Blyertspenna på A3.
Inspirerad av de brunnformade fängelsehålorna i "Fallet Charles Dexter Ward" (eller "Gengångaren" som den hette i Sam J. Lundwalls första utgåva).
Visar inlägg med etikett howard philips lovecraft. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett howard philips lovecraft. Visa alla inlägg
söndag 15 juli 2012
Blyerts bryter sig ut
Tjenare, alla monsterdiggare!
Blyertspenna på A3.
Inspirerad av de brunnformade fängelsehålorna i "Fallet Charles Dexter Ward" (eller "Gengångaren" som den hette i Sam J. Lundwalls första utgåva).
Blyertspenna på A3.
Inspirerad av de brunnformade fängelsehålorna i "Fallet Charles Dexter Ward" (eller "Gengångaren" som den hette i Sam J. Lundwalls första utgåva).
fredag 15 juni 2012
I förskott förstås
Tjenare, alla monsterdiggare!
Ja, det är en vecka kvar till midsommar.
Men jag har klottrat, klippt och klistrat något midsomrigt redan nu.
För när sommarjobbet på korvfabriken börjar på måndag, vet jag inte hur mycket klotter jag kommer att ha tid och ork med. Det ska nog till att få rutin på ruljansen först och främst.
Så redan nu, lite i förskott (Ridley Förscott), kollar vi på kollaget.
Bakgrunden är gjord med flytande tusch, laverad.
Bården är gjord i blyerts.
Det översta lagret är gjort med tuschpennor.
Alltihopa på olika A3-papper.
Ja, det är en vecka kvar till midsommar.
Men jag har klottrat, klippt och klistrat något midsomrigt redan nu.
För när sommarjobbet på korvfabriken börjar på måndag, vet jag inte hur mycket klotter jag kommer att ha tid och ork med. Det ska nog till att få rutin på ruljansen först och främst.
Så redan nu, lite i förskott (Ridley Förscott), kollar vi på kollaget.
Bakgrunden är gjord med flytande tusch, laverad.
Bården är gjord i blyerts.
Det översta lagret är gjort med tuschpennor.
Alltihopa på olika A3-papper.
torsdag 12 april 2012
Froglike fish & fishlike frog
Tjenare, alla monsterdiggare!
En lönsam vecka. På mer än ett sätt. Ty när jag jobbar för fullt, kan det ibland innebära att jag ritar för fullt. T.ex. om man som den här veckan återigen basar för förskoleklassen.
"Fri lek" kan nämligen också översättas som teckningsverkstad.
Det blir rikligt med riddare. Och två svärd ska de alltid ha. Minst.
Tätt följt kommer drakar och monster. Och varianter på riddare, fast med vissa elementara aspekter, såsom eldsvärd, ishuvuden och blixtsköldar.
Sen kan man ju ha genusdiskussioner bäst man vill.
Eller bara konstatera det man ser, ovanstående teckningsmotiv kommer ifrån grabbarna.
När tjejerna stundom ber om teckningar är det
hästar,
hästar med horn,
kaniner,
blommor,
hästar med vingar,
prinsessor,
indianhästar...
kattungar,
eldhästar,
hästar med föl...
Jag tycker hursomhelst att det är hur lajbans som helst att rita åt och med kidsen. Det är bra träning för både teckningens teknik, takt och tolkningsförmåga.
Här hemma har jag ritat lite granna med blyerts, för att kunna jobba mer med att skulptera fram former. Snarare än att jobba med hårda skuggor och konturer i tusch.
En teckning som stannade hos mig från en "fri lek"-session och som jag sedan avslutade i hemmets lugna vrå;
En lönsam vecka. På mer än ett sätt. Ty när jag jobbar för fullt, kan det ibland innebära att jag ritar för fullt. T.ex. om man som den här veckan återigen basar för förskoleklassen.
"Fri lek" kan nämligen också översättas som teckningsverkstad.
Det blir rikligt med riddare. Och två svärd ska de alltid ha. Minst.
Tätt följt kommer drakar och monster. Och varianter på riddare, fast med vissa elementara aspekter, såsom eldsvärd, ishuvuden och blixtsköldar.
Sen kan man ju ha genusdiskussioner bäst man vill.
Eller bara konstatera det man ser, ovanstående teckningsmotiv kommer ifrån grabbarna.
