Rimmad litteraturhistoria II

Vi tar fart igen vid sjuttonde århundradet
Det är dags att skärpa sig nu ifall ni undrade
För nu räcker det inte bara att ha ett hum
Dags att sätta verken i detalj i tid & rum
Det börjar en strömning som är sentimental
Man skulle gråta som ett barn om man var en riktig karl
Litteraturen blir alltmer samhällskritisk
T.o.m. tjänstefolk kunde läsa på sin fritid
Lägre samhällsskikt & miljöer som är samtida
En viss Aristoteles vill sig i sin grav vrida
”Krossa den skändliga kyrkan”
Inte med muskler, för pennan är Voltaires styrka
En upprorsmakare, javisst
Men fortfarande elitist
Candide åker jorden runt, lika snabb som Usain Bolt är
Många möten blir vi bjudna på av Voltaire
Krigets fasor, han vet vad våld är
Medan den dygdiga Pamela får mitt hjärta att slå volter
Den gick hem hos folket, en första bestseller
Men Tom Jones var inte så dum han heller
Bortbytingen visar oss överklassens hyckleri
En perfekt intrig, tycker vi
Men inget drabbar mig såsom det rasande i det gröna
En sublim natur, i motsats till det sköna
Inte blott harmoni och ett landskap som vill mig väl
Ge mig stormande hav och vulkaner som speglar min själ
Ge mig en engelsk park värd att piktorera
Finns den inte i naturen, går den att fabricera
T.o.m. toner som inte finns
Finner jag igenom en filterlins
Världssjälen finns där, men det är nog bra om man
Inte blandar ihop den med hinduismens Brahman
När sehnsucht efter idealet ger mig weltschmerz
Inspirare lite originalitet i mitt bultande herz
Klassicismen med sina regler är alltför sträng
Barnet inom mig har till idealet en navelsträng
Rör inte regnbågen, då blir Schiller sur
Materialister ville döda hans magiska natur
Goethe & Schiller började som Sturm & Drang-punkare
Men efter ett hårt liv insåg de att det inte funkade
Tävlade med Schiller om att skriva ballader
Såväl Schubert som Rammstein har tolkat hans rader
Dr Faust kunde redan i början ana
Vad som lurade där i hundens bana
När den formade tecknet för vår närmsta stjärna
Snart visade sig pudelns kärna
Den nordenflychtiska hydran ville för kvinnor slå ett slag
Hon var ensam om att dikta utifrån sitt eget jag
Vissa strömningar hör mest till bildkonst, men det beror på
Creutz försökte iallafall leka lite med rokoko
Även Bellman pyntade med lite av Antikens sfär
När han inte var fräck med hästliknelser
Lenngren var fyndig & satirisk med sina epigram
Genom Kellgrens pindariska dunkel är det svårt att ta sig fram
Thorild vägrade låta sig fängslas av någon bunden form
Hans passionerade känsla var enorm
I Tyskland & England har sen högromantiska saker hänt
Med Lyrical Ballads & Aethänumfragment
Schlegel berättar om en konstenhet
Kanske en kulturell singularitet
Romantikens paradox ligger i att mitt i all epifani & espiri
Skulle det skrivas en sån jävla massa teori
Oh, att ändå få komma hem till en värld av ideal
Därför skrevs poesi som var transcendental
Stagnelius suckar med deppig nuna
Men Atterbom ser ljust på saker, även sub luna
Medan Keats drömmer sig bort i en grekisk urna
Shelleys likar vill helst svepas iväg, av vindar burna
Hoffman gör oss påminda om att allt är påhitt
Att vi drömmer oss bort är dock inget dåligt
Terror & horror kan ligga i bakhåll
Austen ger oss realism förankrad till hushåll
Alla genrer i ett verk kanske låter lite mycket
Men sånt försökte Almqvist sig på med Drottningens Juvelsmycke
Här lägger han korten och dess symbolik på bordet
Före, under och efter det gustavianska mordet
Ett flor, en slöja för vår syn
Ett himmelskt djur, en mystisk androgyn
Så många insprängda konstarter, ett under att den inte spräckts
Har vi nämnt att skrivsättet är indirekt?
Varken farstuängel eller tokig tant
Jane är någonstans emellan, vår guvernant
I Frankrike kom romantiken inte förrän artonhundratretti
Klassicismen höll sitt grepp tills Frankrike blev svettig
När man smidde realism i litteraturens smedja
Såg man människa & miljö i en orsak-påverkan-kedja
Alkolholism & annat äckel, typ koprofagi
Arbetarna & maskinerna inom industri
Man försökte vara objektiv & inte överdriven
Ge läsaren helt enkelt en skiva av livet
Brott & Straff gavs ut som en följetong
Predikar kärlek som räcker långt
Oavsett om du är en byråkrat vid dukat lyxbord
Eller en egocentrisk student besatt av yxmord
1880, det svenska, moderna genombrottet
Röda rummets roman blev startskottet
Inte som franska realister, som vill skapa förfäring
Samhällsfrågor ska vara litteraturens bäring
Utan att ha det som syfte, slog Ibsen för kvinnor ett slag
Social darwinism; staden levde enligt djungelns lag
Strindberg predikar misogynt med vetenskapliga argument
Sen kan man ju tänka på att skilsmässan precis hade hänt
Strindbergs skrivande genomgick många faser
Trots radikal, tänkte han konservativt kring raser
Trots att han pissar på romantiker, är hans kärlek till STHLM tydligt stark
Det märker vi i inledningen till berättelsen om Arvid Falk
En frisk sefir vädrar ur det instängda
Den unge Arvid har sina ögon på parnassen inställda
Mot ett litteratörskap styr han kosan
Strindberg bröt ny mark med den luftiga prosan
Enaktade pjäser skrevs av nordiska damer
Fjärde väggen plockades bort i naturalistiska dramer
In i borgerliga salonger får vi tjuvkika
Sickna hycklare, kan inte leva som de predika
Lefflers donna går vilse i sin ungdoms skog
Vad korsetten symboliserar fattar vi nog
Tja, vi får se vad vi ska läsa sedan
Jag har börjat läsa något av hon på tjugokronorssedeln
Men ett par kurser i litteraturhistoria
Kan man nog klara med lite av tur, tror ja
Det där menade jag inte överhuvudtaget
Ville mest prova ett rim som var flerstavigt
Nu vet jag inte riktigt vart det här är på väg nånstans
Och jag rimmar inte ens, mest assonans
Men jag tror det kan vara bra att öva sig på grötrim
För på julklappar ska det väl hagla av nödrim?
Nu är det dags för nästa delkurs, men först en tenta
Så på vidare litteraturrim får ni glatt vänta

