Jag har mina sidor

tisdag 28 februari 2012

Dubbla revolvrar

Tjenare, alla monsterdiggare!

Avdrag för dubbel vapenföring.
Inte dubstep för wobbleavföring!
Hade vi suttit kring ett köksbord med papper, tärningar och rollspel på gång hade jag nog fått det.
För just nu svingar jag dubbla revolvrar.
Hålls med två böcker samtidigt.
Vänsterprassel.
På jobbet dessutom.
Neil Gaiman får mig fortfarande att dra på munnen åt den vitsighet, fantasi och spänning som han bjuder på i Neverwhere,
men jag fick ju ett mer högljutt verk i födelsedagspresent också.
Santa Psyko av Johan Theorin (nej, vi börjar inte vomera alla de ordvitsar som man kan bygga kring författarens efternamn, tack på förhand.).

Senast jag hade en ljudbok som medresenär i mitt jobbpendlande var det William Roberts som läste högt för mig ur The Call of Cthulhu & other stories av HP Lovecraft, innan dess var det John Ajvide Lindkvist som personligen läste Låt den rätte komma in för mig i somras. Den senare är la den som hittills påminner mest om Theorins bok.
Nu ska jag inte påbörja någon bokrecension.
För bövelen, jag har precis börjat i boken(får man säga "i" när man faktiskt inte har några inbundna sidor att stoppa snoken "i"?).
Många böcker är fängslande och pirriga i början, vem vet hur den här fortlöper?
Men än så länge är det förbannat bra
Den är rätt träffsäker i sina kulisser.
Själva mentalsjukhusmiljön för tankarna till Sanatarium, äventyrsspelet som jag försökte ta mig igenom. Sen är det mycket prat om förskola, barnskötare, vikariat, arbetsintervjuer, etc. På sista tiden har jag haft mycket sånt inpå livet.

Förresten fick jag ett lattjo mejl från min kontakt på Medborgarskolan, det studieförbund vilket jag håller min Skräck-och monsterkurs igenom. Med risk för att någon av mina kära elever faktiskt kan snubbla in på denna blogg låter jag detaljer vara diffusa, men ett materiel som undertecknad efterfrågat har anlänt. En ny i klassen, kan man säga.

PS.
För er som inte redan visste, så är det tyvärr så att Mangakursen jag pratat om har utgått. För få anmälningar. Men istället lägger vi dubbla kol(kritor) på monsterkursen!
DS.

måndag 27 februari 2012

Hullingen#190

Tjenare, alla monsterdiggare!

Anders kom på en rolig gubbe.
Typ som en maskot.
Eller en logotyplirare.
Sen undrade han om jag kunde rita den häringa trademarktypen.
Sätta in honom i något sorts sammanhang.
Jorå, jag provade iallafall.
Man ska alltid prova.
Det såg ut såhär.


Ikväll är det dags, hörni!
Första sessionen,
lektionen,
inspirationen,
illustrationen,
instruktionen,
introduktionen
med
Skräck- och monsterteckning.
Nu ska vi ju komma ihåg att det aldrig blir som man tänkt sig.
Men i min planering ser första delen ut såhär;
  • Tjabba, välkomna, det här är jag, det här är kursen!
  • Önskemål? Förväntningar?
  • Skissa=gissa! Blandade övningar i skissteknik, för att vänja av allt ånuskajagritanuskadettasiförkungochfosterland!
  • Monsterporträtt (hemmansnickrad slumptabell för att få fram inriktningar som vampyr, varulv, zombie, havsmonster eller jätteinsekt) som framsida till monstermappen.
Nu ska jag slänga ner någon skiva till bakgrundsmusik.
Vi ses!

söndag 26 februari 2012

Nilkrokidil

Tjenare, alla monsterdiggare!

