Pigmentalitet

Tjenare, alla monsterdiggare!

Brian Lumley.
Den första samlingen necronomiska noveller som jag läste av honom, Haggopian & other stories,
fick mig att kasta mig över ännu mer lovecraftisk litteratur av honom:
jag har nyligen plöjt The taint & other novellas och har snart rotat mig igenom Beneath the moors and darker places.
J
Ä
V
L
A
R
I
M
I
N
L
I
L
L
A
L
Å
D
A

vad den där före detta yrkessoldaten kan skriva.
Från 70-talet inpå vårt 2000 tal har han spottat ut högklassiska mardrömmar som en automatkarbin med damp.
Han hyllar,
fördjupar,
och skämtar med mytoset.
Så hitta ett ex. Speciellt ni i Stockholmstrakterna har inga ursäkter,
varenda volym jag har läst av karln är fjärrlånad ifrån Nacka bibliotek.

Min rutin har varit läsa en novell - illustrera ett monster ur den eller rita något inspirerat av novellen - läsa nästa novell - etc...
En del av dessa är dock snabba och nästintill slarviga kol-och blyertsteckningar,
som jag inte har skannat in.
Inte för att jag är den som avfärdar snabba skisser,
men det blocket jag gör dem i är en riktig grinolle när det ska skannas.

Men istället för att hålla låda om teckningar som ni inte ser,
tänkte jag visa lite rykande färsk digital färgläggning.
Håll till godo.