När tjejerna stundom ber om teckningar är det
hästar,
hästar med horn,
kaniner,
blommor,
hästar med vingar,
prinsessor,
indianhästar...
kattungar,
eldhästar,
hästar med föl...
Jag tycker hursomhelst att det är hur lajbans som helst att rita åt och med kidsen. Det är bra träning för både teckningens teknik, takt och tolkningsförmåga.
Här hemma har jag ritat lite granna med blyerts, för att kunna jobba mer med att skulptera fram former. Snarare än att jobba med hårda skuggor och konturer i tusch.
En teckning som stannade hos mig från en "fri lek"-session och som jag sedan avslutade i hemmets lugna vrå;
lördag 7 april 2012
tisdag 3 april 2012
Lovecraftisk lykantropi
Tjenare, alla monsterdiggare!
Lite synd och skam och zonpest, faktiskt.
Att det just igår, när det var avslutning på Skräck- och monsterteckning, inte var fullsatt.
Men grabbarna som var där blev desto gladare i hågen, de fick ju påbackning på vickningen som bjöds!
Sen är det så smidigt när majoriteten går i samma klass, och i princip alla på samma skola, så diplomen kunde ändå förmedlas vidare till alla monsterdiggare. Slutet goth, allting goth!
Min fylla-i-ett-av-de-stegen-som-saknas-i-varulvsförvandlings-uppgift gick hem, det blev bl.a. fan-art av Wolverine på det första steget, dvs. en kvarting varulv.
Jag var på plats tidigt för att kopiera upp stenciler och duka, så innan grabbarna anlände fotade jag upplägget.
Lite synd och skam och zonpest, faktiskt.
Att det just igår, när det var avslutning på Skräck- och monsterteckning, inte var fullsatt.
Men grabbarna som var där blev desto gladare i hågen, de fick ju påbackning på vickningen som bjöds!
Sen är det så smidigt när majoriteten går i samma klass, och i princip alla på samma skola, så diplomen kunde ändå förmedlas vidare till alla monsterdiggare. Slutet goth, allting goth!
Min fylla-i-ett-av-de-stegen-som-saknas-i-varulvsförvandlings-uppgift gick hem, det blev bl.a. fan-art av Wolverine på det första steget, dvs. en kvarting varulv.
Jag var på plats tidigt för att kopiera upp stenciler och duka, så innan grabbarna anlände fotade jag upplägget.
tisdag 20 mars 2012
Rosenrot
Tjenare, alla monsterdiggare!
Jag vet iallafall vilka jag vill kalla dagens monsterdiggare.
Dagens ros, kanske man ska säga.
Kumla bibliotek.
Jag svängde förbi där idag efter jobbet för att snabbt hämta en bok. Till Skräck-och monsterteckningen på måndag behöver jag nämligen en novell av HP Lovecraft som heter Från andra sidan. Här hemma i min bokhylla finns den i både en och två novellsamlingar, men enbart på engelska. Jag visste då att jag sett den i modersmålets tappning på bibblan.
Men det blev en längre visit ändå, för Lovecrafthyllan har växt. Banne mig vad den har växt. Nya tillskott var t.ex. ytterligare en samling av Bakhåll förlag, förutom de två som redan fanns där. Två tjocka nykomlingar, en turkos samling av Vertigo förlag och en samling från Hastur förlag. Den senare var hur läckert utformad som helst.
Men det är ju inte bara de allra nyaste bibborna som får mig att älska den där hyllan, det är ju alla de där slitna pärmarna med eoner på sina nackar. Från den första samlingen jag någonsin läste, Cthulhu 1 ihopsatt av Sam J. Lundwall, till Skräckens labyrinter och Cthulhu's arv.
Lirarna på bibblan håller inte bara lågan vid liv, de fläskar på den med en dunk bensin då och då.
Det ska de baske mig ha en krälande, kosmisk, kaotisk, cthulhoid klapp på axeln för!
På tal om monsterkursen,
igår var det perspektiv på menyn.
Vi pratade om hur man kan jobba sig ifrån den platta 8-bitars-super-mario-världen genom att tänka enkelt tripp-trapp-trull-perspektiv. Med en uppgift som jag kallade Jagad fick de sen gå lös på stora A3papper, där de ur sina egna ögons perspektiv såg en scen i vilken ett oskyldigt offer blev jagat av ett vidunder. Vidundret fick de bestämma själva, men jag slumpade fram offret åt dem.