Grötrim om litteraturhistorien från antiken till 1700

Kanhända är den version av Gilgamesh’s tolv tavlor som vi ser

En avskrivning från skolan i det urgamla Sumer

Även om den är det äldsta i vår litteraturhistoria

Börjar vi på riktigt först i antiken, tror ja’

Vi ställer oss frågor om Homeros och hans sång

Hur fan kunde man tradera en text som är så lång?

Fanns ens Homeros på riktigt?

Nåja, Illiaden & Odysséen är det som är viktigt

Här satte han mallen för framtida heroisk epik

Vergilius, Dante och Stiernhielm försökte vara honom lik

Med homeriska liknelser ville man vara utdragen och svår

Det blev episk digression när man snöade in på ett sidospår

De tjugofyra sångerna satte ett numera etablerat mönster

Protagonisten ska på sin resa möta såväl fagra nymfer som fasliga monster

Via katabasis ner i underjorden, rakt ner minst en kilometer

Stående epitet i formelversen för att underlätta sin hexameter

Grekernas plats som kulturens dominus

Togs så småningom över av barnen till Romulus

Ovidius skrev epyllion om gudar som blev till blomster

Med kontraimitation ville man härma och överträffa alla gamla konster

På tal om dem, vi får inte glömma Sapfo och gudars like

Eller Pindaros’ körlyrik ägnad åt Nike

Archilochos med sina jamber om buskis och smäde

Kanske gick hem på ett symposium, middag eller sammanträde

Men i det pindariska dunklet såväl som i jambens hån

Kan det gömma sig ett visdomsord, en gnomaion

Kanske var det för själslig terapi 

Som Sapfo skrev sina strofer, sjöng sin monodi

Men för segerns skull skrev Aiskylos sin tragedi

Tävlade med Oresten, en dramatrilogi

Sofokles berättade för oss om kung Oidipus

Det var visst sin mor som han gav en oj-då-puss!

