Fem ton februari

Tjenare, alla monsterdiggare!

Fem ton februari.
Det är tungt, det.

När skolfrökenuppdragen ligger först på eftermiddagen
kan man slösa tid som kunde gå åt till att ta tag i sitt hullingska hushåll
på att illustrera.
AHA!
Där kom det, säger ni.
Du, din lille pormask som tidigare har spytt galla på de som missbrukar termen illustration.
Det finns dokumenterat här på nätet.
I klarspråk.
Du hycklande Hullingen!
Men, hörni.
Den här gången är det la befogat?
Jag tänkte på mina två kurser som startar om två veckor.
Att mangakursen liksom är en lillasyster till monsterkursen.
Så jag tänkte illustrera det konceptet i en bild.
Skitprat, säger ni, det där är en efterkonstruktion som du kom på nyss.
Nä.
Jo.
Tröttna.
Först såg det ut såhär.

Ericsson-gratispenna följt av 4b-blyerts på A4-papper.
Glöm för fasiken inte den lilla pappersbiten som jag vilar höger hand på under ritandet också, för att inte smeta ut den mjukare blyertsen. Den räddar liv.

Sen började det se ut såhär.

Flytande tusch applicerat med olika penslar samt stålstift. Hej & hå.

Till slut ser det ut såhär.



Celshadat [sälltjäjjdatt] i Photoshop med ritplatta.

För att citera min forne formlärare,
myntat i Bunkern,
med endast jag, han och en klasskamrat närvarande,
i en total tystnad som bröts av dessa ord:
Hörni...
fan vad det är kul att rita!
Det är ju egentligen det enda man borde hålla på med!

Kursiv text

Tjenare, alla monsterdiggare!

Tvåtusentolv.
Stampa på mitt golv.

Vojne.
Nu måste jag börja signera mitt klotter med 2012.
Än har jag inte gjort det.
Trodde att det skulle bli idag,
men idag rids jag av en mara
som bär namnet feber.
Zonpest.
Pissdunk.
Förbannelse.
Men vet ni vad?
Jag vet när det börjar klottras en massa.
I februari.

DET VÅRAS FÖR SKRÄCK- OCH MONSTERTECKNING! NYBÖRJARE OCH FORTSÄTTARE ÄR VÄLKOMNA ATT LYSSNA TILL SKRIET FRÅN DEN IGENBOMMADE KÄLLARDÖRREN!

I VÅR VANKAS DET ÄVEN MANGANISCHAT KLOTTER FÖR YNGRE KIDS! TIPSA SMÅSYSKONEN, KUSINERNA OCH ALLA ANDRA MUNTRA SLADDISAR!

Färdigskriket för idag.
Nu ska feberfasan ridas ut.

Vansinneskreatörer

Tjenare, alla monsterdiggare!

Om ett år
ett nytt
år
så är det trettioårskalas
på Lorensbergsteatern i Göteborg.
Dit ska man.
Med en bussfull folk och fä.
Mest folk.
Inte mycket fä.

Jag har även illustrerat det hela, för att lättare visa vilka vansinneskreatörer jag pratar om - klicka här.

Nu ska vi se
sa fladdermusen.

Min stora feta dock inte grekiska pärm.

Check.

Ett A3block bland många.

Check.

Min stora feta och inte heller den grekiska mapp.

Check.

Crisse Crona-påsen med Spider-Man-pennskrinet och mitt klotterblock.

Check.

Ett ex av min For the love of Lovecraft, samt en bunt kopior på mina teckningar som blev över när jag förberedde utställningen på Skoindustrimuseet, som även har hängt uppe på Kumla bibliotek.

Check.

Smörgåsar med mormors julskinka.

Check.

Dåså.
Då blir det lite arbetsaffär på Kvisten imorgon.
Workshop.
"Manga/monster workshop".
Från 14.30 - 16.30.
Sen har de önskat att jag dessutom minglar vidare på den öppna verksamheten som börjar 17.00.
De har önskat.
Jag blir skitkaxig.
Pompös.
Uppblåst.
Kanske lite smådryg.
För jag tycker det är så jävla kul.
Dock
är man också nervös.
Scenskräck.
Kan leda till
sendrag.
Varför då?
Det är la just att det är två meter långa målbrottare med rund keps på sniskan.
I mitt huvud, iallafall.
Svårflörtade.
Amen orka.
Sen är det kanske miljön.
På Vialund var jag "Mini-Malm", "Malm Junior", etc.
Det är inte min skola, trots att jag gick där ett år innan Skogstorp var färdigbyggt.
Det är brorsans skola.
Brorsans fritidsgård.
Jag har aldrig varit särskilt högrest genom åren, det vet ni som träffat mig in carne. Men på Vialund var jag liten. Väldigt liten. Och alla andra var väldigt stora.
Sen dess har jag inte varit där.
Därför man kan ha lite extra fjärilar i buken.
Lite.
Men hörni,
det är fortfarande
så jävla kul.