Det blev cowboys jagade av dassrivande bläckfiskar, riddare med bevingade maneter hack i häl och doktorer som flydde från nattsvarta gastar.
På måndag blir det massor av Lovecraft.
Myriader av mustiga meningar.
Jag vet iallafall vilka jag vill kalla dagens monsterdiggare.
Dagens ros, kanske man ska säga.
Kumla bibliotek.
Jag svängde förbi där idag efter jobbet för att snabbt hämta en bok. Till Skräck-och monsterteckningen på måndag behöver jag nämligen en novell av HP Lovecraft som heter Från andra sidan. Här hemma i min bokhylla finns den i både en och två novellsamlingar, men enbart på engelska. Jag visste då att jag sett den i modersmålets tappning på bibblan.
Men det blev en längre visit ändå, för Lovecrafthyllan har växt. Banne mig vad den har växt. Nya tillskott var t.ex. ytterligare en samling av Bakhåll förlag, förutom de två som redan fanns där. Två tjocka nykomlingar, en turkos samling av Vertigo förlag och en samling från Hastur förlag. Den senare var hur läckert utformad som helst.
Men det är ju inte bara de allra nyaste bibborna som får mig att älska den där hyllan, det är ju alla de där slitna pärmarna med eoner på sina nackar. Från den första samlingen jag någonsin läste, Cthulhu 1 ihopsatt av Sam J. Lundwall, till Skräckens labyrinter och Cthulhu's arv.
Lirarna på bibblan håller inte bara lågan vid liv, de fläskar på den med en dunk bensin då och då.
Det ska de baske mig ha en krälande, kosmisk, kaotisk, cthulhoid klapp på axeln för!
På tal om monsterkursen,
igår var det perspektiv på menyn.
Vi pratade om hur man kan jobba sig ifrån den platta 8-bitars-super-mario-världen genom att tänka enkelt tripp-trapp-trull-perspektiv. Med en uppgift som jag kallade Jagad fick de sen gå lös på stora A3papper, där de ur sina egna ögons perspektiv såg en scen i vilken ett oskyldigt offer blev jagat av ett vidunder. Vidundret fick de bestämma själva, men jag slumpade fram offret åt dem.
Det blev cowboys jagade av dassrivande bläckfiskar, riddare med bevingade maneter hack i häl och doktorer som flydde från nattsvarta gastar.
På måndag blir det massor av Lovecraft.
Myriader av mustiga meningar.
måndag 26 december 2011
Griftbaggen
Tjenare, alla monsterdiggare!
Har ni träffat griftbaggen?
Han föddes igår.
Jag satt framför en naturdokumentär och käkade julmatsrester.
Det var inte det mest aptitretande ämnet på programmet.
Det var om kalkongamar,
vampyrfladdermöss
och dyngbaggar.
Och de där dyngbaggarna,
var trots sin osmaklighet
det jag lyssnade som mest idogt på.
Okej, jag erkänner att det var väldigt intressant att höra om vampyrfladdermöss också.
Men jag hämtade klotterblocket.
Det blev lite klotter.
Klottret har jag precis översatt till en liter mer genomarbetad bild.
Kameran är just nu ute i Siggetorp,
så jag fotade av papperet med webcamen.
Man tager vad man haver.
Ärligt talat, är det inte en grav felbedömning.
Även detta charoniska kryp härstammar från Yuggoths urmassa.
Men att jämföra mi-gon med griftbaggen är att jämföra den moderna människan med neanderthalarna.
Griftbaggen har inget intresse av att föra bort bildade jordlingar för att utföra experiment på dem i ett laboratorium.
Den bedriver ingen hemlig gruvdrift på jorden.
Den smugglar inte in någon främmande, högt stående teknik in i människans liv.
Den har blott en drift.
Den förökar sig.
Men först måste dess yngel ha en boning.
De behöver fukt.
De behöver mörker.
De behöver skydd från omvärlden så länge de är i sitt bräckliga larvstadie.
De behöver kött.
Så när griftbaggen av orsakar den varken kan förstå eller bry sig om
befinner sig på vår planet,
hur kan den motstå
en massgrav?