Lite nostalgi.
Lite verklighetsförskjutning.
Lite time warp.
Blev så igår.
För när man cyklar (ja, årets andra cykeltur överhuvudtaget) genom stan, med ett A3-block i cykelkorgen, för att sitta tre timmar tecknandes... då kändes det hela väldigt studentikost. Som om en annan vore tillbaka i Gävle. På ett Serie- och bildberättarprogram. Måste nämna att det hela förstärktes av att jag senare på eftermiddagen tog ett tåg mot Kumla. Ett Tåg i Bergslagen. Min käre gamle springare. Hur många kaffe-och-kexchoklad-för-tjufem-kroner har inte smulats ombord?

Kroki, alltså.
Äntligen en tumme ur!
Det var på vinden. Men jag är ju van vid att vistas på vinden.
Det gick bättre än jag trodde. Ett fönster bakom modellen kastade också förbaskat bra ljus, så man fick göra såna häringa kromade skuggor som jag är svag för.






Vi får la si när nästa lördagscroquis blir av.
Det kändes förbaskat matnyttigt, iallafall. Formlärans grönsaker.
På tal om formlära.
Vet ni vad som börjar imorgon?
Skräck- och monsterteckning!

fredag 24 februari 2012

Diskotek som bibliotek

Tjenare, alla monsterdiggare!

Min bil är ifrån Korea
den finns inte på någon bokrea
även om det vore förbannat kul
hittar du ingen bok på hjul
Det är upp till var och en
vad de vill ställa vid trottoaren
men själv tror jag att jag föredrar
att låta bilen min stå kvar
visst skulle man kunna ställa dit en roman
men jag har liksom blivit van
romanen kanske drar en större publik
men den gör sig inte bra i stadstrafik
där den kan distrahera varje bibliofil
en bok på hjul i ytterfil
ett särdeles udda beteende
som rör sig i ditt periferiseende
Nu glider jag bort från ämnet igen
jag pratade ju om min bil från Asien
den står här på gatan utanför
precis som den alltid gör

Nog om hyundaien.

Även om årets litterära inventering redan har tjuvstartats
både i Thailand,
men också i Rammsteins efterdyningar på Science Fiction-bokhandeln,
låg det lite fynd på lur där i bokrean.
Tvenne stycke klassiker, så att säga.

Mary Shelley - Frankenstein
Sir Arthur Conan Doyle - The Adventures of Sherlock Holmes

Rötter. Viktigt med rötter.
Frankenstein har jag läst en gång runt högstadiet/gymnasiet, i en svensk översättning. Jag har saknat den, trots att den stundom är rentav jobbig att läsa. I recensionen jag gjorde då redogjorde jag för hur de romantiska naturskildringarna och puttinuttigandet kan bli lite av ett kräkmedel. Inte helt olikt hur Lovecraft kan förälska sig i arkitektur eller hur Tolkien kan berätta för dig i eoner om en slottsruin. Man vill liksom klappa dem i stjärten och be dem att för helvete gå vidare med historien.
Sam J. Lundwall, alla monsterdiggares mästerlige morfar, inkluderar Frankenstein i sin samling Första stora robotboken. En kul detalj. För det är ju faktiskt vad Frankenstein är. En tidig robotbok. Om en människa som leker Gud.
Boken om Sherlock Holmes köpte jag för att jag blev så förtjust i Gaiman's pastich A study in emerald. Och för att det var ett två-för-sextionio-erbjudande.

Nu får jag banne mig spurta genom London Below i Gaiman's Neverwhere,
så att jag kan börja med Frankenstein.
Eller Cthulhu's Reign, som jag köpte på SF-bokhandeln.
Eller Necroscope av min sommarflört Brian Lumley, köpt på samma plejs.

Böcker, hörni.
De kittlar dödsskönt i kistan.

torsdag 23 februari 2012

Verkstaden i hemstaden

Tjenare, alla monsterdiggare!

Hallå, alla cthulhoida kamrater!

Morsning, alla lovecraftiska lirare!

Hejsan, alla shub-niggurathida swingpjattar!

