Blyerts bryter sig ut

Tjenare, alla monsterdiggare!

Blyertspenna på A3.
Inspirerad av de brunnformade fängelsehålorna i "Fallet Charles Dexter Ward" (eller "Gengångaren" som den hette i Sam J. Lundwalls första utgåva).

I förskott förstås

Tjenare, alla monsterdiggare!

Ja, det är en vecka kvar till midsommar.
Men jag har klottrat, klippt och klistrat något midsomrigt redan nu.
För när sommarjobbet på korvfabriken börjar på måndag, vet jag inte hur mycket klotter jag kommer att ha tid och ork med. Det ska nog till att få rutin på ruljansen först och främst.
Så redan nu, lite i förskott  (Ridley Förscott), kollar vi på kollaget.

Bakgrunden är gjord med flytande tusch, laverad.
Bården är gjord i blyerts.
Det översta lagret är gjort med tuschpennor.
Alltihopa på olika A3-papper.

Monstermaterial

Tjenare, alla monsterdiggare!

Blev just klar med en grejsimojs som är tänkt att användas som en sorts stencil eller lathund till skapardagen i Storå.

Min tanke är att vara uppstyrd med uppgiften och använda en hel del slumptabeller för att underlätta bräjnstårmingen - men att monsterdiggarna själva får välja verktyg att rita med.
De uppgifter jag planerar att beta av är Monsterporträtt, Hybrider och Filmtitel, alla tidigare använda i min Skräck-och monsterteckningskurs från höstas och våras.

Froglike fish & fishlike frog

Tjenare, alla monsterdiggare!

En lönsam vecka. På mer än ett sätt. Ty när jag jobbar för fullt, kan det ibland innebära att jag ritar för fullt. T.ex. om man som den här veckan återigen basar för förskoleklassen.
"Fri lek" kan nämligen också översättas som teckningsverkstad.
Det blir rikligt med riddare. Och två svärd ska de alltid ha. Minst.
Tätt följt kommer drakar och monster. Och varianter på riddare, fast med vissa elementara aspekter, såsom eldsvärd, ishuvuden och blixtsköldar.
Sen kan man ju ha genusdiskussioner bäst man vill.
Eller bara konstatera det man ser, ovanstående teckningsmotiv kommer ifrån grabbarna.
När tjejerna stundom ber om teckningar är det
hästar,
hästar med horn,
kaniner,
blommor,
hästar med vingar,
prinsessor,
indianhästar...
kattungar,
eldhästar,
hästar med föl...
Jag tycker hursomhelst att det är hur lajbans som helst att rita åt och med kidsen. Det är bra träning för både teckningens teknik, takt och tolkningsförmåga.

Här hemma har jag ritat lite granna med blyerts, för att kunna jobba mer med att skulptera fram former. Snarare än att jobba med hårda skuggor och konturer i tusch.

En teckning som stannade hos mig från en "fri lek"-session och som jag sedan avslutade i hemmets lugna vrå;

Påskaftonspyssel

Tjenare, alla monsterdiggare!

Frihandsteckning med textilpennor på t-shirt.

Säsongsriktigt

Tjenare, alla monsterdiggare!

I överbliven pepparkaksdeg kan man ge form åt fasor.
Sen är det ju lattjo att folk faktiskt sen gräddar dessa tidsfördriv!
Dock försvann mycket av anletsdragen när degen jäste.

Om man på under en svenskalektion väl kommer på en ordvits
kan det vara tämligen svårt
att inte spinna vidare på samma ämne
och sedan skriva ner detta på rasten.
Så är det.

Godjulu - Den onde guden som sover i staden R'udolf!

Knäckronomicon - Den onda julkalendern med fasor lurandes bakom varje lucka!

Yog-sotomten - Han finns överallt och ingenstans, dock inte i dagarna vi känner till, utan mellandagarna!

Shub-glöggurath - Den onda julbocken med tusen ungar!

Shogottegrissen - varje julbords mardröm!

Mi-go-djul - De kosmiska fasorna som har förväxlat julaftons tecknade hund med sin egen hemplanet!

Azadopp-i-grytan - Alltings skapare som vilar i universums spad!

Dan-före-dopparedagen - Up ur djupet stiger han, mot sill och lax på var mans jultallrik!