Men polisen som anländer till den tomma graven,
som tes ha plundrats med hjälp av skaktmaskiner,
hinner de inte ens följa spåret som leder mot den stora kryptan.
De avbryts av en ny rapport.
Ett mord har begåtts.
Dessutom ett fall av grov misshandel inte långt därifrån.
De vet inte vilket som förbryllar dem mest.
Mordoffret har attackerats mot det nedre mellangärdet,
hans bäcken verkar ha sprängts inifrån.
Kroppen är dessutom totalt uttorkad.
All vätska i kroppen har liksom sugits ut.
All
sorts
vätska.
Offret för misshandeln hävdar att han såg allt.
Att det kunde lika gärna varit honom.
Varelsen plockade först upp honom.
Under en bråkdels sekund kändes det som att varelsen såg rakt igenom honom.
In i honom.
Och den gillade tydligen inte vad den såg.
Den fnös.
Kastade iväg honom som en vante.
Upprepade proceduren med hans vän.
Och skändade honom.
Varför överlevde han?
Man jämförde de båda.
Den förste hade mycket dåligt immunförsvar.
Långtidssjukskriven. Inga barn, trots han och fruns många försök. Astma. Dålig fysik.
Den andre var före detta idrottsman och numera industriarbetare. Fem barn med tre olika fruar.
Samtidigt som poliserna satt sömnlösa över männens journaler,
gror något i en krypta.
I en sfär av mylla.
Något nytt.
Som inte ens varelsen som sover skyddad från brännande sol en halv kilometer under kyrkogården någonsin har sett.
Denna styggelse upprör snart inte bara staden.
Inte bara människorna.
En federal agent anländer snart till dem.
Han är alltid ett steg före dem.
Han går alltid rakt på sak.
Han bär alltid absurt tjocka solglasögon.
Han får snabbt smeknamnet Stone Face.
För han rör aldrig en min.
Men så är han inte heller där för att le.
Han är där för att städa upp.
För att avliva en sjuk, vilsen hund.
Inga spår får lämnas.
Deras täckmantel riskerar att avslöjas.
Agenten har färdats långt.
Griftbaggen känner hans närvaro i sitt ide.
Mandiblerna tuggar nervöst i sömnen.
Har ni träffat griftbaggen?
Han föddes igår.
Jag satt framför en naturdokumentär och käkade julmatsrester.
Det var inte det mest aptitretande ämnet på programmet.
Det var om kalkongamar,
vampyrfladdermöss
och dyngbaggar.
Och de där dyngbaggarna,
var trots sin osmaklighet
det jag lyssnade som mest idogt på.
Okej, jag erkänner att det var väldigt intressant att höra om vampyrfladdermöss också.
Men jag hämtade klotterblocket.
Det blev lite klotter.
Klottret har jag precis översatt till en liter mer genomarbetad bild.
Kameran är just nu ute i Siggetorp,
så jag fotade av papperet med webcamen.
Man tager vad man haver.
Vid första anblicken kan griftbaggen misstas för en mi-go, den levande svampvävnaden från Yuggoth (se HP Lovecraft's Viskningar i mörkret). Ärligt talat, är det inte en grav felbedömning.
Även detta charoniska kryp härstammar från Yuggoths urmassa.
Men att jämföra mi-gon med griftbaggen är att jämföra den moderna människan med neanderthalarna.
Griftbaggen har inget intresse av att föra bort bildade jordlingar för att utföra experiment på dem i ett laboratorium.
Den bedriver ingen hemlig gruvdrift på jorden.
Den smugglar inte in någon främmande, högt stående teknik in i människans liv.
Den har blott en drift.
Den förökar sig.
Men först måste dess yngel ha en boning.
De behöver fukt.
De behöver mörker.
De behöver skydd från omvärlden så länge de är i sitt bräckliga larvstadie.
De behöver kött.
Så när griftbaggen av orsakar den varken kan förstå eller bry sig om
befinner sig på vår planet,
hur kan den motstå
en massgrav?
Men polisen som anländer till den tomma graven,
som tes ha plundrats med hjälp av skaktmaskiner,
hinner de inte ens följa spåret som leder mot den stora kryptan.
De avbryts av en ny rapport.
Ett mord har begåtts.
Dessutom ett fall av grov misshandel inte långt därifrån.
De vet inte vilket som förbryllar dem mest.
