Vansinneskreatörer

Tjenare, alla monsterdiggare!

Om ett år
ett nytt
år
så är det trettioårskalas
på Lorensbergsteatern i Göteborg.
Dit ska man.
Med en bussfull folk och fä.
Mest folk.
Inte mycket fä.

Jag har även illustrerat det hela, för att lättare visa vilka vansinneskreatörer jag pratar om - klicka här.

Nu ska vi se
sa fladdermusen.

Min stora feta dock inte grekiska pärm.

Check.

Ett A3block bland många.

Check.

Min stora feta och inte heller den grekiska mapp.

Check.

Crisse Crona-påsen med Spider-Man-pennskrinet och mitt klotterblock.

Check.

Ett ex av min For the love of Lovecraft, samt en bunt kopior på mina teckningar som blev över när jag förberedde utställningen på Skoindustrimuseet, som även har hängt uppe på Kumla bibliotek.

Check.

Smörgåsar med mormors julskinka.

Check.

Dåså.
Då blir det lite arbetsaffär på Kvisten imorgon.
Workshop.
"Manga/monster workshop".
Från 14.30 - 16.30.
Sen har de önskat att jag dessutom minglar vidare på den öppna verksamheten som börjar 17.00.
De har önskat.
Jag blir skitkaxig.
Pompös.
Uppblåst.
Kanske lite smådryg.
För jag tycker det är så jävla kul.
Dock
är man också nervös.
Scenskräck.
Kan leda till
sendrag.
Varför då?
Det är la just att det är två meter långa målbrottare med rund keps på sniskan.
I mitt huvud, iallafall.
Svårflörtade.
Amen orka.
Sen är det kanske miljön.
På Vialund var jag "Mini-Malm", "Malm Junior", etc.
Det är inte min skola, trots att jag gick där ett år innan Skogstorp var färdigbyggt.
Det är brorsans skola.
Brorsans fritidsgård.
Jag har aldrig varit särskilt högrest genom åren, det vet ni som träffat mig in carne. Men på Vialund var jag liten. Väldigt liten. Och alla andra var väldigt stora.
Sen dess har jag inte varit där.
Därför man kan ha lite extra fjärilar i buken.
Lite.
Men hörni,
det är fortfarande
så jävla kul.

Kioskkorrespondens

Tjenare, alla monsterdiggare!

Det är sommar.
Sen vi hördes sist har det sparkats på fotbollar, lekts med bebisar, hoppats från bryggor, rullats med tärningar och brännits i solsken.
Men framförallt har det arbetats bakom glassdisken, i kiosken, i frysrummet och på torget.
Men regniga dagar som igår,
då det kan gå timmar utan kunder,
vad gör man då?
Jo, man får lass på lass av positiva överraskningar och upplevelser av Brian Lumley,
och hans novellsamling Haggopian & other stories,
som varvar ockult detektivaction med renodlad skräck och Conandoftande fantasy.
Att säga att Lumley enbart rider vidare nonchalant på Lovecrafts mytos
tycker jag nu är lite som att säga att Marvel enbart glider vidare på Fantomens grundidé.
Lumley har egna idéer, egna monster & mörka gudomer, egna tolkningar och massa 70tal att bevisa sin självständighet med.
Massa mytosmums med mystiska magiker mot mäktiga monster.
Läs Lumley.

Inspireras man av dessa necronomiska noveller?
Jovars.

Hail to the king, baby

Fick en tanke om ett par brottslingar som måste fly genom ett zoo där allt inte står rätt till

Några frågor?

Flytande tusch. Pensel.

Ett yngel utan form