Erich Zann's julskiva!
Dr Tillinghast's tomtemaskin!
Herbert West ger  nytt liv åt gamla jultraditioner!
Pickman spelar in årets julkalender med otäckt verklighetstrogna specialeffekter!

Khööö-tooolhooo fffethaaagän!

Tjenare, alla monsterdiggare!

Gåshud.
I bilen.
Inte på grund av stjärtvärmaren.
Inte allena iallafall.
Nej, nej.
Utan det är ju William Roberts.
Som mässar precis lagom högtravande om blasfemiska avgrunder i jordens mörka hörn där kosmiska fasor väntar på sina ärofyllda återuppståndelser för att valla det obetydliga får som människan är in i en mörk tidsålder av kaos, extas och vansinne.

Mycket talade för att jag bara skulle rulla den här ljudboken passivt i bakgrunden,
som plinkeplonket på en kinabuffé,
utan att bli alltför exalterad.

1. Jag har en naturlig skepcism gentemot ljudböcker. Mest för att jag ser ett framtida dystopia där alla är analfabeter.
2. Såvida ni inte precis har snubblat in här genom Google eller Bloglovin, kanske ni vet om att jag gillar den häringa Lovecraft-typen. Jag har läst samtliga verk i den här ljudboken. På engelska, på svenska, läst dem tyst, läst dem högt, hittat någon ny frän översättning, etc.
3. Jag har dessutom blivit bortskämd med Ernst Hugo Järdegårds brummande och tjutande i Skräckens labyrinter, som jag finner väldigt svår att matcha.
4. Vem fan är William Roberts? Jag såg på baksidan att han hade figurerat i några enstaka tv-serier. Oj, oj, oj, vilket CV. Nä

Trots dessa faktorer
kommer jag på mig själv
att på motorvägen
efterapa hans meningar
och med näven i en klo
säga högt till Hyundaien
OOOH DET ÄR SÅ JÄVLANS BRA!
För det är det.
Framförallt får jag inte huvudet runt hans röst.
Där har vi det högtravande och förfinande hos överklassbrittiskan,
samtidigt som det tydligt är amerikanskt,
precis som de områden i New England som Lovecraft skriver om.

Det är perfekt pepp
inför monstermötet
på lördag.

Och förresten,
min utställning hänger kvar fram tills den 7 oktober.
På Skoindustrimuseet i Kumla.

Stein um stein

Tjenare, alla monsterdiggare!

Shub-Niggurath,
skogens svarta get med tusen ungar,
är nog min favorit bland alla gastkramande gudomer i Cthulhumytoset.
Jag har gnäggat om det förut,
att jag gillar henne för att hon är så öppen för tolkningar
då hon aldrig figurerar fysiskt i någon av Lovecrafts noveller.
Näpp, hon hänvisas till, förklaras kortfattat, dyker upp i sammelsuriumet från någon besatt krake, men dyker själv aldrig upp i egen hög person.
Därför är hennes uppenbarelse upp till en själv att uppenbara.
Jag har visat er mitt koncept på denna blasfemiska fruktbarhetsgudinna förut,
och idag har jag filat vidare på konceptet med lite smaskig färgläggning.
Necronomikoncept?

Steg för steg:

En något mer rörlig, men fortfarande höggravid, version av min första tolkning som jag gjorde för ett år sen

Lite rödbrunt i grunden, för att få skogsatmosfär.

Då jag slavar under komplementfärger för tillfället, lägger jag lite grönt i det gråa som jag tänkt mig som bas för besten.

Detaljer läggs på. Hela tiden rör jag mig i det gröna. Ibland ljusare toner, ibland mörkare.

Skuggan är egentligen röd, men satt till Linear Burn i sitt Blending Mode och med en låg opacitet.

Högdagrar. Väldigt sparsamt.

Lite fotofilter, lite bakljus. Presto.

Förresten, folk och fä i Närke.
Gillar ni att rita?
Vill ni prova på att rita tillsammans med mig och andra,
medan jag gör mitt bästa för att ge inspiration, tips och råd?

Kom till Aktivitetshuset i Kumla på Magasingatan 10B nu på måndag den 1 augusti mellan 17.00-22.00!
Jag kommer att finnas på plats från att det hela öppnar och rita för fullt, redo att släppa pennan när som helst för att instruera, informera och illustrera!
Fri entré, såklart!
Vi ses!