Välkommen, alla blasfemiska buddies!


Fullt ös medvetslös
Full steam space machine
var det banne mig hela lillördagen lång igår!
Det var ett studiebesök inför ett längre vikariat,
det var teckningsverkstad på bibblan
och sen var det en till hållplats som vi spar på förtäljelsen kring, lite skrockfullt. Peppar, peppar. Ta i trä. Den som väntar på nougat blir inte fet.

Men den däringa balla teckningsverkstadsprylen,
det var banne mig teckningsverkstadspryl 2.0 jämfört med i höstas.
Den här gången fick man hasa sig igenom barn- och ungdomsavdelningen in till magasinet,
där det fanns gott om plats, bra ljus och en whiteboard. Allt mitt rännande som lärarvikarie har gjort mig förtjust i whiteboards.
Kids kom det.
Det är svårt att bedriva en verksamhet främst ämnad för kids utan dem.
Jag har märkt att mitt tecknande tilltalar kids.
Det är nog rätt mycket kid i både mina teckningar och mig själv.
Jag sprang som en yr höna mellan borden de satt vid och försökte finnas till hands.
Tjabba!
Gåre bra för er?
Vad brukaru rita?
Vad tyckeru ä svårt?
Hörru, näru ska göra de där... kolla här...
Hur lattjo som helst.
Man blir himla imponerad av den fantasi och färdighet som en del sitter på! Nästan så att man blir lite avundsjuk när man själv försöker dra sig till minnes vilken nivå man låg på i samma ålder.
Men avund är en dödssynd.
Inte en dödssynth.
Det är något annat.

Men även om de tecknande timmarna har dragit förbi finns det all anledning i världen att ta sig en spatserande sväng förbi Kumla Biblioteks magasin,
för där finns det en tredubbel skärm,
ni vet en sån däringa skärm som man kan nåla upp saker på.
Där finns dels en massa utskrifter och kopior av teckningar som jag tog med mig,
samt en massa som kidsen gjorde igår.
Ta er en titt!
Så ses vi!

måndag 20 februari 2012

Jag duschade imorse

Tjenare, alla monsterdiggare!

Höhö.
Nu ni.
Jag har inte ens någon teckning idag åt er.
Inläggets titel antyder istället vad som är på tapeten idag.
Som en tapet sitter du fast.

Huvaligen,
vilken hey-ho-let's-helg, hörni.
Vi börjar på fredagen.
Globen.
Rammstein.
Jag har käkat Rammstein sen åttan. Det skulle alltså dröja sex år innan jag kunde sträcka ut handen emot dem. Sex år av sondmatning. Videos. Inspelade konserter. Illustrationer till sångtexter. Skolarbeten. Egna svenska textöversättningar. Dokumentärer.
Men sen jävlar, hörni.
Första glimten var vid Bengans.
Nej, vi kom inte in.
Vi hade inte tid.
Kön till signeringen fick Midgårdsormen att te sig som en blindtarm.
Kön var en världsmask.
Men Anders lyfte mig.
Så att jag såg Till Lindemann igenom fönsterrutan.
En mysig farbror med toppluva.

Globen.

De började med att sänka ner bron.
Den väste och rök som en drake.
Är det vansinnet? Vansinnet som blott är en smal bro i Du riecht so gut?
Sen kom de i ett segertåg. Med fanorna i högsta hugg.
Flake höll den svenska flaggan, iklädd en glittrig sparkdräkt. Kanske en vink till svensk schlager?
De gick över oss. Precis över oss. Vi kunde nästan nå dem. Just Flake skulle komma att vara över oss även senare, men inte ens då kunde vi nå honom. Bara båten som han satt i.
För de var själva för stora.
Jag tänkte då och tänker nu på en låt som de inte hade med i repertoaren, men som ändå fanns där i anden.
Bestrafe mich.
För det var som de säger där.
Deine gröse macht mich klein.
Du darfst mein bestrafer sein.
Din storlek gör mig liten.
Du må vara min bestraffare.
För de var så jävla stora.
Vi blev så jävla små.
Sen kom just bestraffningen.
Sen kom elden. Och som vi älskade det.
Det sadomachoistiska som de tar upp i Bück dich,
där trummisen Schneider hade sin kärringutstyrsel från Mein Teil-videon och ledde Till, Paul och Flake i ett tredubbelt hundkoppel över bron till en plattform i salens mitt,
passade nog in på föreställningen överlag.
För de eldade på oss. Med änglavingar, eldkastarmunnar och fyrverkerier.
De bländade oss med ljus vitt som snö.
De dränkte oss i konfetti och skum.
De fick oss att skrika sönder struparna.
I en glödhet fabrik med golvet packat av svettiga arbetare.
Jah.

