Jag har mina sidor

torsdag 29 december 2011

Pandemonium

Tjenare, alla monsterdiggare!

Flytande tusch på A2papper, applicerat med stålstift och penslar.
Den häringa workshoppeprylen på Kvisten gick la bra!
Var la kanske inte världens tryck på kids,
men man verkar redan ha ett litet lojalt fan-gäng, som dyker upp.
Blev nästan lite som att få hålla kursen igen när frågorna äntligen haglade
och man kunde springa runt med ett instruerande, illustrativt klotterpapper.
Hur ritar man vingar?
Hur ritar man hästar?
Hur ritar man händer?
Hur får jag tentaklerna att liksom smälta ihop med dödskallen?

Tänkte bara notera en sak, Hullingens huliganer.
Jag åker till Thailand nästa vecka.
Jag
vet.
Det här är ingen jag-duschade-imorse-blogg.
Det är mestadels en titta-titta-den-har-jag-ritat-visst-ären-fin-säg-att-den-är-fin-för-det-är-en-rent-retorisk-fråga-klappa-mig-på-axeln-blogg.
Men,
just den häringa Thailandgrejsimojsen
har såklart sina effekter på monsterdiggandet häromkring.
Mest positivt.
Ungefär lika mycket positiv effekt som beståndsdelen vatten i BOBblandsaft.
Dvs. typ allt.
Den häringa semestern innebär
  • Klotter. Jag menar underbart, meditativt, tidsdödande klotter. Inte fasiken har jag haft tid till det under hösten. Någon enstaka gång framför teven. Klotter är allt. För att bli vass på det här med ritandet är lite som att försöka bli fet. Det räcker inte att äta en stor måltid då och då. Man måste småäta typ hela tiden.
  • Planering. Egentligen samma sak som klotter, fast jag skriver istället för att rita. Kan också kallas brainstorming. Det ska planeras monsterkurs, mangakurs och seriemanus till förbannelse.
  • Miljöstudier. En oundviklig sida av klottret är att man glanar runt sig. Ritar lite skrot som man bara ser där på andra sidan ekvatorn. Det exotiska skrotet i sig är inte det viktiga, utan att det faktiskt får mig att öva på att rita just miljöer, byggnader och människor.
Dock innebär det ju också att jag inte kommer att uppdatera lika frekvent.
Det kanske blir någon bild då och då.
Kanske fotar jag av ritblocket med kamera och slänger upp det här eller på facebook.
Men monster diggas.
Det gör de.

onsdag 28 december 2011

Vansinneskreatörer

Tjenare, alla monsterdiggare!

Om ett år
ett nytt
år
så är det trettioårskalas
på Lorensbergsteatern i Göteborg.
Dit ska man.
Med en bussfull folk och fä.
Mest folk.
Inte mycket fä.

Jag har även illustrerat det hela, för att lättare visa vilka vansinneskreatörer jag pratar om - klicka här.

Nu ska vi se
sa fladdermusen.

Min stora feta dock inte grekiska pärm.

Check.

Ett A3block bland många.

Check.

Min stora feta och inte heller den grekiska mapp.

Check.

Crisse Crona-påsen med Spider-Man-pennskrinet och mitt klotterblock.

Check.

Ett ex av min For the love of Lovecraft, samt en bunt kopior på mina teckningar som blev över när jag förberedde utställningen på Skoindustrimuseet, som även har hängt uppe på Kumla bibliotek.

Check.

Smörgåsar med mormors julskinka.

Check.

