Tacka genast för senast i all hast

Tjenare, alla monsterdiggare!

Sicket vernissage, hörni!
Ingen fernissa, men fett med folk!
En oväntat maffig uppslutning av folk och fä som botaniserade bland teckningarna. En hel del av alstren hittade nya hem som de ska få flytta hem till när utställningen tas ner.
Senast idag fick jag ett sms från ytterligare en biblioteksbesökare som ville tjinga en tavla.
För att konkretisera det hela kan jag berätta att 23/55 tavlor har nya ägare i dagsläget.

För er som tyvärr inte kunde närvara på vernissagen vill jag återigen berätta att teckningarna hänger kvar fram till den 24 oktober, så det är fritt fram att tills dess ta sig en titt på grejerna, skriva i gästboken och digga monster.

På tal om monster så basade jag lite Skräck-och monsterteckning i bibliotekets ungdomshörna igår. Men som det ser ut just nu blir det tyvärr ingen kurs i höst på grund av för få anmälda deltagare. Istället planerar vi att till våren köra Skräck-och monsterteckningen här i Örebro.

Här kommer lite vimmelbilder från vernissagen.

Tacobuffé är ju fint, men här kommer en tackbuffé: hjärtans varma tack till alla kamrater och tjocka släkten för ert stöd och er uppmuntran, tack till Dead Fox Society för en suverän insats och tack till biblioteket för en superb organisation vad gäller flexibilitet, lokal och engagemang.
Tack ända upp till taket.

Minns ni när jag stod och ritade med flytande tusch på ett bautastort blädderblock i somras? Den där flygande bläckfisken som plockade upp en ko? Det blocket hängde med till bibblan igår! Nu hann jag inte färdigt med bilden, då jag hjälpte kidsen med ritandet, men när tid finns ska jag göra klart den. Så här ser den ut hittills.

Förresten höll jag i en pytonorm idag.
Starka små kritter! Det kändes lite när den kramade om armen på en.

Lovecraftisk lykantropi

Tjenare, alla monsterdiggare!

Lite synd och skam och zonpest, faktiskt.
Att det just igår, när det var avslutning på Skräck- och monsterteckning, inte var fullsatt.
Men grabbarna som var där blev desto gladare i hågen, de fick ju påbackning på vickningen som bjöds!
Sen är det så smidigt när majoriteten går i samma klass, och i princip alla på samma skola, så diplomen kunde ändå förmedlas vidare till alla monsterdiggare. Slutet goth, allting goth!
Min fylla-i-ett-av-de-stegen-som-saknas-i-varulvsförvandlings-uppgift gick hem, det blev bl.a. fan-art av Wolverine på det första steget, dvs. en kvarting varulv.
Jag var på plats tidigt för att kopiera upp stenciler och duka, så innan grabbarna anlände fotade jag upplägget.

Månskensmetamorfos

Tjenare, alla monsterdiggare!

Sessionen med Skräck-och monsterteckning sist hade mitt favorittema.
Monster i text.
Illustration.
Efter den vanliga kvarten med fritt ritande/fortsättning började jag med högläsningsuppgiften. Den här gången var det HP Lovecraft's Från andra sidan som de fick lyssna på via min stämma och sedan plita ner alla fasansfulla maskiner och namnlösa vyer på varsitt A3.
Sen var det dags för dem att läsa, tolka och illustrera själv. De fick dra en lapp med ett urdrag ur en Lovecrafthistoria, där ett monster beskrivs (tack, monsterindex i Call of Cthulhu). Sen började de plocka ihop väldans originella tolkningar av Cthulhu, Dark young, Deep ones, Flying polyps, Byahkee, etc...

Men på måndag har de gått i mål.
Då är det tanken att de ska få jobba med något som är ihoppusslat efter deras önskemål.
I höstas satte jag ihop en monstertabell med allas favoritmonster, sen gick vi igenom dem en efter en och pratade om hur man tar sig an att teckna dem och vad man kan tänka på.
När jag i år första träffen frågade dem vad de önskade sig för speciell nisch fick jag en blandad kompott att jobba med.
Varulvar, sa en snubbe.
Hybrider, när vi satte ihop olika varelser i höstas.
Anatomi.
Fötter.
Hmm, tänkte monstermålerimagister Malm.

Såhär ser hans klotter ut i klotterblocket.

Och såhär ser själva uppgiften ut så att säga. Detta ska kopieras upp som en stencil så att de får varsitt papper.