Dagen efter.
Blev det en kort runda i Gamla Stan,
eller rättare sagt enbart i Science Fiction-bokhandeln,
innan hemfärden.
Där svidade jag och fästmön om snabbt för att besöka en 50årsfest ute på vischan.
Söndagen spenderades i Kumla,
där monsterdiggaren Marklund gav oss den tredje omgången av sitt hemsnickrade skräckrollspel.
Återigen ett uppvaknande i en mardröm,
en gammal skola som alla spelare kände till, där de alla hade ett gemensamt förflutet,
med vidriga vidunder krälandes i korridorerna,
till och med i kylskåpen.
Skrik & panik,
dungeon crawling,
en del pussel,
intriger som till slut vände spelarna mot varandra
och en hejdundrande slutfajt.

I övermorgon,
på onsdag, alltså,
den 22 februari, alltså,
är det inte bara bokrean som startar.
Det är dessutom drop-in-teckningsverkstad på Kumla Bibliotek,
mellan 12.00-14.00.
Vi ses där.

onsdag 15 februari 2012

Fem ton februari

Tjenare, alla monsterdiggare!

Fem ton februari.
Det är tungt, det.

När skolfrökenuppdragen ligger först på eftermiddagen
kan man slösa tid som kunde gå åt till att ta tag i sitt hullingska hushåll
på att illustrera.
AHA!
Där kom det, säger ni.
Du, din lille pormask som tidigare har spytt galla på de som missbrukar termen illustration.
Det finns dokumenterat här på nätet.
I klarspråk.
Du hycklande Hullingen!
Men, hörni.
Den här gången är det la befogat?
Jag tänkte på mina två kurser som startar om två veckor.
Att mangakursen liksom är en lillasyster till monsterkursen.
Så jag tänkte illustrera det konceptet i en bild.
Skitprat, säger ni, det där är en efterkonstruktion som du kom på nyss.
Nä.
Jo.
Tröttna.
Först såg det ut såhär.



Ericsson-gratispenna följt av 4b-blyerts på A4-papper.
Glöm för fasiken inte den lilla pappersbiten som jag vilar höger hand på under ritandet också, för att inte smeta ut den mjukare blyertsen. Den räddar liv.

Sen började det se ut såhär.



Flytande tusch applicerat med olika penslar samt stålstift. Hej & hå.

Till slut ser det ut såhär.



Celshadat [sälltjäjjdatt] i Photoshop med ritplatta.

För att citera min forne formlärare,
myntat i Bunkern,
med endast jag, han och en klasskamrat närvarande,
i en total tystnad som bröts av dessa ord:
Hörni...
fan vad det är kul att rita!
Det är ju egentligen det enda man borde hålla på med!

tisdag 14 februari 2012

14 Webruari

Tjenare, alla monsterdiggare!

Det är baske mig
Alla hjärtans dag
och jag har en
fräknig
flätad
fenomenal
fästmö

A4, blyerts & flytande tusch
Så nu ska jag ta henne till kolgrillen på Järntorget.

Fridens!

måndag 13 februari 2012

Om skanningen ska fram

Tjenare, alla monsterdiggare!