Mordoffret har attackerats mot det nedre mellangärdet,
hans bäcken verkar ha sprängts inifrån.
Kroppen är dessutom totalt uttorkad.
All vätska i kroppen har liksom sugits ut.
All
sorts
vätska.
Offret för misshandeln hävdar att han såg allt.
Att det kunde lika gärna varit honom.
Varelsen plockade först upp honom.
Under en bråkdels sekund kändes det som att varelsen såg rakt igenom honom.
In i honom.
Och den gillade tydligen inte vad den såg.
Den fnös.
Kastade iväg honom som en vante.
Upprepade proceduren med hans vän.
Och skändade honom.
Varför överlevde han?
Man jämförde de båda.
Den förste hade mycket dåligt immunförsvar.
Långtidssjukskriven. Inga barn, trots han och fruns många försök. Astma. Dålig fysik.
Den andre var före detta idrottsman och numera industriarbetare. Fem barn med tre olika fruar.
Samtidigt som poliserna satt sömnlösa över männens journaler,
gror något i en krypta.
I en sfär av mylla.
Något nytt.
Som inte ens varelsen som sover skyddad från brännande sol en halv kilometer under kyrkogården någonsin har sett.
Denna styggelse upprör snart inte bara staden.
Inte bara människorna.
En federal agent anländer snart till dem.
Han är alltid ett steg före dem.
Han går alltid rakt på sak.
Han bär alltid absurt tjocka solglasögon.
Han får snabbt smeknamnet Stone Face.
För han rör aldrig en min.
Men så är han inte heller där för att le.
Han är där för att städa upp.
För att avliva en sjuk, vilsen hund.
Inga spår får lämnas.
Deras täckmantel riskerar att avslöjas.
Agenten har färdats långt.
Griftbaggen känner hans närvaro i sitt ide.
Mandiblerna tuggar nervöst i sömnen.
onsdag 7 december 2011
We're not in canvas anymore
Tjenare, alla monsterdiggare!
Har inte tuschat någe såhäringa stort sen formläran i Gävle med Johannes.
Sen skräcktemat på ljus/skugga-momentet,
det som jag i princip baserat min monsterkurs på.
Jäpp.
Det märks att man är ovan med penseln.
Men håll utkik.
Det kan dyka upp,
tro det eller ej,
oljefärg
framöver!
Jodå.
Förresten,
på tal om att variera tekniker.
Kolla in Elena omgående.
Nu.
Brådskande.
På momangen.
Det blev mycket
ooooh
aaaaaaah
här i vindsvåningen
när vi såg den där flinande, tjockkindade filuren som hon har bakat ihop.
Har inte tuschat någe såhäringa stort sen formläran i Gävle med Johannes.
Sen skräcktemat på ljus/skugga-momentet,
det som jag i princip baserat min monsterkurs på.
Jäpp.
Det märks att man är ovan med penseln.
Men håll utkik.
Det kan dyka upp,
tro det eller ej,
oljefärg
framöver!
Jodå.
Förresten,
på tal om att variera tekniker.
Kolla in Elena omgående.
Nu.
Brådskande.
På momangen.
Det blev mycket
ooooh
aaaaaaah
här i vindsvåningen
när vi såg den där flinande, tjockkindade filuren som hon har bakat ihop.
måndag 28 november 2011
Säsongsriktigt
Tjenare, alla monsterdiggare!
I överbliven pepparkaksdeg kan man ge form åt fasor.
Sen är det ju lattjo att folk faktiskt sen gräddar dessa tidsfördriv!
Dock försvann mycket av anletsdragen när degen jäste.
Om man på under en svenskalektion väl kommer på en ordvits
kan det vara tämligen svårt
att inte spinna vidare på samma ämne
och sedan skriva ner detta på rasten.
Så är det.
Godjulu - Den onde guden som sover i staden R'udolf!
Knäckronomicon - Den onda julkalendern med fasor lurandes bakom varje lucka!
Yog-sotomten - Han finns överallt och ingenstans, dock inte i dagarna vi känner till, utan mellandagarna!
Shub-glöggurath - Den onda julbocken med tusen ungar!
Shogottegrissen - varje julbords mardröm!
Mi-go-djul - De kosmiska fasorna som har förväxlat julaftons tecknade hund med sin egen hemplanet!
