Kanhända är den version av Gilgamesh’s tolv tavlor som vi ser
En avskrivning från skolan i det urgamla Sumer
Även om den är det äldsta i vår litteraturhistoria
Börjar vi på riktigt först i antiken, tror ja’
Vi ställer oss frågor om Homeros och hans sång
Hur fan kunde man tradera en text som är så lång?
Fanns ens Homeros på riktigt?
Nåja, Illiaden & Odysséen är det som är viktigt
Här satte han mallen för framtida heroisk epik
Vergilius, Dante och Stiernhielm försökte vara honom lik
Med homeriska liknelser ville man vara utdragen och svår
Det blev episk digression när man snöade in på ett sidospår
De tjugofyra sångerna satte ett numera etablerat mönster
Protagonisten ska på sin resa möta såväl fagra nymfer som fasliga monster
Via katabasis ner i underjorden, rakt ner minst en kilometer
Stående epitet i formelversen för att underlätta sin hexameter
Grekernas plats som kulturens dominus
Togs så småningom över av barnen till Romulus
Ovidius skrev epyllion om gudar som blev till blomster
Med kontraimitation ville man härma och överträffa alla gamla konster
På tal om dem, vi får inte glömma Sapfo och gudars like
Eller Pindaros’ körlyrik ägnad åt Nike
Archilochos med sina jamber om buskis och smäde
Kanske gick hem på ett symposium, middag eller sammanträde
Men i det pindariska dunklet såväl som i jambens hån
Kan det gömma sig ett visdomsord, en gnomaion
Kanske var det för själslig terapi
Som Sapfo skrev sina strofer, sjöng sin monodi
Men för segerns skull skrev Aiskylos sin tragedi
Tävlade med Oresten, en dramatrilogi
Sofokles berättade för oss om kung Oidipus
Det var visst sin mor som han gav en oj-då-puss!
En nyare tragedi är den om Medeas hjärnsläpp
Euripedes gav oss inte ens några gudomliga ingrepp
Aristoteles’ triangel ger oss en teori
Om hur tragedin ska byggas upp till en peripeti
Men först vill vi se ate hamartia begås
På grund av hybris, trots de varningar som fås
Sitt misstag vår hjälte inser till sist
Sonar sitt brott i en lång anagnorisis
Komedin följde andra konventioner
Den skildrade snarare vardagliga relationer
Man mjölkade ut det roliga scen för scen
Aristoteles’ triangel får ett kortare ben
Med parabasis bröt kören teaterns fjärde vägg
Man pekade ut någon med stor näsa eller roligt skägg
Aristofanes’ Lysistrate stoppade krig genom att säga nej
Men nyare komedi saknade polissatir, mest en kul grej
När man blandar prosa och meter vet man aldrig hur det blir
Prosimetron eller kanske menieppisk satir
När stroferna helt upptas av agonistisk kakafoni
Kan man kalla det kort & gott för stikomyti
Något gott om medeltiden sägs sällan
Renässansfolk såg den mest som den tråkiga tiden däri mellan
Germaner, ryttarfolk och slaver såg till att Västrom föll omkull
Konstantinopel bytte namn till Istanbul
Sen följde några av de mörka åren
”Mörka” som i att vi inte hittar de litterära spåren
Latin blir numera mest pratat av munkar
Man märker att litteratur på folkspråk är något som funkar
Latinet förblir ett lingua franca
Någonstans där det händer grejer, är där de snackar franska
I norr skriver man epik om hjältar och vapenbröder
Provensalska trubadurer frodas i söder
Rolandssången är ett exempel på chanson de geste
Episk digression om ärkebiskopens häst
En chanson du roi full av blodiga scener
Roland och Olivier i kung Karls namn klyver saracener
Epik som strävar efter mer höviska ideal
Får vi i roman breton och Percevals saga om graal
Didaktiska versromaner där man vill att någon ska förstå
I allegorisk dikt får man möta Kärleken med stort K
Det topos som kallas reverdie är något vi känner igen
Pånyttfödelse är nog då temat för historien
Provensalsk trubadurlyrik var menat att vara svårt
Det fanns regler och formalia för varenda liten låt
Man kunde sjunga en alba om att morgonen gryr
Min älskades man är på väg, bäst att man flyr
En serena lite senare när kvällen sig sänker
Eller en arg sirventés när jag på samhället tänker
En escondigz blir mitt sätt att säga excuses moi
Hör du mig inte, får jag upprepa med envoi
Amor fin är när min donna är mig helt ouppnåelig
Får jag omkull henne är det amor false, alltså kärlek som är dålig
Låt mig nämna en känslig själ ifrån Toscana
Att han bl.a. var språksociolog kunde jag aldrig ana
Il dolce stil nuovo, den sköna, nya stilen
Kommer Dante i kontakt med via Sicilien
Det här kommer gå åt Helvete, vill jag lova
Han ger en prosaram åt sina dikter med Vita Nuova
Kanske inte helt på riktigt, men det skiter vi i
Se det som ad exemplum, inte en genuin biografi
Vi ser hans talmystik, treor i kvadrat
Blodröda Beatrice drabbar honom totalt