En nyare tragedi är den om Medeas hjärnsläpp

Euripedes gav oss inte ens några gudomliga ingrepp

Aristoteles’ triangel ger oss en teori

Om hur tragedin ska byggas upp till en peripeti

Men först vill vi se ate hamartia begås

På grund av hybris, trots de varningar som fås

Sitt misstag vår hjälte inser till sist

Sonar sitt brott i en lång anagnorisis

Komedin följde andra konventioner

Den skildrade snarare vardagliga relationer

Man mjölkade ut det roliga scen för scen

Aristoteles’ triangel får ett kortare ben

Med parabasis bröt kören teaterns fjärde vägg

Man pekade ut någon med stor näsa eller roligt skägg

Aristofanes’ Lysistrate stoppade krig genom att säga nej

Men nyare komedi saknade polissatir, mest en kul grej

När man blandar prosa och meter vet man aldrig hur det blir

Prosimetron eller kanske menieppisk satir

När stroferna helt upptas av agonistisk kakafoni

Kan man kalla det kort & gott för stikomyti

Något gott om medeltiden sägs sällan 

Renässansfolk såg den mest som den tråkiga tiden däri mellan

Germaner, ryttarfolk och slaver såg till att Västrom föll omkull

Konstantinopel bytte namn till Istanbul

Sen följde några av de mörka åren

”Mörka” som i att vi inte hittar de litterära spåren

Latin blir numera mest pratat av munkar

Man märker att litteratur på folkspråk är något som funkar

Latinet förblir ett lingua franca

Någonstans där det händer grejer, är där de snackar franska

I norr skriver man epik om hjältar och vapenbröder

Provensalska trubadurer frodas i söder

Rolandssången är ett exempel på chanson de geste

Episk digression om ärkebiskopens häst

En chanson du roi full av blodiga scener

Roland och Olivier i kung Karls namn klyver saracener

Epik som strävar efter mer höviska ideal

Får vi i roman breton och Percevals saga om graal

Didaktiska versromaner där man vill att någon ska förstå

I allegorisk dikt får man möta Kärleken med stort K

Det topos som kallas reverdie är något vi känner igen

Pånyttfödelse är nog då temat för historien

Provensalsk trubadurlyrik var menat att vara svårt

Det fanns regler och formalia för varenda liten låt

Man kunde sjunga en alba om att morgonen gryr

Min älskades man är på väg, bäst att man flyr

En serena lite senare när kvällen sig sänker

Eller en arg sirventés när jag på samhället tänker

En escondigz blir mitt sätt att säga excuses moi

Hör du mig inte, får jag upprepa med envoi

Amor fin är när min donna är mig helt ouppnåelig

Får jag omkull henne är det amor false, alltså kärlek som är dålig

Låt mig nämna en känslig själ ifrån Toscana

Att han bl.a. var språksociolog kunde jag aldrig ana

Il dolce stil nuovo, den sköna, nya stilen

Kommer Dante i kontakt med via Sicilien

Det här kommer gå åt Helvete, vill jag lova

Han ger en prosaram åt sina dikter med Vita Nuova

Kanske inte helt på riktigt, men det skiter vi i

Se det som ad exemplum, inte en genuin biografi

Vi ser hans talmystik, treor i kvadrat

Blodröda Beatrice drabbar honom totalt

Den där ljuva plågan som är så paradoxal

Han kan inte ens dikta till henne, utan går runt en senhal

Skärmkvinnan liksom hans donna ersätter

Men vi vet till vem han skriver sina sonetter

Beatrice dör och Dantes hopp nästan försvinner

Men hon blir hans andliga guide när han sorgen övervinner

Men Dante även brainstormade så att det åskade

Skrev om folkspråket som en medeltida forskare

Jämfört med latinet var italienskan av ädlare art

Slutsatser nådde han via syllogism rätt så snart

Men snart kommer det häftigaste, vänta ni bara

I som här inträden, låten hoppet fara

Dante drar åt Helvete, hjälte av guds nåd

Med Vergilius vid sin sida för att ge honom råd

Ett inferno fullt av vidriga figurer

Ekfrasis målar upp skärseldens skulpturer

Folk som pinas och badar i skit

Ett allegoriskt plan, som Dante skriver explicit