Människa och monster.
En snubbe och en varg.
Men det saknas ju en del steg i den här månskensmetamorfosen, eller hur?
Det ska monsterdiggarna få fylla i.
De ska få komplettera denna varulvsförvandling.
Förhoppningsvis blir det en lyckad lykantropi.

Verkstaden i hemstaden

Tjenare, alla monsterdiggare!

Hallå, alla cthulhoida kamrater!

Morsning, alla lovecraftiska lirare!

Hejsan, alla shub-niggurathida swingpjattar!

Välkommen, alla blasfemiska buddies!


Fullt ös medvetslös
Full steam space machine
var det banne mig hela lillördagen lång igår!
Det var ett studiebesök inför ett längre vikariat,
det var teckningsverkstad på bibblan
och sen var det en till hållplats som vi spar på förtäljelsen kring, lite skrockfullt. Peppar, peppar. Ta i trä. Den som väntar på nougat blir inte fet.

Men den däringa balla teckningsverkstadsprylen,
det var banne mig teckningsverkstadspryl 2.0 jämfört med i höstas.
Den här gången fick man hasa sig igenom barn- och ungdomsavdelningen in till magasinet,
där det fanns gott om plats, bra ljus och en whiteboard. Allt mitt rännande som lärarvikarie har gjort mig förtjust i whiteboards.
Kids kom det.
Det är svårt att bedriva en verksamhet främst ämnad för kids utan dem.
Jag har märkt att mitt tecknande tilltalar kids.
Det är nog rätt mycket kid i både mina teckningar och mig själv.
Jag sprang som en yr höna mellan borden de satt vid och försökte finnas till hands.
Tjabba!
Gåre bra för er?
Vad brukaru rita?
Vad tyckeru ä svårt?
Hörru, näru ska göra de där... kolla här...
Hur lattjo som helst.
Man blir himla imponerad av den fantasi och färdighet som en del sitter på! Nästan så att man blir lite avundsjuk när man själv försöker dra sig till minnes vilken nivå man låg på i samma ålder.
Men avund är en dödssynd.
Inte en dödssynth.
Det är något annat.

Men även om de tecknande timmarna har dragit förbi finns det all anledning i världen att ta sig en spatserande sväng förbi Kumla Biblioteks magasin,
för där finns det en tredubbel skärm,
ni vet en sån däringa skärm som man kan nåla upp saker på.
Där finns dels en massa utskrifter och kopior av teckningar som jag tog med mig,
samt en massa som kidsen gjorde igår.
Ta er en titt!
Så ses vi!

Fem ton februari

Tjenare, alla monsterdiggare!

Fem ton februari.
Det är tungt, det.

När skolfrökenuppdragen ligger först på eftermiddagen
kan man slösa tid som kunde gå åt till att ta tag i sitt hullingska hushåll
på att illustrera.
AHA!
Där kom det, säger ni.
Du, din lille pormask som tidigare har spytt galla på de som missbrukar termen illustration.
Det finns dokumenterat här på nätet.
I klarspråk.
Du hycklande Hullingen!
Men, hörni.
Den här gången är det la befogat?
Jag tänkte på mina två kurser som startar om två veckor.
Att mangakursen liksom är en lillasyster till monsterkursen.
Så jag tänkte illustrera det konceptet i en bild.
Skitprat, säger ni, det där är en efterkonstruktion som du kom på nyss.
Nä.
Jo.
Tröttna.
Först såg det ut såhär.

Ericsson-gratispenna följt av 4b-blyerts på A4-papper.
Glöm för fasiken inte den lilla pappersbiten som jag vilar höger hand på under ritandet också, för att inte smeta ut den mjukare blyertsen. Den räddar liv.

Sen började det se ut såhär.

Flytande tusch applicerat med olika penslar samt stålstift. Hej & hå.

Till slut ser det ut såhär.



Celshadat [sälltjäjjdatt] i Photoshop med ritplatta.

För att citera min forne formlärare,
myntat i Bunkern,
med endast jag, han och en klasskamrat närvarande,
i en total tystnad som bröts av dessa ord:
Hörni...
fan vad det är kul att rita!
Det är ju egentligen det enda man borde hålla på med!

Amfibieartade akvatiska arter

Tjenare, alla monsterdiggare!