En första skanning
med den nya trådlöse trotjänaren som anlände på lördagens post-födelsedagsfirande.


Vad är caféscenen?
Vad presenterar den?
Besök Kumla bibliotek i vår för att få veta mer.
För bövelen, besök Kumla bibliotek redan nästa vecka, på sportlovet!
Då husar undertecknad för en drop-in-teckningsverkstad på ungdomsavdelningen,
däremellan biblioteket och Ica.
Här är en länk till Kumla Kommuns vinterlovsaktiviteter,
verkstaden står i Kulturavdelningens ruta.

Det var banne mig rollspel igår igen!
Återigen var det kamrat Staffans hemmabygge, ett skräckrollspel i svensk miljö där han kryddar ett BRPG med drag från Gumshoe-systemet.
Det var fullt ös medvetslös från början;
en bilkrasch,
ett uppvaknande,
en tarvlig flykt av undertecknad, som ryggade tillbaka inför skogens fasor,
skrik och panik i nämnda skog,
detektivarbete i förbjudna bibliotek, som även de var boning för än mer demoner,
längs en spiral av tokerier som slutade i
ett dödsfall,
ett frikort för undertecknad
och frihet genom en bilstöld för den siste i gruppen.
Den roligaste spelsessionen på länge.

torsdag 9 februari 2012

Homo arachno

Tjenare, alla monsterdiggare!

Shazam visade mig en fräsig träjler för omstarten av den cinematiske Spindelmannen,
med Andrew Garfield som Peter Parker (inte att förväxla med Putte i Parken, Karlskoga). Det där krullet från The Social Network (jag kan vara lite flambojant svag för Justin Timberlake). Vad jag kan se springer Dr Curt Connors runt som sitt kallblodiga, krälande alter ego i klippet. Lovar gott. Jag gillar Lizard skarpt. Lila brallor och grön hud går alltid hem. Fråga Bruce Banner.

När vi rotar i det thailändska blocket hittar vi passande nog en tuschteckning på hjälten i fråga.

tisdag 7 februari 2012

Speedy Gonzales

Tjenare, alla monsterdiggare!

Har jag inte redan haft ett inlägg döpt till Speedy Gonzales?
Är detta Speedy Gonzales II - Nu speedas vi igen?
Eller Speedy Gonzales II - Killen som speedade för mycket?
Eller Speedy Gonzales II - Speedigt värre?

Jag skrev just ett personligt brev.
Ni vet, såna där man gör till jobbansökan.
Men det var ett annorlunda personligt brev.
Iochförsig till ett annorlunda jobb.
Ett tecknare/illustratör-jobb.
Ni läser ju snabbt in att jag då i brevet skrev om
mitt
ritande.
Det är inte det lättaste.
Att försöka fronta och sälja just mina teckningar.
Sättet jag ritar på.
Vad ska man med det till?
Det finns många som ritar mer storslaget och pampigt än vad jag gör.
Som behärskar fler tekniker och material än vad jag gör.
Som har livligare och tokigare fantasi än vad jag har.
Som ritar otäckare monster än vad jag gör.
Det vore ju en sak om dessa alla var proffs med flera år i branschen.
Men de som jag först tänker på
är t.ex. en del kamrater från Serie- och bildberättarprogrammet.
Lika nyutexaminerade som undertecknad.
Ni kamrater vet nog vad som är speciellt för mitt ritande.
Som tur är var det precis det som de bl.a. efterfrågade i jobbannonsen.
Jag ritar snabbt.
Det går undan.
Vad ska man med det till?
Jag har märkt att det är versitabelt.
När man ska rita upp en typisk varulv på en kurs i Skräck-och monsterteckning.
När man under samma kurs ska rita av en elevs skiss för att föreslå förbättringar.
När man har tio mellanstadiekids samlade runt bordet som viftar med tomma papper.
När man ska fånga ungdomars intresse på en fritidsgård framför ett stort A2-papper uppsatt på en vägg.
Det blir som en effekt i sig, att göra teckningen snabbt, har jag märkt. Jag tror inte att folk skulle bli hälften så oh-ah om jag var långsammare.