Beowulf är en gammal, västgermansk text

Som England håller högt, den har liksom växt

Intressant ur litterär synvinkel, men ingen hade orken

Tolkien tog tag i det, han som uppfann orchen

Fimbultrollet Grendel dyker upp och skapar trubbel

I dryckessalen Heorot där man drack medeltida bubbel

Beowulf dräper Grendel och hans lika fula mor

I en undervattensstrid, håller andan längre än man tror

Hans kröns till kung och får i lugn & ro regera 

Men när en drake dyker upp kan han inte sitta stilla något mera

Trots fostersonens insats dräper draken våran drott

Slut på sagan skriven på hemistikiskt versmått

Skaldediktande för eliten bedrev islänningar

De var pindariskt dunkla med heiti och kenningar

Man skulle gärna skriva i en fyndig omskrivning

Med Eddan lärde man ut poetik i sin närmaste omgivning

Den känslokalla Hemingwaytekniken känns nästan ironisk

Frånvaron av känslor, en stil som är lakonisk

En episk hjälte som schyssta drapor kunde sjunga

Var den rappkäftade Gunnlaug Ormstunga

Här hemma har vi knappt någon skriven rad

Förutom en och annan medeltida ballad

Visor om nyheter, legender och riddare med svärd

Om sagoväsen och en uppochnervänd värld

Man sjöng om illud tempus, sagovärlden

I tvåradiga strofer saxade man in sina omkväden

Det finns många definitioner av ordet renässans

Allt beror på vart i Europa du är någonstans

Men 1300 drogs det igång av någon italienare

Här i Sverige började det bra mycket senare

Petrarca grundade vad vi ska kalla humaniora

De antika texterna ville han spåra

Man gav sig ut i naturen för att hitta gyllene snitt

Snart skulle man börja tvivla på att Jorden var i kosmos’ mitt

Den studerande människan var stjärna på humanismens scen

Men var du en latmask var du jämbördig med en sten

Petrarkiska paradoxer om förhållanden som egentligen inte kunde gå

Blaizon för att beskriva en donna från topp till tå

Emblem för att konkretisera en abstrakt känsla

Blev de poppis kunde man dem i en dikt referensa 

Klassicismen känner vi igen med sin efterbildande konstruktion

Bredvid barocken med sin iögonfallande konsumtion

Manierismen ger mig stupore, jag blir helt stum

Vilket ingegno, bredvid dig är Einstein dum

Memento mori, kom ihåg att du ska dö en dag

I franskklassicism blir Aristoteles poetik till lag

Men man tar sig friheten att skriva på alexandrin

För att vårda språket upprättas Franska Akademien

Skådespelarna bar ofta kostym som var praktfullt sydd

Moliére stod under franska kungens brorsas beskydd

Komedier som drevs av en viss karaktär

Racine satte peripetin i mitten, precis där

Men ska vi prata om en dramatiker värd namnet

Måste vi ju nämna Shakespeare med sin prins Hamlet

Teater för folket, inte någon överklasslord

Utan ridå & kulisser på en krogs innergård

En hämndtragedi med våld och blod

Med pun & wit kan man leka med ord

Ett drama i drama, liksom kaka på kaka

En midsommarnattsfars där man springer fram & tillbaka

Vid genrestrukturers konventioner har man blivit van

Men det är svårt att genreplacera vår tidiga roman

Från andra genrer lånar den sin riktning

Sen hävdar den gärna att den är på riktigt

Suspekt som den är får den hävda sin auktoritet

Citera antiken på latin, visa att den minsann vet

Ändå fnyser man: en roman, kan det vara nåt?

Ja, vi uppskattar än idag sagan om Don Quijote

Vi förstår att det blott är en pseudoreferens

Men den ställer intressanta frågor om existens

Här i Sverige kan vi tacka husförhör och kyrka

För folkets gedigna literära styrka

Stiernhelm skrev som vore han född i Rom

På hexameter om Hercules till Sveriges ungdom

Om man tycker att hans svenska är förstå

Kan man trösta sig med att den snubben var krånglig redan då

Ett allegoriskt epos om det humanistiska idealet

Nästa delkurs ska vi börja med 1700-talet. 

Lasarus, kom ut ur garderoben!

TJENARE, ALLA MONSTERDIGGARE!

Nu blåser vi dammet av den här förbjudna, fördömda boken med vår vitlöksstinkande andedräkt för att skydda oss från vampyrtänderna i det groteska anlete som utgör bokens pärm. 

I november stundar Kulturnatten i Örebro. Det kan möjligen vara av intresse för de få läsare som Hullingen har kvar att undertecknad då kommer att läsa sina dikter uppå scen. Dels på Konserthuset, dels i Saluhallen. Detaljer kring tider och dylikt kan fås vid begäran.

Undertecknad har därför på sistone grävt som Joakim von Anka i pengabingen genom sitt samlade skrivna skitmaterial för att sålla och såga. Darlings har dödats. Format har konverterats. Flaggskepp har finputsats. 

Det har dessutom tillkommit lite nytt material. 

Här har ni t.ex. två nybakta stycken.

Vad 

Vem

Var

Det just jag såg?

Om jag analyserar för friskt

Hobbyantropolog

Spion som spanar på stan

Även du, mitt Ego

Du är också en samling siffror i banken

Du är ingen kryptonier bland dödliga

Med röntgensyn

Utklippta titthål i dagstidningen

Spanar spejar spionerar

Skriver man bara under de sociala kontrakten är täckmanteln perfekt

Röd med en gul symbol för hopp

Men jag är varken

KGB

Clark Kent

Eller Dr Livingstone, förmodar jag

          ...

När jag med emfas

Hävdar att detta är min oas

Är det i genuin extas?

Eller är jag ett pretentiöst as?

Högtravande högt flygande som en Gripen JAS

Torg café penna rödvin i glas

Pumpa du ditt luftslott med heliumgas

Inbilla dig att du är född in i en högt stående ras

Insomnia inte insomna

Tjenare, alla monsterdiggare!

På riktigt, kikar någon på den här bloggen fortfarande? All heder åt er isåfall. Skulle vara kul att veta exakt ungefär sisådär uppskattningsvis hur många läsare som är kvar.

Här kommer lite rim mitt i natten nu när allt är oändligt stort.

Så såg vi allt, Gud hjälpe oss fem gamla konfirmander

Vi tog fram den som vandrar mellan stjärnorna

Allt blev så kallt, när vi hade sagt rätt ord över rätt salter 

Vi kände alla oceaners tryck pressa över hjärnorna

Vi såg den som känner till nyckeln, som är nyckeln

Vi såg urmassan som öppnar portalen, som är portalen 

Min äldste kamrat var den förste att slitas i stycken

Hans dödliga lekamen spriddes ut över den cyklopiska salen

Vi rabblade böner på renaste automatik

Men om Abrahams Gud fanns var Han döv-stum-blind 

Allt som fanns var hopplöshet och total panik 

Allt som fanns var formlös fasa och krälande synd

Härnäst ryckte Den åt sig den ockulte detektiven

Som hade sökt upp all förbjuden litteratur

Den födde honom på nytt men han dog i båda liven

Jag såg honom som framtidsmänniska och som förhistoriskt djur

Direkt därefter drog den i min älskade flicka 

Hon hann inte yttra något uråldrigt, skyddande ord

Hennes galenskap började urmassan dricka

Den badade bestialiskt i min älsklings blod 

Hela rymden badade i omöjliga vinklar och mönster 

Tack vare våra förbannade trollkonster 

Till universums nukleära mittpunkt hade vi öppnat ett fönster

Vi visste nu att uratomen var ett amorft monster 

Med en av tusen lemmar sög den tag i min lillebror

Han famlade efter mina fumlande händer

Han förpassades till en värld där varje tänkbar fasa bor 

Där varje otänkbar mardröm faktiskt händer 

Nu återstod bara jag att i förbjuden fasa förgås

När tusen tentakler sköljde över mig som en våg 

Men jag förenades i en slemmig symbios 

Det finns inte ord för synerna jag såg 

Jag och Den var nu en och samma form

Med tusen ögon såg jag bortom rummet och tiden

Först var skräcken oändligt enorm

Sen sänkte sig lugnet mjukt som silke, mjukt som siden

Fötterna på jorden

Tjenare, alla monsterdiggare!

Första dikten i min språjlans nya skrivbok blev en korsrimmad hexameter tillägnad min klippa i stormen.

Just för att du har fötterna på jorden när jag svävar

Högt i det blå ovan molnen där monstren bor

Framför mitt eget storslagna superego jag bävar

Självdistansens livlina släpper jag blir oändligt stor

Blind för friktionens förintande flammor i atmosfären

Fast förankrad i verkligheten du flyger till mig

Halar in min barnsliga själ varligt du bär den

Knappast sista gången som jag räddas från flammor av dig

Oundvikligen verkar det som att tyngdlagen sviktar

Hypnotiserar mig halar in mig till molnens mjukhet

Trots din insats blir det molnens mysterier jag diktar

Jag en otacksam drömmare som du aldrig någonsin har svikit

The book store

Tjenare, alla monsterdiggare! Här kommer en historia såhär strax innan studierna drar igång. 

As i strolled through the town

A gloomy autumn day 

The sky a repulsive gray

Rain would soon come down

I saw a peculiar store 

Filled with books for sale

The clerk looked kinda pale

I'd never seen him before

I was gonna pass it by

When it suddenly caught my eye

A book that surely I

Must read before I die

The book's gruesome cover

Was an intimidating face

It made me think of a monstrous place

Blew me away like a lover

I kicked open the door

"Shut up and take my money"

The clerk gazed like a long dead mummy

Would he trade me the ancient lore?

But he smiled a wicked smile

Wouldn't accept my bargain

Threw his head back barking

A cacaphony most vile

The door behind me was now locked

My heart began to pound

He went down on all four, like some hound

Frankly speaking, I was quite shocked

Paralyzed to a statue of fear

I saw the clerk grow fur and claws

Elongated teeth and grotesque paws

It seemed that the end was near

With no hope in sight 

I commenced a look

Grabbed that hideous book

A fitting weapon for a fight

I would stand my ground

Well, try at least

Against this blasphemous beast

"Come at me, you heathen hound"

But the beast went silent

Kept staring at the tome

Would I make it back home?

Would things not turn out so violent?

He made for the back room

But I wouldn't let him run

I tossed the book just for fun

And unleashed a glimpse of doom

The book halted in midair

Performed a barrel roll

Imploded into a black hole

A portal to space, right there

The canean clerk couldn't escape

He was sucked into the vortex

It ripped out his neo cortex

A maelstrom of mindrape

As the last piece of clerk went "slurp"

The portal let out a fart

Enough to tear the door behind me apart 

A space-time vacuum burp

I leaped through the arc

Ran from that shunnable shop

Ran to another town without a stop

Where carnivorous clerks never will bark

Insta-llation

Tjenare, alla monsterdiggare!

Jag finns nu också på Instagram, där ni finner mig under namnet creatureteacher.

Förslag som monstermagistern eller lovecraftiskeläraren susade förbi som vårbrisar i huvudet, men jag gillade klangen i slutresultatet.

Den senaste tidens teckningar, de första på nya adressen, ter sig såhär.

Stort som smått

Tjenare, alla monsterdiggare!

De senaste tillskotten, en blyerts på stort, brunt papper och tusch på en liten 12x18cm canvasduk.

Fä

Tjenare, alla monsterdiggare! 

Ingen monsterteckning idag, men likväl en höna i blyerts.

Till svärmor.

Hatchin a ride

Tjenare, alla monsterdiggare! 

Lite ur ritblocket, lite ur min Moleskine.

Knappt ledsyn

Tjenare, alla monsterdiggare! 

Vi har lite dikter som måste komma ikapp! De möglar i skrivboken.

Äckelångest

Jag är Sartres Äckel

Och Lagerkvists Ångest

Nattsvart iskallt

Låt mig va

Skoningslös är solen mot min frossande kokong

Intet låter Du mig behålla

Släpp mig aldrig

Låt mig va

Man mår som man förtjänar

Som man bäddar får man ligga 

Men det här förtjänar jag inte

Så låt mig va

Pepp, va? Kanske finns fler opportunistiska freeloaders därute som inte kan hejda sig när drickat är gratis...

Lite mer, inte lika nattsvart & stjärnlöst!

Ni vet när man slår dank

Ord är bollar som flyger ut i kosmos utan att träffa något plank

Man prokrastinerar 

Omstrukturerar

Men det blir ord som stockar sig och aldrig får finnas

För de finns bara mellan fyra ögon

Jag finns bara i relation till min bäste vän

Nu hör jag hur han dundrar uppför trappan igen

Och ord med tanke kan nå himmelen igen 

Nu är min skrivbok för dikter som jag köpte på SPX typ slut, lagom till att jag i höst ska få träffa min lyriklärare igen. Den här gången ska hon lotsa mig genom litteraturhistoria och kanons canyons.

Fridens!

Klotter och dikter på före detta Knappkarlssons

Tjenare, alla monsterdiggare!

Frödings sjöglitter förföljer mig

En nordisk bris

En suckande frid sköljer över mig

Andligt på något vis

Man vill vara Sartre men just därför blir man snarare hans kypare

Cyklopisk cyklopcyborg

Tjenare, alla monsterdiggare!

Mer skrafferingar åt folket!

Leona

Tjenare, alla monsterdiggare!

Illustration till scifinovellen jag skrev i slutet av förra sommaren.

Jag börjar bli sugen på att göra serier igen...

Anteckningar

Tjenare, alla monsterdiggare!

Molnen är stressade penseldrag av fåglars kranier

Klipporna är lager på lager av slipad orubblig urtid

Bakom mig i skogen finns mängder av gullviva

Fjärran från landskapet där bättre bo ska byggas

Sommarbrisen

Tjenare, alla monsterdiggare!

Sakta sommarbrisen

Sveper över halvön

Tar det varligt liksom

Inlandsisen för länge sedan

Solen eldar skinnet 

Bränner, dödar, föder

Faktorn skyddar inte

Plasmastrålar från yttre rymden

Hajk men ingen haiku

Tjenare, alla monsterdiggare!

Midnattsdiktande från inuti en sovsäck.

Här där havet möter himlen och färgerna är så knivskarpa att det måste vara intentionellt

Här är lätt att leva i det nu som annars är för flyktigt för att fångas

Här är reflektionen som rullar in med vågskum och violetta vyer miltals från matrisen

Här slits systemet sönder för några sekunder av suckarna från sjön 

Här är balsam och behandling för själen och schemaberoende

Pankvers

Tjenare, alla monsterdiggare!

De stunder jag rastlöst prokrastinerar planlöst

Då känner jag igen mig i Sartres rödhåriga historiker

I speglar och kaffe ser jag det gråa Jaget

Om inte ett Äckel så kanske en tuggande Ångest

Mitt ritblock, min skrivbok, min läsbok, min bakgårds klaffstol

Håll mig upptagen tills min älskade eld kommer hem

Äntring

Tjenare, alla monsterdiggare! 

Jag ville idag rita något med flytande tusch. Ganska stort papper. Lite serietidning. Lite sci-fi.

Här kommer det.

Rör

Tjenare, alla monsterdiggare!

Här kommer en till teckning och tillhörande rim med min molluskman Kraken Tentakel.

Kraken Tentakel

Satt där hopklämd i ett rör

Ni vet, som han ofta gör

Brydde sig inte alls om omvärlden utanför

Slurpande satt han där och sög, han,

Musten ur ett glansigt öga 

Om omvärlden utanför brydde han sig föga

Den var någonting skrikigt & torrt, en konstig lukt

Den saknade avloppens kramande fukt

Tacka vet Kraken underjordens akvedukt

Chimära

Tjenare, alla monsterdiggare!

Dibujar en la calle

Tjenare, alla monsterdiggare!

Varmt tack till alla som kom förbi muren igår, när jag visade upp teckningar på Gamla Gatans Gatufestival! 

Det pratas

Tjenare, alla monsterdiggare!

Det pratas en del.
Det är bra, för jag spinner ibland en introvert kokong när jag har mycket annat pyssel för mig. Behöver verkligen uppdateras, samhällsorienteras, informeras.

Här kommer rim baserat på pratet.

Du vet det är som med han Franz Ferdinand
Ett par skott i en man
Satte bilar i brand
Skotten i Husby
Som skotten i Knutby
Följer samma mönster
Fuck it nu krossar vi fönster
Fred Åkare, du har skapat ett monster
Våld kan aldrig accepteras
Folk kan alltid integreras
Fast jag vill tro att folk är folk
Behövs oftast ingen tolk
Ingen mellanhand
Inga bilar i brand
Franz Ferdinand är aktuell
Eller kanske irrationell
Kanske allt på nyheterna
Beror på omständigheterna
Kanske myndigheterna finner det lättare att se skott i en man som det som tände stubinen
Sen när allting brinner kan vi alla hjälpas åt att hälla på bensinen

Just aint no place for a street paintin man

Tjenare, alla monsterdiggare!

På lördag!
25 maj.
Gamla Gatan i Örebro.
Kl 11.15.
Jag kommer att delta i en gatufestival där jag dels visar upp lite tavlor och dels står där med stafflit och målar mitt på (förhoppningsvis) ljusa dan.

Har jag några teckningar att visa er då, för att locka er?
Tja, just nu är mitt ritande i full gång, men jag har inte mycket material som lämpar sig att visas upp här.
Ritandet ter sig t.ex. som ett teckningsuppdrag från ett företag, där jag ritar roliga gubbar och robotar.
Det ter sig dessutom i form av idéspånande inför sommarjobbet, då jag kommer att vara bild-och pysselansvarig kolloledare.
Den 10 juni tar det sig form av en skräck-och monsterteckningsstation på en temadag på Storå skola i Lindesberg.
Dessutom klottrar jag såklart för fulla muggar i såväl mitt stora ritblock som mitt lilla Moleskine.

Men om jag nu ritar så förbannat, har jag då inget att slänga upp här på bloggen?
Jodå.
Ett par fikabiljetter.
För att det är pyssligt och kul, men också dels för att ett "tack för att du kopierade upp kapitel åt mig, jag bjuder dig på fika nån gång" lätt rinner ut i sanden.

Stortorgsskrivande

Tjenare, alla monsterdiggare!

Det är farligt med anteckningsböcker som får plats i bröstfickan.
Närhelst andan faller på kan man dra fram det där lilla blocket och klottra ner betraktelser, grötrim och banaliteter.

I Likkistan dansar Frödings sjöglitter
Jag kunde ha hamnat snett
Men i den här staden är det mest torget som är snett
Torget kanske är rakt
Min världsbild är kanske sned
Kaffekedjans kopp är kolossal som Karl-Emils konsol
Eller så är det jag som är liten på jorden
Stor i orden
Sitter i solen
På radion pratar en lyssnare om strängare straff som lösning på problemet
För att tillrättavisa de fyllon som inte passar in i systemet
Sterilisering för att kväva djävulen i deras celler
Lås in dem i Putins celler
Tro fan man blir ett fyllo när solen skiner på stadens uteservering
Vi får passa oss för tvångssterilisering
Jag kunde lika gärna ha hamnat snett
Men jag njuter av efterrätt
Mina gener kunde ha varit ett problem
Men jag råkar passa in i rätt system
Det pratas om legalisering
Avkriminalisering
Låt dem röka sin grej
Men fyllon får inte föröka sig
Strängare sanktioner
Liberala drogrevolutioner
Det måste va radion som fickparkerat i min ficka
Lurar där vid mitt bröst
Lurar i mitt öra, en röst
Blocket läggs ner
Locket läggs på
Men ur fickornas mörker krälar verktygen fram igen
Och dikten slingrar sig allt längre för att till sist bita sig själv i svansen
Likkistan gnistrar, glittrar, glimrar

Följande dikt blev genast en av mina personliga favoriter.

De mäktiga molnen
Amorfa amöbor som sävligt smyger över hustaken
Över jordgubbsförsäljarna som riggar sina stånd
Högt över mitt förstånd
Tanken ter sig som så
Att det kanske slingrar ner en molntentakel ur det blå
De mäktiga molnmaneterna vill ha människa att mumsa på
Hemska tanke att tentakeln hissar upp mig till himmelen
Molnen är monster av mjukaste maräng