Vem hade kunnat tro
för otaliga eoner sedan
att man snart skulle iväg
för att vikariera
för sin forne mentor?
Bisarrt.
Det blev iallafall flitigt klottrande igår.
Väl tillbaka på fritids så satte personalen mig i arbete genom att utropa någon form av teckningsverkstad inom min proximitet,
så kids svärmade runt och jag svärmade bland dem för att ge tips och råd kring dödskallar, vargar, rosor och allsköns motiv.
En liten-liten-liten försmak
av kurserna som snart drar igång.
Bara de här två dagarna har många kids hojtat vi ses den 27, Erik, jag har anmält mig till kursen!
Fasiken vad härligt.
Vi avrundar med lite tropiskt klotter, efter vanlig ordning.
Ha en fröjdefull fredag!

De här raderna med rim är jag nöjd med, baserat på Lovecraft's beskrivning ur "Skuggan över Innsmouth" om "froglike fish or fishlike frog..."

Dagen efter thaiboxningen

Det ska noteras att jag om ni minns faktiskt har omålade baser till matrujka-dockor i ett skåp här hemma, så det där längst upp till vänster är inte omöjligt.

Kursiv text

Tjenare, alla monsterdiggare!

Tvåtusentolv.
Stampa på mitt golv.

Vojne.
Nu måste jag börja signera mitt klotter med 2012.
Än har jag inte gjort det.
Trodde att det skulle bli idag,
men idag rids jag av en mara
som bär namnet feber.
Zonpest.
Pissdunk.
Förbannelse.
Men vet ni vad?
Jag vet när det börjar klottras en massa.
I februari.

DET VÅRAS FÖR SKRÄCK- OCH MONSTERTECKNING! NYBÖRJARE OCH FORTSÄTTARE ÄR VÄLKOMNA ATT LYSSNA TILL SKRIET FRÅN DEN IGENBOMMADE KÄLLARDÖRREN!

I VÅR VANKAS DET ÄVEN MANGANISCHAT KLOTTER FÖR YNGRE KIDS! TIPSA SMÅSYSKONEN, KUSINERNA OCH ALLA ANDRA MUNTRA SLADDISAR!

Färdigskriket för idag.
Nu ska feberfasan ridas ut.

Helgens Hullingen

Tjenare, alla monsterdiggare!

Igår husades Kumla Bibliotek,
detta 10åriga födelsedagsbarn,
av er undertecknade Hulling.
Bakom blå skynken,
i ungdomshörnan
(där ungdomar, ni vet, med sin rock n roll-musik och sina rullbrädor, tuggar tuggummi.)
hade biblioteks-Borg kirrat fram
stolar,
soffa,
bord,
ritmateriel
och skärmar.
Precis när jag började fläska fram min stora A3pärm,
lägga ut lite trycksaker
och hänga upp diverse teckningar på skärmarna,
då hör jag hur han basunerar ut i högtalarna att kids som vill lära sig mer om teckning ska glida bort till mig, följt av en presentation av denne "mig".
Då
kände jag mig
lite
viktigpetter.
Men sen började nämnda kids glida bort till mig,
och sen var jag mest tjo & tjim & glad resten av tiden,
som flög iväg.
Bordet fylldes av klottrande kids som började rita bilar, monster, båtar, väna små töser, abstrakta energiexplosioner och skitiga stadsmiljöer. Själv sprang jag emellan borden för att ge tips, råd, kritik och dunkar i ryggen. Papper efter papper fyllde jag med förklarande figurer.
När tiden var slut och det var dags att raka ihop alla teckningar
och glida hem till mor för mellanlandning innan monsterkursen,
fick jag till och med skriva lite autografer.
Då
kände jag mig
lite
viktigpetter.
På kursen gick jag igenom ljus och skugga,
samt att de fick göra debut på större papper med en mer genomtänkt bild.
Det blev en del zombies, jätterobotar och troll.

Snart
får ni kika på lite
skisser till Bland möss & män
samt
några textade sidor ur Ryggrad.
Men inte nu.
Nu ska jag vara barnvakt.

Khööö-tooolhooo fffethaaagän!

Tjenare, alla monsterdiggare!

Gåshud.
I bilen.
Inte på grund av stjärtvärmaren.
Inte allena iallafall.
Nej, nej.
Utan det är ju William Roberts.
Som mässar precis lagom högtravande om blasfemiska avgrunder i jordens mörka hörn där kosmiska fasor väntar på sina ärofyllda återuppståndelser för att valla det obetydliga får som människan är in i en mörk tidsålder av kaos, extas och vansinne.

Mycket talade för att jag bara skulle rulla den här ljudboken passivt i bakgrunden,
som plinkeplonket på en kinabuffé,
utan att bli alltför exalterad.