Det är mycket jobbsökande nu överhuvudtaget.
Samtidigt som man jobbar.
Har inte gått arbetslös sen jag kom hem ifrån tropikerna.
Peppar, peppar.
Ta i trä.
Säg inte vad du önskar dig när du blåser ut ljusen på tårtan.
Tårta, ja.
Det blir det snart.
Men jag har redan gett mig själv en tidig födelsedagspresent.
Första utgåvan kom idag.
Eskapix bok 1, 2012.
"Sagor för en krälande kultur".
Tack, Erik.

Jag vill inte begravas
på en jurtjyrkogård
Jag vill inte leva mitt liv igen

måndag 6 februari 2012

Ett halvt varv

Tjenare, alla monsterdiggare!

Nu har Hullingen gått ett halvt varv
för det här är inlägg etthundraåttio.

Gårdagens rollspel var kalas!
Inledningen gjorde nog mycket,
en riktigt smart en - som fick en att resa sig från stolen direkt.
Sen blev det detektivarbete och smygande på förbjudna brottsplatser,
skrik och panik i katakomber under den insnöade stadens bibliotek,
gravplundring,
ett avslöjande av en hemlig order,
massor av nattsvart historia,
försvar av en lägenhet anstormad av fasor
och slutligen en uppgörelse i en skolbyggnad.
Stort plus till spelledaren Staffan
för systemet som han snickrat ihop själv,
den mysiga och genomtänkta historien han tog oss igenom
och den hundraprocentiga inlevelsen.

Jag är tillbaka i fritidssvängen,
så det ritas en del
och frågas om teckningskurserna!
Här är länkar till dem, för er som är frågvisa:

Skräck-och monsterteckning! Från 11 år!

Mangateckning! Från 7 år!

Dessutom ska ni v.8, på sportlovet, komma till Kumla bibliotek på onsdagen.
Då sitter jag där klottrandes för fullt,
och det är fritt fram för alla och envar att slå er ner för att rita med mig.
Så ska jag som vanligt göra mitt bästa för att
inspirera
instruera
illustrera.

En sista grej innan läggdags, hörni.
Jag har bokat bord inför SPX2012.
Det blir jag
och tre kamrater.
En klotterkvartett.
Fyra hårdföra män.
Grandiost
kan det bli.

söndag 5 februari 2012

Tentakeltak

Tjenare, alla monsterdiggare!

Både Lovecraft
och Lumley
och många fler av mytosmännen
varvar ofta vardagsskräck i New England
med små fantasynoveller.
En värld som jag faktiskt tror ska föreställa samma värld som Conan barbaren springer runt i,
där människan och monstren lever närmare varandra.
Jag har lite svårt för den häringa sortens swords & sorcery, men jag uppskattade framförallt Lumley's besök i den här världen.
Här är en blasfemisk boning
som hag försökt avvbilda i just den stilen.




Kan ni tänka er
att när jag igår för första gången fick tummen ur
och skulle besöka krokin på konstskolan
så möts jag vid en låst dörr av modellen själv
som hävdar att det är inställt idag.
Men
garanterat nästa lördag.
Dessutom vet jag nu var läget ligger.









lördag 4 februari 2012

Automatiskt anlete

Tjenare, alla monsterdiggare!

Ett
arla
Asimov-artat
artificiellt
ansikte?


Följt av lite thaiklotter.
Man kan kanske urskönja någon sorts brainstorming här.


Snart ska fästmön ge mig en skjuts bort till Örebro konstskola.
En första krokilektion.
Kanske man säger session?
Ska leta fram lite A3block och pennor iallafall.
Imorgon blir det iallafall en session
rollspel.
Vi ses.

fredag 3 februari 2012

Amfibieartade akvatiska arter

Tjenare, alla monsterdiggare!

