Verkstaden i hemstaden

Tjenare, alla monsterdiggare!

Hallå, alla cthulhoida kamrater!

Morsning, alla lovecraftiska lirare!

Hejsan, alla shub-niggurathida swingpjattar!

Välkommen, alla blasfemiska buddies!


Fullt ös medvetslös
Full steam space machine
var det banne mig hela lillördagen lång igår!
Det var ett studiebesök inför ett längre vikariat,
det var teckningsverkstad på bibblan
och sen var det en till hållplats som vi spar på förtäljelsen kring, lite skrockfullt. Peppar, peppar. Ta i trä. Den som väntar på nougat blir inte fet.

Men den däringa balla teckningsverkstadsprylen,
det var banne mig teckningsverkstadspryl 2.0 jämfört med i höstas.
Den här gången fick man hasa sig igenom barn- och ungdomsavdelningen in till magasinet,
där det fanns gott om plats, bra ljus och en whiteboard. Allt mitt rännande som lärarvikarie har gjort mig förtjust i whiteboards.
Kids kom det.
Det är svårt att bedriva en verksamhet främst ämnad för kids utan dem.
Jag har märkt att mitt tecknande tilltalar kids.
Det är nog rätt mycket kid i både mina teckningar och mig själv.
Jag sprang som en yr höna mellan borden de satt vid och försökte finnas till hands.
Tjabba!
Gåre bra för er?
Vad brukaru rita?
Vad tyckeru ä svårt?
Hörru, näru ska göra de där... kolla här...
Hur lattjo som helst.
Man blir himla imponerad av den fantasi och färdighet som en del sitter på! Nästan så att man blir lite avundsjuk när man själv försöker dra sig till minnes vilken nivå man låg på i samma ålder.
Men avund är en dödssynd.
Inte en dödssynth.
Det är något annat.

Men även om de tecknande timmarna har dragit förbi finns det all anledning i världen att ta sig en spatserande sväng förbi Kumla Biblioteks magasin,
för där finns det en tredubbel skärm,
ni vet en sån däringa skärm som man kan nåla upp saker på.
Där finns dels en massa utskrifter och kopior av teckningar som jag tog med mig,
samt en massa som kidsen gjorde igår.
Ta er en titt!
Så ses vi!

Vansinneskreatörer

Tjenare, alla monsterdiggare!

Om ett år
ett nytt
år
så är det trettioårskalas
på Lorensbergsteatern i Göteborg.
Dit ska man.
Med en bussfull folk och fä.
Mest folk.
Inte mycket fä.

Jag har även illustrerat det hela, för att lättare visa vilka vansinneskreatörer jag pratar om - klicka här.

Nu ska vi se
sa fladdermusen.

Min stora feta dock inte grekiska pärm.

Check.

Ett A3block bland många.

Check.

Min stora feta och inte heller den grekiska mapp.

Check.

Crisse Crona-påsen med Spider-Man-pennskrinet och mitt klotterblock.

Check.

Ett ex av min For the love of Lovecraft, samt en bunt kopior på mina teckningar som blev över när jag förberedde utställningen på Skoindustrimuseet, som även har hängt uppe på Kumla bibliotek.

Check.

Smörgåsar med mormors julskinka.

Check.

Dåså.
Då blir det lite arbetsaffär på Kvisten imorgon.
Workshop.
"Manga/monster workshop".
Från 14.30 - 16.30.
Sen har de önskat att jag dessutom minglar vidare på den öppna verksamheten som börjar 17.00.
De har önskat.
Jag blir skitkaxig.
Pompös.
Uppblåst.
Kanske lite smådryg.
För jag tycker det är så jävla kul.
Dock
är man också nervös.
Scenskräck.
Kan leda till
sendrag.
Varför då?
Det är la just att det är två meter långa målbrottare med rund keps på sniskan.
I mitt huvud, iallafall.
Svårflörtade.
Amen orka.
Sen är det kanske miljön.
På Vialund var jag "Mini-Malm", "Malm Junior", etc.
Det är inte min skola, trots att jag gick där ett år innan Skogstorp var färdigbyggt.
Det är brorsans skola.
Brorsans fritidsgård.
Jag har aldrig varit särskilt högrest genom åren, det vet ni som träffat mig in carne. Men på Vialund var jag liten. Väldigt liten. Och alla andra var väldigt stora.
Sen dess har jag inte varit där.
Därför man kan ha lite extra fjärilar i buken.
Lite.
Men hörni,
det är fortfarande
så jävla kul.