Azadopp-i-grytan - Alltings skapare som vilar i universums spad!
Dan-före-dopparedagen - Up ur djupet stiger han, mot sill och lax på var mans jultallrik!
Erich Zann's julskiva!
Dr Tillinghast's tomtemaskin!
Herbert West ger nytt liv åt gamla jultraditioner!
Pickman spelar in årets julkalender med otäckt verklighetstrogna specialeffekter!
I överbliven pepparkaksdeg kan man ge form åt fasor.
Sen är det ju lattjo att folk faktiskt sen gräddar dessa tidsfördriv!
Dock försvann mycket av anletsdragen när degen jäste.
Om man på under en svenskalektion väl kommer på en ordvits
kan det vara tämligen svårt
att inte spinna vidare på samma ämne
och sedan skriva ner detta på rasten.
Så är det.
Godjulu - Den onde guden som sover i staden R'udolf!
Knäckronomicon - Den onda julkalendern med fasor lurandes bakom varje lucka!
Yog-sotomten - Han finns överallt och ingenstans, dock inte i dagarna vi känner till, utan mellandagarna!
Shub-glöggurath - Den onda julbocken med tusen ungar!
Shogottegrissen - varje julbords mardröm!
Mi-go-djul - De kosmiska fasorna som har förväxlat julaftons tecknade hund med sin egen hemplanet!
Azadopp-i-grytan - Alltings skapare som vilar i universums spad!
Dan-före-dopparedagen - Up ur djupet stiger han, mot sill och lax på var mans jultallrik!
Erich Zann's julskiva!
Dr Tillinghast's tomtemaskin!
Herbert West ger nytt liv åt gamla jultraditioner!
Pickman spelar in årets julkalender med otäckt verklighetstrogna specialeffekter!
onsdag 28 september 2011
Khööö-tooolhooo fffethaaagän!
Tjenare, alla monsterdiggare!
Gåshud.
I bilen.
Inte på grund av stjärtvärmaren.
Inte allena iallafall.
Nej, nej.
Utan det är ju William Roberts.
Som mässar precis lagom högtravande om blasfemiska avgrunder i jordens mörka hörn där kosmiska fasor väntar på sina ärofyllda återuppståndelser för att valla det obetydliga får som människan är in i en mörk tidsålder av kaos, extas och vansinne.
Mycket talade för att jag bara skulle rulla den här ljudboken passivt i bakgrunden,
som plinkeplonket på en kinabuffé,
utan att bli alltför exalterad.
kommer jag på mig själv
att på motorvägen
efterapa hans meningar
och med näven i en klo
säga högt till Hyundaien
OOOH DET ÄR SÅ JÄVLANS BRA!
För det är det.
Framförallt får jag inte huvudet runt hans röst.
Där har vi det högtravande och förfinande hos överklassbrittiskan,
samtidigt som det tydligt är amerikanskt,
precis som de områden i New England som Lovecraft skriver om.
Det är perfekt pepp
inför monstermötet
på lördag.
Och förresten,
min utställning hänger kvar fram tills den 7 oktober.
På Skoindustrimuseet i Kumla.
Gåshud.
I bilen.
Inte på grund av stjärtvärmaren.
Inte allena iallafall.
Nej, nej.
Utan det är ju William Roberts.
Som mässar precis lagom högtravande om blasfemiska avgrunder i jordens mörka hörn där kosmiska fasor väntar på sina ärofyllda återuppståndelser för att valla det obetydliga får som människan är in i en mörk tidsålder av kaos, extas och vansinne.
som plinkeplonket på en kinabuffé,
utan att bli alltför exalterad.
- Jag har en naturlig skepcism gentemot ljudböcker. Mest för att jag ser ett framtida dystopia där alla är analfabeter.
- Såvida ni inte precis har snubblat in här genom Google eller Bloglovin, kanske ni vet om att jag gillar den häringa Lovecraft-typen. Jag har läst samtliga verk i den här ljudboken. På engelska, på svenska, läst dem tyst, läst dem högt, hittat någon ny frän översättning, etc.
- Jag har dessutom blivit bortskämd med Ernst Hugo Järdegårds brummande och tjutande i Skräckens labyrinter, som jag finner väldigt svår att matcha.