Vem hade kunnat tro
för otaliga eoner sedan
att man snart skulle iväg
för att vikariera
för sin forne mentor?
Bisarrt.
Det blev iallafall flitigt klottrande igår.
Väl tillbaka på fritids så satte personalen mig i arbete genom att utropa någon form av teckningsverkstad inom min proximitet,
så kids svärmade runt och jag svärmade bland dem för att ge tips och råd kring dödskallar, vargar, rosor och allsköns motiv.
En liten-liten-liten försmak
av kurserna som snart drar igång.
Bara de här två dagarna har många kids hojtat vi ses den 27, Erik, jag har anmält mig till kursen!
Fasiken vad härligt.
Vi avrundar med lite tropiskt klotter, efter vanlig ordning.
Ha en fröjdefull fredag!

De här raderna med rim är jag nöjd med, baserat på Lovecraft's beskrivning ur "Skuggan över Innsmouth" om "froglike fish or fishlike frog..."

Dagen efter thaiboxningen

Det ska noteras att jag om ni minns faktiskt har omålade baser till matrujka-dockor i ett skåp här hemma, så det där längst upp till vänster är inte omöjligt.

torsdag 2 februari 2012

Bitsocker

Tjenare, alla monsterdiggare!

En brokig lineart på Karon Beach
har fått lite färg på Karlsgatan


Vissa vampyrer
vill korsa oceaner av tid för att finna dig.
Bjuda in dig till sitt slott
och dansa en månskensvals
innan de
inte helt emot din vilja
blottar din sköra hals
och förenar er i en brinnande symbios.
Vissa vampyrer
lurar under brunnslock
så att de kan knipsa av dina ben.
Så att de kan fälla ut sina gaddförsedda mandibler ur sin lealösa käft
och borra in dem i din kropp.
Helst i den mjuka insidan på ditt lår,
förutsatt att de har sparat dina ben från knät och uppåt.
Annars nöjer de sig med att hitta sin väg till ditt hjärta.
Bokstavligen, alltså.
Genom armhålan eller precis under revbenen.
Det tar sin tid.
Sen dricker de ditt hjärta som en ananasdrink.
De fäller tyvärr inga putslustiga, romantiska kommentarer kring detta, på någon främmande, exotisk dialekt.
De har ju tyvärr inte plats för varken tunga eller stämband.
De stön och knak du hör är inget språk, inte ens något sorts signalsystem. Det är bara helt naturliga läten från en vandöd kropp.
Så akta dig för gatbrunnar.
Vissa vampyrer lurar där.

onsdag 1 februari 2012

Då grönt & gult är skönt men lite fult

Tjenare, alla monsterdiggare!

Mark how our shadow
mark, Movitz, mon frere

Nej, det är inte min egen corny översättning.
Även om jag har en tendens att häva ur mig sådana.
Jag snubblade för några år sen över ett utsocknes (tror de var britter eller irländare) rockband som körde en cover på Märk hur vår skugga, fast på engelska.
Mark how our shadow?
Är det verkligen så enkelt?
Borde det inte vara typ
Notice how our shadow, typ?
Vidare följer iochförsig väldigt pampiga rader, såsom

Charon beckons from tumultuous waves
Then trice this ancient digger of graves
For thee ne`er grapeskin shall glister
Wherefore my Movits come help me to raise
A gravestone over our sister

Visst fasiken är det gåshud.
Men förvånad blev jag över att det inte var rockbandet själva som gnuggat geniknölarna till översättning,
utan Carl Michael själv.
Vilken lirare.
Han hade många lingvistiska strängar på sin lyra.

Varför pratar jag då om detta?
Nah, kom att tänka på mark.
Som i markers.
Jag har inte så många markers.
De jag har med kulörer (för svart är ingen färg, det är så man känner sig)
är grönt och gult.
Här kommer därför lite teckningar från Thailand
i grönt och gult.