Dåså.
Då blir det lite arbetsaffär på Kvisten imorgon.
Workshop.
"Manga/monster workshop".
Från 14.30 - 16.30.
Sen har de önskat att jag dessutom minglar vidare på den öppna verksamheten som börjar 17.00.
De har önskat.
Jag blir skitkaxig.
Pompös.
Uppblåst.
Kanske lite smådryg.
För jag tycker det är så jävla kul.
Dock
är man också nervös.
Scenskräck.
Kan leda till
sendrag.
Varför då?
Det är la just att det är två meter långa målbrottare med rund keps på sniskan.
I mitt huvud, iallafall.
Svårflörtade.
Amen orka.
Sen är det kanske miljön.
På Vialund var jag "Mini-Malm", "Malm Junior", etc.
Det är inte min skola, trots att jag gick där ett år innan Skogstorp var färdigbyggt.
Det är brorsans skola.
Brorsans fritidsgård.
Jag har aldrig varit särskilt högrest genom åren, det vet ni som träffat mig in carne. Men på Vialund var jag liten. Väldigt liten. Och alla andra var väldigt stora.
Sen dess har jag inte varit där.
Därför man kan ha lite extra fjärilar i buken.
Lite.
Men hörni,
det är fortfarande
så jävla kul.

tisdag 27 december 2011

En kvick kvart

Tjenare, alla monsterdiggare!

God eftermiddag, fränder av fasor!

Hoppas att ni haft en behaglig jul, zombiesympatisörer!

Kul att ni är här och lyssnar igen, ni vampyrismens vänner!

En kvart, sisådär.
En mellanlandning.
Sen ska jag ner till centrum en sväng.
Men tänkte tjoa lite med er först.
Har börjat gräva mig ner i Monster av Micael Dahlén.
Inte sen jag gjorde efterforskningar till mitt tal om Armin Meiwes,
eller sen jag läste American Psycho
har jag fått en så fängslande inblick i människomonster.
Och Micke?
Han är en riktigt skön swingpjatt.
Han tänker på det väsentliga.
Står inte och trampar.
Men det är precis så vidrigt eller vardagligt som han uppfattar det.
Micke presenterar inte den här freakshowen för att äckla mig.

Mellandagsrea?
Ja, jag hittade lite grejer.
Hittade faktiskt en särdeles hjärtevärmande grej som inte var på rea.
Man får köpa julklappar till sig själv.
Jo, förra julen fick jag den bastanta bibban Necronomicon - The best weird tales by HP Lovecraft.
Howards bästa historier alltså.
Men resten då?
Jo, de hittade jag igår.
Eldritch tales, i samma serie,
är resten.
En minst lika tjock bunt av blasfemi.
Texterna är flertaligare, men oftast mycket kortare.
Ibland fick snubben bara en idé eller ett koncept till något otäckt, men inte tillräckligt för en lång novell. Likt förbannat skrev han ner det. Dessutom skrev han också lite prosa och dylikt.
Allt sånt har de buntat ihop.
Boya!

Motorvägstankar.
Torr asfalt
Inte så satans kallt
Inte alls
Möjligen om min hals
Som börjar bli fri från sin snuva
Såpass att det räcker med tröja med luva
Man kan låtsas att det är vår
Fastän det snarare är nyår
Man kan få sluta någon timme tidigare
Och känna att timmarna äntligen drar vidare
Man kan känna sig lite mindre tung
Och komma ihåg att man fortfarande är jävligt ung
Visst är vinden rå som knappast svalkar
Men vad gör det när man inte halkar
Bäst av allt
Torr asfalt

måndag 26 december 2011

Griftbaggen

Tjenare, alla monsterdiggare!

Har ni träffat griftbaggen?
Han föddes igår.
Jag satt framför en naturdokumentär och käkade julmatsrester.
Det var inte det mest aptitretande ämnet på programmet.
Det var om kalkongamar,
vampyrfladdermöss
och dyngbaggar.
Och de där dyngbaggarna,
var trots sin osmaklighet
det jag lyssnade som mest idogt på.
Okej, jag erkänner att det var väldigt intressant att höra om vampyrfladdermöss också.
Men jag hämtade klotterblocket.
Det blev lite klotter.
Klottret har jag precis översatt till en liter mer genomarbetad bild.
Kameran är just nu ute i Siggetorp,
så jag fotade av papperet med webcamen.
Man tager vad man haver.



