Kioskkorrespondens

Tjenare, alla monsterdiggare!

Det är sommar.
Sen vi hördes sist har det sparkats på fotbollar, lekts med bebisar, hoppats från bryggor, rullats med tärningar och brännits i solsken.
Men framförallt har det arbetats bakom glassdisken, i kiosken, i frysrummet och på torget.
Men regniga dagar som igår,
då det kan gå timmar utan kunder,
vad gör man då?
Jo, man får lass på lass av positiva överraskningar och upplevelser av Brian Lumley,
och hans novellsamling Haggopian & other stories,
som varvar ockult detektivaction med renodlad skräck och Conandoftande fantasy.
Att säga att Lumley enbart rider vidare nonchalant på Lovecrafts mytos
tycker jag nu är lite som att säga att Marvel enbart glider vidare på Fantomens grundidé.
Lumley har egna idéer, egna monster & mörka gudomer, egna tolkningar och massa 70tal att bevisa sin självständighet med.
Massa mytosmums med mystiska magiker mot mäktiga monster.
Läs Lumley.

Inspireras man av dessa necronomiska noveller?
Jovars.

Hail to the king, baby

Fick en tanke om ett par brottslingar som måste fly genom ett zoo där allt inte står rätt till

Några frågor?

Flytande tusch. Pensel.

Ett yngel utan form