- Vem fan är William Roberts? Jag såg på baksidan att han hade figurerat i några enstaka tv-serier. Oj, oj, oj, vilket CV. Nä
kommer jag på mig själv
att på motorvägen
efterapa hans meningar
och med näven i en klo
säga högt till Hyundaien
OOOH DET ÄR SÅ JÄVLANS BRA!
För det är det.
Framförallt får jag inte huvudet runt hans röst.
Där har vi det högtravande och förfinande hos överklassbrittiskan,
samtidigt som det tydligt är amerikanskt,
precis som de områden i New England som Lovecraft skriver om.
Det är perfekt pepp
inför monstermötet
på lördag.
Och förresten,
min utställning hänger kvar fram tills den 7 oktober.
På Skoindustrimuseet i Kumla.
torsdag 25 augusti 2011
Pyromandåd i ponnyslakteriet
Tjenare, alla monsterdiggare!
Ibland vill man testa olika saker med en teckning,
snarare än att bara rita för att döda tid.
Man vill kanske göra en illustration till en sångtext.
Fast man i tidigare inlägg har spöttat lite på missbruket av ordet illustration.
Men i detta fall är det något man ska illustrera.
Text ska bli bild.
Samtidigt kanske man vill testa en ny stil?
Man kanske satt sina sista arbetsdagar i glasskiosken
och läste om "Fallet Charles Dexter Ward" av HP Lovecraft,
i den fantastiskt mysiga svenska översättningen som Vertigo Förlag har gett ut.
Tidigare har boken getts ut i Sverige av Sam J Lundwall under namnet Gengångaren.
I denna utgåva har Pontus Lundkvist släng it en massa köttiga, smetiga och ibland rentav vidriga illustrationer mellan sidorna.
Pontus kör en stil i boken som jag direkt kopplar till
Galago.
Stilen passar kanon till det
oformliga
onämnbara
och kosmiska som krälar runt i de katakomber som berättelsen för oss igenom.
Så jag ville testa en lite Pontus Lundkvistig stil till illustrationen av den här sångtexten.
Jag ville härma de där råa, fuck art, let's dance-dragen!
Sen smetade jag som vanligt på lite färg
med cel-shading
i Photoshop.
Jag ger er
en enkel illustration
av LOK's
Pyromandåd i Ponnyslakteriet.
Ibland vill man testa olika saker med en teckning,
snarare än att bara rita för att döda tid.
Man vill kanske göra en illustration till en sångtext.
Fast man i tidigare inlägg har spöttat lite på missbruket av ordet illustration.
Men i detta fall är det något man ska illustrera.
Text ska bli bild.
Samtidigt kanske man vill testa en ny stil?
Man kanske satt sina sista arbetsdagar i glasskiosken
och läste om "Fallet Charles Dexter Ward" av HP Lovecraft,
i den fantastiskt mysiga svenska översättningen som Vertigo Förlag har gett ut.
Tidigare har boken getts ut i Sverige av Sam J Lundwall under namnet Gengångaren.
I denna utgåva har Pontus Lundkvist släng it en massa köttiga, smetiga och ibland rentav vidriga illustrationer mellan sidorna.
Pontus kör en stil i boken som jag direkt kopplar till
Galago.
Stilen passar kanon till det
oformliga
onämnbara
och kosmiska som krälar runt i de katakomber som berättelsen för oss igenom.
Så jag ville testa en lite Pontus Lundkvistig stil till illustrationen av den här sångtexten.
Jag ville härma de där råa, fuck art, let's dance-dragen!
Sen smetade jag som vanligt på lite färg
med cel-shading
i Photoshop.
Jag ger er
en enkel illustration
av LOK's
Pyromandåd i Ponnyslakteriet.
Ingenting kan stoppa mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan bromsa mig, jag lever för att bränna
Ingenting kan hota mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan knäcka mig, jag lever för att bränna
Ingenting kan bromsa mig, jag lever för att bränna
Ingenting kan hota mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan knäcka mig, jag lever för att bränna
För jag ska spela mina TV-spel tills huvudet spricker
låta Gran Turismo stå på när jag dricker
Fortsätta tjafsa med vakterna på Nivå
men inte för att jag vill in utan för att jag vill gå
någon annanstans, göra något annat
med nån annans svans, blanda sans med sprit och börja prata trams
För nu e det nog. Nu bränner jag stället där min själ dog
Det är pyromandåd i ponnyslakteriet
Ingenting kan stoppa mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan bromsa mig, jag lever för att bränna
Ingenting kan hota mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan knäcka mig, jag lever för att bränna
Pyromandåd i Ponnyslakteriet
Jag började bygga grunder lite sent det har jag insett
men nu har det gått upp för mig
att det inte är så jävla snett att köpa för pengar
kramas med kroppen, älska med huvudet och knulla med snoppen
Jag har fått en massa chanser och jag tog allt jag fick
Jag förvaltade allting väl, jag lät dem värma dem när jag gick
och jag har nog mycket kvar.