Vid första anblicken kan griftbaggen misstas för en mi-go, den levande svampvävnaden från Yuggoth (se HP Lovecraft's Viskningar i mörkret).
Ärligt talat, är det inte en grav felbedömning.
Även detta charoniska kryp härstammar från Yuggoths urmassa.
Men att jämföra mi-gon med griftbaggen är att jämföra den moderna människan med neanderthalarna.
Griftbaggen har inget intresse av att föra bort bildade jordlingar för att utföra experiment på dem i ett laboratorium.
Den bedriver ingen hemlig gruvdrift på jorden.
Den smugglar inte in någon främmande, högt stående teknik in i människans liv.
Den har blott en drift.
Den förökar sig.
Men först måste dess yngel ha en boning.
De behöver fukt.
De behöver mörker.
De behöver skydd från omvärlden så länge de är i sitt bräckliga larvstadie.
De behöver kött.
Så när griftbaggen av orsakar den varken kan förstå eller bry sig om
befinner sig på vår planet,
hur kan den motstå
en massgrav?
Men polisen som anländer till den tomma graven,
som tes ha plundrats med hjälp av skaktmaskiner,
hinner de inte ens följa spåret som leder mot den stora kryptan.
De avbryts av en  ny rapport.
Ett mord har begåtts.
Dessutom ett fall av grov misshandel inte långt därifrån.
De vet inte vilket som förbryllar dem mest.
Mordoffret har attackerats mot det nedre mellangärdet,
hans bäcken verkar ha sprängts inifrån.
Kroppen är dessutom totalt uttorkad.
All vätska i kroppen har liksom sugits ut.
All
sorts
vätska.
Offret för misshandeln hävdar att han såg allt.
Att det kunde lika gärna varit honom.
Varelsen plockade först upp honom.
Under en bråkdels sekund kändes det som att varelsen såg rakt igenom honom.
In i honom.
Och den gillade tydligen inte vad den såg.
Den fnös.
Kastade iväg honom som en vante.
Upprepade proceduren med hans vän.
Och skändade honom.
Varför överlevde han?
Man jämförde de båda.
Den förste hade mycket dåligt immunförsvar.
Långtidssjukskriven. Inga barn, trots han och fruns många försök. Astma. Dålig fysik.
Den andre var före detta idrottsman och numera industriarbetare. Fem barn med tre olika fruar.
Samtidigt som poliserna satt sömnlösa över männens journaler,
gror något i en krypta.
I en sfär av mylla.
Något nytt.
Som inte ens varelsen som sover skyddad från brännande sol en halv kilometer under kyrkogården någonsin har sett.
Denna styggelse upprör snart inte bara staden.
Inte bara människorna.
En federal agent anländer snart till dem.
Han är alltid ett steg före dem.
Han går alltid rakt på sak.
Han bär alltid absurt tjocka solglasögon.
Han får snabbt smeknamnet Stone Face.
För han rör aldrig en min.
Men så är han inte heller där för att le.
Han är där för att städa upp.
För att avliva en sjuk, vilsen hund.
Inga spår får lämnas.
Deras täckmantel riskerar att avslöjas.
Agenten har färdats långt.
Griftbaggen känner hans närvaro i sitt ide.
Mandiblerna tuggar nervöst i sömnen.

lördag 24 december 2011

Kort jul med julkort i en enda lång kortege

Tjenare, alla monsterdiggare!

Låt mig sammanfatta allt
jag ska fatta mig kort
jag är kraften du har väntat på
så släpp allt du har kvar och tralla med
- LOK, Ensam gud

I måndags var det pysseldag på mellanstadiet.
De satte mig på julkortsstationen.






Text som försvunnit i fotoblixt; "Massor med klappar till alla små läderlappar!"




Julklappar.
Har jag ritat några?
Jovars.

God jul, mamma!

God jul, morfar!
Ja, ja, tjura inte.
God jul till er också!

Hullingendatum framöver:

29/12 - 2011.  - Fritidsgården Kvisten på Vialundsskolan i Kumla. Från 14.30 och framåt finns jag på plats för att inspirera och instruera.

V.8, 25/2 - 2012. - Drop-in-teckningskurs på Kumla bibliotek under sportlovet.

26-28/4 - 2012. - SPX 2012! Dock har Small Press Expo nu bytt namn till Stockholms Internationella Seriefestival. Men lik förbannat kommer undertecknad att närvara.

