Tjenare, alla monsterdiggare!
Hallå, alla cthulhoida kamrater!
Morsning, alla lovecraftiska lirare!
Hejsan, alla shub-niggurathida swingpjattar!
Välkommen, alla blasfemiska buddies!
Fullt ös medvetslös
Full steam space machine
var det banne mig hela lillördagen lång igår!
Det var ett studiebesök inför ett längre vikariat,
det var teckningsverkstad på bibblan
och sen var det en till hållplats som vi spar på förtäljelsen kring, lite skrockfullt. Peppar, peppar. Ta i trä. Den som väntar på nougat blir inte fet.
Men den däringa balla teckningsverkstadsprylen,
det var banne mig teckningsverkstadspryl 2.0 jämfört med i höstas.
Den här gången fick man hasa sig igenom barn- och ungdomsavdelningen in till magasinet,
där det fanns gott om plats, bra ljus och en whiteboard. Allt mitt rännande som lärarvikarie har gjort mig förtjust i whiteboards.
Kids kom det.
Det är svårt att bedriva en verksamhet främst ämnad för kids utan dem.
Jag har märkt att mitt tecknande tilltalar kids.
Det är nog rätt mycket kid i både mina teckningar och mig själv.
Jag sprang som en yr höna mellan borden de satt vid och försökte finnas till hands.
Tjabba!
Gåre bra för er?
Vad brukaru rita?
Vad tyckeru ä svårt?
Hörru, näru ska göra de där... kolla här...
Hur lattjo som helst.
Man blir himla imponerad av den fantasi och färdighet som en del sitter på! Nästan så att man blir lite avundsjuk när man själv försöker dra sig till minnes vilken nivå man låg på i samma ålder.
Men avund är en dödssynd.
Inte en dödssynth.
Det är något annat.
Men även om de tecknande timmarna har dragit förbi finns det all anledning i världen att ta sig en spatserande sväng förbi Kumla Biblioteks magasin,
för där finns det en tredubbel skärm,
ni vet en sån däringa skärm som man kan nåla upp saker på.
Där finns dels en massa utskrifter och kopior av teckningar som jag tog med mig,
samt en massa som kidsen gjorde igår.
Ta er en titt!
Så ses vi!
