Kall kalkon

Tjenare alla monsterdiggare!

Jag varvar mitt jobb som skolfröken
med de så kallade estetförsöken
lägger alla projekt på is
på ett
förhalande
förnekande
förnedrande
vis

Vernissaget?

Jo, ni vet den där slängen av hybris man fick när man tog studenten?
Att man liksom blev sockerhög av allas dunkar i ryggen, klappar på axeln och kärvänliga kommentarer?
Att det blev en sorts överdos av släkt och vänner som man håller kära?
Att man närapå sprack av uppblåsthet?

Så kändes det.
Svaret på sportfrågan nr ett.

Här har William skrivit väl och varmt om det hela: KOLLAKOLLAATTJAGÄRENREKOKILLE

Snart drar teckningskurserna igång.
Håll utkik efter en annons i Nerikes Allehanda till helgen.
Redan idag har jag fått bilda barn i bild.
Med serier som medium
fick de berätta vetenskapligt/fantasifullt om väder och vind.
Det blev en del arga moln
och explosioner.

Även om Kafka säger
att man inte ska vara för positiv,
för att ljuset i slutet av tunneln
kan vara ett tåg -
kan jag inte låta bli att vara glad att en tumme verkar ha lämnat Mordor.

I afton
gjorde jag
min första,
men den andra rent kronologiskt,
sida till
03:51.