Fem ton februari.
Det är tungt, det.
När skolfrökenuppdragen ligger först på eftermiddagen
kan man slösa tid som kunde gå åt till att ta tag i sitt hullingska hushåll
på att illustrera.
AHA!
Där kom det, säger ni.
Du, din lille pormask som tidigare har spytt galla på de som missbrukar termen illustration.
Det finns dokumenterat här på nätet.
I klarspråk.
Du hycklande Hullingen!
Men, hörni.
Den här gången är det la befogat?
Jag tänkte på mina två kurser som startar om två veckor.
Att mangakursen liksom är en lillasyster till monsterkursen.
Så jag tänkte illustrera det konceptet i en bild.
Skitprat, säger ni, det där är en efterkonstruktion som du kom på nyss.
Nä.
Jo.
Tröttna.
Först såg det ut såhär.
Ericsson-gratispenna följt av 4b-blyerts på A4-papper.
Glöm för fasiken inte den lilla pappersbiten som jag vilar höger hand på under ritandet också, för att inte smeta ut den mjukare blyertsen. Den räddar liv.
Sen började det se ut såhär.
Flytande tusch applicerat med olika penslar samt stålstift. Hej & hå.
Till slut ser det ut såhär.
Celshadat [sälltjäjjdatt] i Photoshop med ritplatta.
För att citera min forne formlärare,
myntat i Bunkern,
med endast jag, han och en klasskamrat närvarande,
i en total tystnad som bröts av dessa ord:
Hörni...
fan vad det är kul att rita!
Det är ju egentligen det enda man borde hålla på med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar