Stortorgsskrivande

Tjenare, alla monsterdiggare!

Det är farligt med anteckningsböcker som får plats i bröstfickan.
Närhelst andan faller på kan man dra fram det där lilla blocket och klottra ner betraktelser, grötrim och banaliteter.

I Likkistan dansar Frödings sjöglitter
Jag kunde ha hamnat snett
Men i den här staden är det mest torget som är snett
Torget kanske är rakt
Min världsbild är kanske sned
Kaffekedjans kopp är kolossal som Karl-Emils konsol
Eller så är det jag som är liten på jorden
Stor i orden
Sitter i solen
På radion pratar en lyssnare om strängare straff som lösning på problemet
För att tillrättavisa de fyllon som inte passar in i systemet
Sterilisering för att kväva djävulen i deras celler
Lås in dem i Putins celler
Tro fan man blir ett fyllo när solen skiner på stadens uteservering
Vi får passa oss för tvångssterilisering
Jag kunde lika gärna ha hamnat snett
Men jag njuter av efterrätt
Mina gener kunde ha varit ett problem
Men jag råkar passa in i rätt system
Det pratas om legalisering
Avkriminalisering
Låt dem röka sin grej
Men fyllon får inte föröka sig
Strängare sanktioner
Liberala drogrevolutioner
Det måste va radion som fickparkerat i min ficka
Lurar där vid mitt bröst
Lurar i mitt öra, en röst
Blocket läggs ner
Locket läggs på
Men ur fickornas mörker krälar verktygen fram igen
Och dikten slingrar sig allt längre för att till sist bita sig själv i svansen
Likkistan gnistrar, glittrar, glimrar

Följande dikt blev genast en av mina personliga favoriter.

De mäktiga molnen
Amorfa amöbor som sävligt smyger över hustaken
Över jordgubbsförsäljarna som riggar sina stånd
Högt över mitt förstånd
Tanken ter sig som så
Att det kanske slingrar ner en molntentakel ur det blå
De mäktiga molnmaneterna vill ha människa att mumsa på
Hemska tanke att tentakeln hissar upp mig till himmelen
Molnen är monster av mjukaste maräng