Jag duschade imorse

Tjenare, alla monsterdiggare!

Höhö.
Nu ni.
Jag har inte ens någon teckning idag åt er.
Inläggets titel antyder istället vad som är på tapeten idag.
Som en tapet sitter du fast.

Huvaligen,
vilken hey-ho-let's-helg, hörni.
Vi börjar på fredagen.
Globen.
Rammstein.
Jag har käkat Rammstein sen åttan. Det skulle alltså dröja sex år innan jag kunde sträcka ut handen emot dem. Sex år av sondmatning. Videos. Inspelade konserter. Illustrationer till sångtexter. Skolarbeten. Egna svenska textöversättningar. Dokumentärer.
Men sen jävlar, hörni.
Första glimten var vid Bengans.
Nej, vi kom inte in.
Vi hade inte tid.
Kön till signeringen fick Midgårdsormen att te sig som en blindtarm.
Kön var en världsmask.
Men Anders lyfte mig.
Så att jag såg Till Lindemann igenom fönsterrutan.
En mysig farbror med toppluva.

Globen.

De började med att sänka ner bron.
Den väste och rök som en drake.
Är det vansinnet? Vansinnet som blott är en smal bro i Du riecht so gut?
Sen kom de i ett segertåg. Med fanorna i högsta hugg.
Flake höll den svenska flaggan, iklädd en glittrig sparkdräkt. Kanske en vink till svensk schlager?
De gick över oss. Precis över oss. Vi kunde nästan nå dem. Just Flake skulle komma att vara över oss även senare, men inte ens då kunde vi nå honom. Bara båten som han satt i.
För de var själva för stora.
Jag tänkte då och tänker nu på en låt som de inte hade med i repertoaren, men som ändå fanns där i anden.
Bestrafe mich.
För det var som de säger där.
Deine gröse macht mich klein.
Du darfst mein bestrafer sein.
Din storlek gör mig liten.
Du må vara min bestraffare.
För de var så jävla stora.
Vi blev så jävla små.
Sen kom just bestraffningen.
Sen kom elden. Och som vi älskade det.
Det sadomachoistiska som de tar upp i Bück dich,
där trummisen Schneider hade sin kärringutstyrsel från Mein Teil-videon och ledde Till, Paul och Flake i ett tredubbelt hundkoppel över bron till en plattform i salens mitt,
passade nog in på föreställningen överlag.
För de eldade på oss. Med änglavingar, eldkastarmunnar och fyrverkerier.
De bländade oss med ljus vitt som snö.
De dränkte oss i konfetti och skum.
De fick oss att skrika sönder struparna.
I en glödhet fabrik med golvet packat av svettiga arbetare.
Jah.

Dagen efter.
Blev det en kort runda i Gamla Stan,
eller rättare sagt enbart i Science Fiction-bokhandeln,
innan hemfärden.
Där svidade jag och fästmön om snabbt för att besöka en 50årsfest ute på vischan.
Söndagen spenderades i Kumla,
där monsterdiggaren Marklund gav oss den tredje omgången av sitt hemsnickrade skräckrollspel.
Återigen ett uppvaknande i en mardröm,
en gammal skola som alla spelare kände till, där de alla hade ett gemensamt förflutet,
med vidriga vidunder krälandes i korridorerna,
till och med i kylskåpen.
Skrik & panik,
dungeon crawling,
en del pussel,
intriger som till slut vände spelarna mot varandra
och en hejdundrande slutfajt.

I övermorgon,
på onsdag, alltså,
den 22 februari, alltså,
är det inte bara bokrean som startar.
Det är dessutom drop-in-teckningsverkstad på Kumla Bibliotek,
mellan 12.00-14.00.
Vi ses där.