Jag har mina sidor

tisdag 3 september 2013

Insomnia inte insomna

Tjenare, alla monsterdiggare!

På riktigt, kikar någon på den här bloggen fortfarande? All heder åt er isåfall. Skulle vara kul att veta exakt ungefär sisådär uppskattningsvis hur många läsare som är kvar.

Här kommer lite rim mitt i natten nu när allt är oändligt stort.

Så såg vi allt, Gud hjälpe oss fem gamla konfirmander
Vi tog fram den som vandrar mellan stjärnorna
Allt blev så kallt, när vi hade sagt rätt ord över rätt salter 
Vi kände alla oceaners tryck pressa över hjärnorna
Vi såg den som känner till nyckeln, som är nyckeln
Vi såg urmassan som öppnar portalen, som är portalen 
Min äldste kamrat var den förste att slitas i stycken
Hans dödliga lekamen spriddes ut över den cyklopiska salen
Vi rabblade böner på renaste automatik
Men om Abrahams Gud fanns var Han döv-stum-blind 
Allt som fanns var hopplöshet och total panik 
Allt som fanns var formlös fasa och krälande synd
Härnäst ryckte Den åt sig den ockulte detektiven
Som hade sökt upp all förbjuden litteratur
Den födde honom på nytt men han dog i båda liven
Jag såg honom som framtidsmänniska och som förhistoriskt djur
Direkt därefter drog den i min älskade flicka 
Hon hann inte yttra något uråldrigt, skyddande ord
Hennes galenskap började urmassan dricka
Den badade bestialiskt i min älsklings blod 
Hela rymden badade i omöjliga vinklar och mönster 
Tack vare våra förbannade trollkonster 
Till universums nukleära mittpunkt hade vi öppnat ett fönster
Vi visste nu att uratomen var ett amorft monster 
Med en av tusen lemmar sög den tag i min lillebror
Han famlade efter mina fumlande händer
Han förpassades till en värld där varje tänkbar fasa bor 
Där varje otänkbar mardröm faktiskt händer 
Nu återstod bara jag att i förbjuden fasa förgås
När tusen tentakler sköljde över mig som en våg 
Men jag förenades i en slemmig symbios 
Det finns inte ord för synerna jag såg 
Jag och Den var nu en och samma form
Med tusen ögon såg jag bortom rummet och tiden
Först var skräcken oändligt enorm
Sen sänkte sig lugnet mjukt som silke, mjukt som siden