1. Jag har en naturlig skepcism gentemot ljudböcker. Mest för att jag ser ett framtida dystopia där alla är analfabeter.
2. Såvida ni inte precis har snubblat in här genom Google eller Bloglovin, kanske ni vet om att jag gillar den häringa Lovecraft-typen. Jag har läst samtliga verk i den här ljudboken. På engelska, på svenska, läst dem tyst, läst dem högt, hittat någon ny frän översättning, etc.
3. Jag har dessutom blivit bortskämd med Ernst Hugo Järdegårds brummande och tjutande i Skräckens labyrinter, som jag finner väldigt svår att matcha.
4. Vem fan är William Roberts? Jag såg på baksidan att han hade figurerat i några enstaka tv-serier. Oj, oj, oj, vilket CV. Nä

Trots dessa faktorer
kommer jag på mig själv
att på motorvägen
efterapa hans meningar
och med näven i en klo
säga högt till Hyundaien
OOOH DET ÄR SÅ JÄVLANS BRA!
För det är det.
Framförallt får jag inte huvudet runt hans röst.
Där har vi det högtravande och förfinande hos överklassbrittiskan,
samtidigt som det tydligt är amerikanskt,
precis som de områden i New England som Lovecraft skriver om.

Det är perfekt pepp
inför monstermötet
på lördag.

Och förresten,
min utställning hänger kvar fram tills den 7 oktober.
På Skoindustrimuseet i Kumla.

Hullingen#125

Tjenare, alla monsterdiggare!

En tripp till Gävle,
återseenden av kamrater och medmålare,
en nedstigning till Bunkern och konstens katakomber,
långa tågresor där ett förbisusande landskap får igång tankarna,
är
tydligen vad man behöver
för att
inandas inspiration,
(hur mycket man än tycker att inspiration är minst lika pretto som sitt rimmande tvillingord illustration)
förlösa idér och koncept som gör en lagom våt i trosan,
och sedan utveckla de här idéerna så att de skulle kunna hålla för att göra en berättelse.

Min monsterkurs hänger i luften.
Det vet man från början,
att om inte kids anmäler sig till den,
så blir den inte av.
Logiskt.
Innan helgen var anmälningarna precis under minimum.
Jag vet inte om det har hänt något under helgen.
Har fler monsterdiggare lockats,
kör vi igång nu till helgen.
Annars?
Då får jag väl mer tid till att fortsätta med serierna, helt enkelt.
Ja, för snart blir det serier i plural.

Ryggrad känner ni redan till.
Men
03:51
är inte den enda antologin som ska få sig en uppföljare.
Även Primate Orange fortsätter med nya äventyr.
Och jag tror minnsan att jag har ett äventyr på gång.
Än så länge är det knappt i startgroparna.
Det verkar dock bli
postapokalyptiskt,
en del råkurr
och mycket päls.

Bemästra monstren

Tjenare, alla monsterdiggare!

I september, när höstmörket faller på,
vad passar då bättre än att samlas i Medborgarskolans lokaler här i Kumla
och
rita en massa monster?

Undertecknad ska nämligen hålla i en kurs som går ut på just detta.
Vi träffas för att fördjupa oss i hantverket, vi tar hjälp av skräcklitteratur som t.ex. Lovecraft och King, och vi får oss till slut en liten teoretisk/praktisk verktygslåda att ha med oss i vårt tecknande.
Klicka HÄR för att läsa mer om och anmäla dig till kursen!

Idén till denna rymdtårta delas med kamraten http://kvalsternackan.blogspot.com

PS: Passa på att springa till bibblan och ta långa sommarlån.
Jag själv har fått en helt ny respekt för Joe Hill!
För ett år sen läste jag hans roman En hjärtformad ask och tyckte att den hade en del fräscha idéer kring spökerier på sin höjd.
Men hans novellsamling Vålnader förtjänar en hel del klappar på axeln.
Om Stephen King tog det mossiga och klyschiga ur skräcklitteratur och förde in det i white trash-vardagsrum,
tar Joe Hill det mossiga och klyschiga ur King och för in det i var mans vardag.
Massor av självdistans, kärlek för hantverket och originella monster.

Dessutom har jag läst om Skuggan över Innsmouth.
Igen.
Den här gången i en språjlans ny svensk översättning med massa göttigt förord, utkast och Necronomiconhistorik av Howard själv!
Dessutom har Mattias Fyhr skrivit ett sjuhelvetes bra och kortfattad  efterord!

Jag var så inne i huvudpersonens flykt i den fiskstinkande staden
att jag mer än en gång fick skiten skrämd ur mig när en kund sa hallå i glassdisken...
Iää! Iää!