den var nu en och samma form
Med tusen ögon såg jag bortom rummet och tiden
Först var skräcken oändligt enorm
Sen sänkte sig lugnet mjukt som silke, mjukt som siden

fredag 30 augusti 2013

Fötterna på jorden

Tjenare, alla monsterdiggare!

Första dikten i min språjlans nya skrivbok blev en korsrimmad hexameter tillägnad min klippa i stormen.

Just för att du har fötterna på jorden när jag svävar
Högt i det blå ovan molnen där monstren bor
Framför mitt eget storslagna superego jag bävar
Självdistansens livlina släpper jag blir oändligt stor
Blind för friktionens förintande flammor i atmosfären
Fast förankrad i verkligheten du flyger till mig
Halar in min barnsliga själ varligt du bär den
Knappast sista gången som jag räddas från flammor av dig
Oundvikligen verkar det som att tyngdlagen sviktar
Hypnotiserar mig halar in mig till molnens mjukhet
Trots din insats blir det molnens mysterier jag diktar
Jag en otacksam drömmare som du aldrig någonsin har svikit

måndag 26 augusti 2013

The book store

Tjenare, alla monsterdiggare! Här kommer en historia såhär strax innan studierna drar igång. 

As i strolled through the town
A gloomy autumn day 
The sky a repulsive gray
Rain would soon come down

I saw a peculiar store 
Filled with books for sale
The clerk looked kinda pale
I'd never seen him before

I was gonna pass it by
When it suddenly caught my eye
A book that surely I
Must read before I die

The book's gruesome cover
Was an intimidating face
It made me think of a monstrous place
Blew me away like a lover

I kicked open the door
"Shut up and take my money"
The clerk gazed like a long dead mummy
Would he trade me the ancient lore?

But he smiled a wicked smile
Wouldn't accept my bargain
Threw his head back barking
A cacaphony most vile

The door behind me was now locked
My heart began to pound
He went down on all four, like some hound
Frankly speaking, I was quite shocked

Paralyzed to a statue of fear
I saw the clerk grow fur and claws
Elongated teeth and grotesque paws
It seemed that the end was near

With no hope in sight 
I commenced a look
Grabbed that hideous book
A fitting weapon for a fight

I would stand my ground
Well, try at least
Against this blasphemous beast
"Come at me, you heathen hound"

But the beast went silent
Kept staring at the tome
Would I make it back home?
Would things not turn out so violent?

He made for the back room
But I wouldn't let him run
I tossed the book just for fun
And unleashed a glimpse of doom

The book halted in midair
Performed a barrel roll
Imploded into a black hole
A portal to space, right there

The canean clerk couldn't escape
He was sucked into the vortex
It ripped out his neo cortex
A maelstrom of mindrape

As the last piece of clerk went "slurp"
The portal let out a fart
Enough to tear the door behind me apart 
A space-time vacuum burp

I leaped through the arc
Ran from that shunnable shop
Ran to another town without a stop
Where carnivorous clerks never will bark