Fridens!

söndag 18 december 2011

Pizza med allt

Tjenare, alla monsterdiggare!

2011
Må du sen skälva
Så du ser själva

lördag 17 december 2011

Vikta vidunder och lördagsloj

Tjenare, alla monsterdiggare!

Nej, inte lördagsskoj.
Lördagsloj.

Undvik alkoholens yra
du blir stursk men kroppen loj
och är du född till myra
brottas aldrig med ett Toy

Stefan Demert.
Nu när jag skrivit det, ser jag att man kan få intrycket av att jag kommenterar en bakfylla.
Nä, så är icke fallet.
Det är mest snor.
Väldans mycket snor.
Här basunerar man ut sina slemvanor på internet.
Det här ska jag säkert få äta upp nästa gång jag hävdar att det här är inte någon jag-duschade-imorse-blogg.



Det här är en drake.

Om tomten läser så har jag några post-it-lappar att lägga till på min önskelista.
Två böcker med teckningar av Hans Arnold.
Veckans Chock
och
Monsterland.

Idag har jag också tagit tag i en sån däringa
bättre sent än aldrig-bedrift.
Jag har läst de två Uzumakiböckerna.
Stundom
skrämde de skiten ur mig.
Stundom
blev jag uppriktigt äcklad av de tungt skrafferade vidrigheterna som ålade sig fram.
Chockerande,
påhittig,
och alltid med någon ny twist för varje novell.
Ursäkta vitsen.
Jag tycker det blir ännu mer creepy att författarinnan är utbildad tandhygienist.
Kanske tänker jag på tandläkaren i Little Shop of Horrors (musikalen, inte den svartvita).
Jag upptäckte att jag har sett en film gjord på en annan manga av henne,
Tomi.
Se inte den.
Så.
Nu har jag besparat er det.
Läs Uzumaki istället.

torsdag 15 december 2011

Tankar i en omkörningsfil

Tjenare, alla monsterdiggare!

Man har fått in rutin på det häringa pendlandet.
Fram och tillbaka mellan Örebro och Kumla.
Autopilot på en motorväg.
Då tänker man på vers ibland.
Idag låter det såhär.

Ibland vill man bara fika
Ibland vill man bara skrika
Det ena utesluter inte det andra
Man kan säga att de är gjorda för varandra
Två sidor av ett mynt
Som hårdrock och synth

Det var något mer.
Jo, just det.
Uppföljaren till den prisvinnande antologin 7 oktober,
en än större, fetare, mer gastkramande och klockstoppande successor,
har nu fått en prislapp.
03:51 kommer att kosta 120 kr.
En serieantologi med extra allt.
Jag själv bidrar med min skräckserie Ryggrad.
Anledningen till att jag basunerar ut kostnaden här,
är att redaktionen nu har börjat ta emot förhandsbokningar.
Så känner du redan nu att du gärna skulle sätta dina yttre hörntänder i denna bombastiska bibba?
Vänta inte.
Hojta till Hullingen.
Så håller du snart en helmassa häftiga historier i din hand.

onsdag 14 december 2011

Det ska väl du krita i

Tjenare, alla monsterdiggare!


Men vänta ett spadtag eller två,
som gravplundraren sa,
är inte det häringa sattyget gjort med krita?
Jo.
Bjäbbade du inte senast om oljefärg.
Jo.
Har du börjat smeta något med den där oljefärgen då?
Jo.
Gick det skapligt, eller?
Nja.
Men jag smetar på.
Dock
trodde jag verkligen
inte
att det tog så-förbannat-många-eoner för skräpet att
TORKA.
Hursomhelst,
här är en teckning i krita jag gjorde framför teven för några dar sen.
Krita är baske mig underskattat.
Av undertecknad alltså.
Ni andra har säkert vett att uppskatta kritkreaturen.

Efter lite efterforskningar
blir det kroki i vår.
Örebro Konstskola har öppen krokiteckning varje lördag från och med slutet på januari,
så jag tänker masa mig dit några helger.
Man måste äta sina grönsaker.
Klottermässigt
innebär det att rita lite fat bottomed bare naked ladies.

