Jag har mina sidor

Visar inlägg med etikett nosferatu. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nosferatu. Visa alla inlägg

tisdag 26 juni 2012

Blonda bombnedslag & bild av ett jag

Tjenare, alla monsterdiggare!

Jag behöver ramar.
Sa jag det där sluddrigt kanske det lät som något annat.
Man behöver ju både ramar såsom björntassarna i en björnkram.
Man behöver ramen (nudlar).
Man behöver Rammstein.
Man behöver inte värst mycket Ranelid.
Men ramar, både på papper och runt papprena.

Ramar som i tidsramar.
Just nu när jag är inne på min andra heltidstvåskiftsvecka på korvfabriken. När jag förberett mig på att jag antagligen inte kommer hinna med särskilt mycket klotter eller monsterdiggande.
Just då blir det likt förbannat kreativt.
Kanske är det att jag har gott om tid att vrida och vända på idéer vid rullbandets korvstoppande och korvknytande.
Eller att jag förvaltar, planerar och utnyttjar den tid jag får utanför jobbet.
Så att jag får ihop lite seriesidor.
Lite större teckningar och sånt.
Lite planering inför utställningar där saker och ting ska ramas in och hängas upp.

Det har varit texttungt här på Hullingen på sistone.

Här är jag.


Och här är ett kollage. Det är i A3storlek. Jag har använt
vattenfärg,
färgpennor,
blyerts,
tuschpennor,
sax och lim.





torsdag 2 februari 2012

Bitsocker

Tjenare, alla monsterdiggare!

En brokig lineart på Karon Beach
har fått lite färg på Karlsgatan


Vissa vampyrer
vill korsa oceaner av tid för att finna dig.
Bjuda in dig till sitt slott
och dansa en månskensvals
innan de
inte helt emot din vilja
blottar din sköra hals
och förenar er i en brinnande symbios.
Vissa vampyrer
lurar under brunnslock
så att de kan knipsa av dina ben.
Så att de kan fälla ut sina gaddförsedda mandibler ur sin lealösa käft
och borra in dem i din kropp.
Helst i den mjuka insidan på ditt lår,
förutsatt att de har sparat dina ben från knät och uppåt.
Annars nöjer de sig med att hitta sin väg till ditt hjärta.
Bokstavligen, alltså.
Genom armhålan eller precis under revbenen.
Det tar sin tid.
Sen dricker de ditt hjärta som en ananasdrink.
De fäller tyvärr inga putslustiga, romantiska kommentarer kring detta, på någon främmande, exotisk dialekt.
De har ju tyvärr inte plats för varken tunga eller stämband.
De stön och knak du hör är inget språk, inte ens något sorts signalsystem. Det är bara helt naturliga läten från en vandöd kropp.
Så akta dig för gatbrunnar.
Vissa vampyrer lurar där.