Den där ljuva plågan som är så paradoxal
Han kan inte ens dikta till henne, utan går runt en senhal
Skärmkvinnan liksom hans donna ersätter
Men vi vet till vem han skriver sina sonetter
Beatrice dör och Dantes hopp nästan försvinner
Men hon blir hans andliga guide när han sorgen övervinner
Men Dante även brainstormade så att det åskade
Skrev om folkspråket som en medeltida forskare
Jämfört med latinet var italienskan av ädlare art
Slutsatser nådde han via syllogism rätt så snart
Men snart kommer det häftigaste, vänta ni bara
I som här inträden, låten hoppet fara
Dante drar åt Helvete, hjälte av guds nåd
Med Vergilius vid sin sida för att ge honom råd
Ett inferno fullt av vidriga figurer
Ekfrasis målar upp skärseldens skulpturer
Folk som pinas och badar i skit
Ett allegoriskt plan, som Dante skriver explicit
Beowulf är en gammal, västgermansk text
Som England håller högt, den har liksom växt
Intressant ur litterär synvinkel, men ingen hade orken
Tolkien tog tag i det, han som uppfann orchen
Fimbultrollet Grendel dyker upp och skapar trubbel
I dryckessalen Heorot där man drack medeltida bubbel
Beowulf dräper Grendel och hans lika fula mor
I en undervattensstrid, håller andan längre än man tror
Hans kröns till kung och får i lugn & ro regera
Men när en drake dyker upp kan han inte sitta stilla något mera
Trots fostersonens insats dräper draken våran drott
Slut på sagan skriven på hemistikiskt versmått
Skaldediktande för eliten bedrev islänningar
De var pindariskt dunkla med heiti och kenningar
Man skulle gärna skriva i en fyndig omskrivning
Med Eddan lärde man ut poetik i sin närmaste omgivning
Den känslokalla Hemingwaytekniken känns nästan ironisk
Frånvaron av känslor, en stil som är lakonisk
En episk hjälte som schyssta drapor kunde sjunga
Var den rappkäftade Gunnlaug Ormstunga
Här hemma har vi knappt någon skriven rad
Förutom en och annan medeltida ballad
Visor om nyheter, legender och riddare med svärd
Om sagoväsen och en uppochnervänd värld
Man sjöng om illud tempus, sagovärlden
I tvåradiga strofer saxade man in sina omkväden
Det finns många definitioner av ordet renässans
Allt beror på vart i Europa du är någonstans
Men 1300 drogs det igång av någon italienare
Här i Sverige började det bra mycket senare
Petrarca grundade vad vi ska kalla humaniora
De antika texterna ville han spåra
Man gav sig ut i naturen för att hitta gyllene snitt
Snart skulle man börja tvivla på att Jorden var i kosmos’ mitt
Den studerande människan var stjärna på humanismens scen
Men var du en latmask var du jämbördig med en sten
Petrarkiska paradoxer om förhållanden som egentligen inte kunde gå
Blaizon för att beskriva en donna från topp till tå
Emblem för att konkretisera en abstrakt känsla
Blev de poppis kunde man dem i en dikt referensa
Klassicismen känner vi igen med sin efterbildande konstruktion
Bredvid barocken med sin iögonfallande konsumtion
Manierismen ger mig stupore, jag blir helt stum
Vilket ingegno, bredvid dig är Einstein dum
Memento mori, kom ihåg att du ska dö en dag
I franskklassicism blir Aristoteles poetik till lag
Men man tar sig friheten att skriva på alexandrin
För att vårda språket upprättas Franska Akademien
Skådespelarna bar ofta kostym som var praktfullt sydd
Moliére stod under franska kungens brorsas beskydd
Komedier som drevs av en viss karaktär
Racine satte peripetin i mitten, precis där
Men ska vi prata om en dramatiker värd namnet
Måste vi ju nämna Shakespeare med sin prins Hamlet
Teater för folket, inte någon överklasslord
Utan ridå & kulisser på en krogs innergård
En hämndtragedi med våld och blod
Med pun & wit kan man leka med ord
Ett drama i drama, liksom kaka på kaka
En midsommarnattsfars där man springer fram & tillbaka
Vid genrestrukturers konventioner har man blivit van
Men det är svårt att genreplacera vår tidiga roman
Från andra genrer lånar den sin riktning
Sen hävdar den gärna att den är på riktigt
Suspekt som den är får den hävda sin auktoritet
Citera antiken på latin, visa att den minsann vet
Ändå fnyser man: en roman, kan det vara nåt?
Ja, vi uppskattar än idag sagan om Don Quijote
Vi förstår att det blott är en pseudoreferens
Men den ställer intressanta frågor om existens
Här i Sverige kan vi tacka husförhör och kyrka
För folkets gedigna literära styrka
Stiernhelm skrev som vore han född i Rom
På hexameter om Hercules till Sveriges ungdom
Om man tycker att hans svenska är förstå
Kan man trösta sig med att den snubben var krånglig redan då
Ett allegoriskt epos om det humanistiska idealet
Nästa delkurs ska vi börja med 1700-talet.