Har mycket mer kvar än vad jag tror för jag spar.
Det är pyromandåd i ponnyslakteriet
Ingenting kan stoppa mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan bromsa mig, jag lever för att bränna
Ingenting kan hota mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan knäcka mig, jag lever för att bränna
Pyromandåd i Ponnyslakteriet
Tänk om jag blir tyst, tyst, tyst, tyst, tyst, tyst
nu när du ska gå, gå gå gå, gå, gå
men om jag står kvar, kvar, kvar, kvar, kvar, kvar
hahahahahaha... men det är på riktigt!
Ingenting kan stoppa mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan bromsa mig, jag lever för att bränna
Ingenting kan hota mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan knäcka mig, jag lever för att bränna
Ingenting kan stoppa mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan bromsa mig, jag lever för att bränna
Ingenting kan hota mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan knäcka mig, jag lever för att bränna
låta Gran Turismo stå på när jag dricker
Fortsätta tjafsa med vakterna på Nivå
men inte för att jag vill in utan för att jag vill gå
någon annanstans, göra något annat
med nån annans svans, blanda sans med sprit och börja prata trams
För nu e det nog. Nu bränner jag stället där min själ dog
Det är pyromandåd i ponnyslakteriet
Ingenting kan stoppa mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan bromsa mig, jag lever för att bränna
Ingenting kan hota mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan knäcka mig, jag lever för att bränna
Pyromandåd i Ponnyslakteriet
Jag började bygga grunder lite sent det har jag insett
men nu har det gått upp för mig
att det inte är så jävla snett att köpa för pengar
kramas med kroppen, älska med huvudet och knulla med snoppen
Jag har fått en massa chanser och jag tog allt jag fick
Jag förvaltade allting väl, jag lät dem värma dem när jag gick
och jag har nog mycket kvar.
Har mycket mer kvar än vad jag tror för jag spar.
Det är pyromandåd i ponnyslakteriet
Ingenting kan stoppa mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan bromsa mig, jag lever för att bränna
Ingenting kan hota mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan knäcka mig, jag lever för att bränna
Pyromandåd i Ponnyslakteriet
Tänk om jag blir tyst, tyst, tyst, tyst, tyst, tyst
nu när du ska gå, gå gå gå, gå, gå
men om jag står kvar, kvar, kvar, kvar, kvar, kvar
hahahahahaha... men det är på riktigt!
Ingenting kan stoppa mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan bromsa mig, jag lever för att bränna
Ingenting kan hota mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan knäcka mig, jag lever för att bränna
Ingenting kan stoppa mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan bromsa mig, jag lever för att bränna
Ingenting kan hota mig, ingenting kan hejda mig
Ingenting kan knäcka mig, jag lever för att bränna
För mer nostalgi, rekommenderar jag varmt http://www.lokpest.com
fredag 12 augusti 2011
Nya lokaler står när de andra faller
Tjenare, alla monsterdiggare!
Det har satts lite färg på de senaste teckningarna.
Dessutom kommer här lite verk av cyklopiska mått.
Här i vindsvåningen finns ingen skanner,
så de här A2-arken är avfotade med webcam.
Först ut är den här raringen, som växte fram under min inspirationskväll på Aktivitetshuset i Kumla.
Den första teckningen ihopknåpad på min nya adress kommer här,
helt gjord under äppelträden på en solig bakgård i västra Örebro.
Till Anton.
Det har satts lite färg på de senaste teckningarna.
Här i vindsvåningen finns ingen skanner,
så de här A2-arken är avfotade med webcam.
Först ut är den här raringen, som växte fram under min inspirationskväll på Aktivitetshuset i Kumla.
helt gjord under äppelträden på en solig bakgård i västra Örebro.
Till Anton.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)