I övrigt vill jag påminna om fritidsgårdshänget den 29 december.
Fritidsgården Kvisten på Vialundsskolan i Kumla.

söndag 11 december 2011

Söndra och härska en härsken söndag

Tjenare, alla monsterdiggare!

Det är i mitt klotterblock
med närmast tillhuggna gratisbläckpenna
som jag är tryggast med det häringa klottrandet.
Allt börjar där.
Allt.
Men såhär till juletid tänkte jag röra mig hästlängder ifrån blocketstrygga bubbla.
Jag tänkte ta mig an oljefärg.
Jodå.
Jag har faktiskt oljefärg.
Både canvas och oljefärger,
två abnormt artsy fartsy element,
har jag fått av min storebror.

Jag har funderat, klottrat och antecknat lite kring den lilla erfarenhet jag har av färgsmet.
Mest baserad på akvarell, celshading, tryckfärg och flytande tusch.
Dessutom har jag tittat på lite genomgångar från Deviantart.
Men om du som läser sitter och lurar på några tips kring hur man tar oljefärg vid hornen,
sjung av hjärtat, sjung.

Förutom kurserna i monster-och mangateckning, som brakar igång i februari,
är det redan nu uppbokat lite teckningstillställningar.
I samma stil som på Aktivitetshuset i Kumla i augusti,
kommer jag den 29 december att finnas på fritidsgården Kvisten i Kumla.
Sen efter nyår, på sportlovet, kommer jag att husa drop-in-teckning på bilioteket igen,
precis som vid 10-årsjubileumet nu i höstas.

Mer information och tjat om detta framöver.

onsdag 7 december 2011

We're not in canvas anymore

Tjenare, alla monsterdiggare!



Har inte tuschat någe såhäringa stort sen formläran i Gävle med Johannes.
Sen skräcktemat på ljus/skugga-momentet,
det som jag i princip baserat min monsterkurs på.
Jäpp.
Det märks att man är ovan med penseln.
Men håll utkik.
Det kan dyka upp,
tro det eller ej,
oljefärg
framöver!
Jodå.
Förresten,
på tal om att variera tekniker.
Kolla in Elena omgående.
Nu.
Brådskande.
På momangen.
Det blev mycket
ooooh
aaaaaaah
här i vindsvåningen
när vi såg den där flinande, tjockkindade filuren som hon har bakat ihop.

tisdag 6 december 2011

Tidiga tisdagstankar

Tjenare, alla monsterdiggare!

Här sitter jag i ottan och trycker i mig det sista av julskinkan.

Ända sen jag skickade iväg Bland möss och män
har jag gått i tankar kring hur nästa serieprojekt ska se ut.
Rent grafiskt, alltså.
Någon idé till handling har jag inte riktigt landat på.
Inte något som hållit hela vägen, iallafall.
Tills igår.
När någon propp släppte.
Faktiskt ute i skogen på ett PA-pass.
Jag var tvungen att klottra ner allt på närmsta lilla andningspaus i lärarrummet.

Det lutar åt något skräckartat igen.
Lite som Ryggrad, kanske.
Kanske lite som
den bästa bok jag läst.
En bok jag läst många gånger,
bl.a. högt för min fästmö senast.
Kanske lite som
ett äventyr jag skrev till Mutant en gång,
som några lirare i Kumla sen lånade till en session.
Kanske lite som
min favoritnovell av en New England-författare,
som jag gjorde en uppgift av på min monsterkurs.
Kanske lite som
en annan novell av en svensk lirare som gör noveller i samma anda som den ovannämnda New England-författaren.
Kanske lite så.
En propp har iallafall släppt och jag tänker på handlingen om och om igen.
Tänker att det kan ju faktiskt funka.
Vi får se.

Nu ska jag snart iväg
likt
Veiron i ottan.

fredag 2 december 2011

Postapokalysm postad

Tjenare, alla monsterdiggare!

Den är textad,
ihopbuntad,
klappad & klar.
Dessutom har jag skickat iväg den till
Norrköpingspojkarna.