Pandemonium

Tjenare, alla monsterdiggare!

Flytande tusch på A2papper, applicerat med stålstift och penslar.

Den häringa workshoppeprylen på Kvisten gick la bra!
Var la kanske inte världens tryck på kids,
men man verkar redan ha ett litet lojalt fan-gäng, som dyker upp.
Blev nästan lite som att få hålla kursen igen när frågorna äntligen haglade
och man kunde springa runt med ett instruerande, illustrativt klotterpapper.
Hur ritar man vingar?
Hur ritar man hästar?
Hur ritar man händer?
Hur får jag tentaklerna att liksom smälta ihop med dödskallen?

Tänkte bara notera en sak, Hullingens huliganer.
Jag åker till Thailand nästa vecka.
Jag
vet.
Det här är ingen jag-duschade-imorse-blogg.
Det är mestadels en titta-titta-den-har-jag-ritat-visst-ären-fin-säg-att-den-är-fin-för-det-är-en-rent-retorisk-fråga-klappa-mig-på-axeln-blogg.
Men,
just den häringa Thailandgrejsimojsen
har såklart sina effekter på monsterdiggandet häromkring.
Mest positivt.
Ungefär lika mycket positiv effekt som beståndsdelen vatten i BOBblandsaft.
Dvs. typ allt.
Den häringa semestern innebär

• Klotter. Jag menar underbart, meditativt, tidsdödande klotter. Inte fasiken har jag haft tid till det under hösten. Någon enstaka gång framför teven. Klotter är allt. För att bli vass på det här med ritandet är lite som att försöka bli fet. Det räcker inte att äta en stor måltid då och då. Man måste småäta typ hela tiden.
• Planering. Egentligen samma sak som klotter, fast jag skriver istället för att rita. Kan också kallas brainstorming. Det ska planeras monsterkurs, mangakurs och seriemanus till förbannelse.
• Miljöstudier. En oundviklig sida av klottret är att man glanar runt sig. Ritar lite skrot som man bara ser där på andra sidan ekvatorn. Det exotiska skrotet i sig är inte det viktiga, utan att det faktiskt får mig att öva på att rita just miljöer, byggnader och människor.

Dock innebär det ju också att jag inte kommer att uppdatera lika frekvent.
Det kanske blir någon bild då och då.
Kanske fotar jag av ritblocket med kamera och slänger upp det här eller på facebook.
Men monster diggas.
Det gör de.

Vansinneskreatörer

Tjenare, alla monsterdiggare!

Om ett år
ett nytt
år
så är det trettioårskalas
på Lorensbergsteatern i Göteborg.
Dit ska man.
Med en bussfull folk och fä.
Mest folk.
Inte mycket fä.

Jag har även illustrerat det hela, för att lättare visa vilka vansinneskreatörer jag pratar om - klicka här.

Nu ska vi se
sa fladdermusen.

Min stora feta dock inte grekiska pärm.

Check.

Ett A3block bland många.

Check.

Min stora feta och inte heller den grekiska mapp.

Check.

Crisse Crona-påsen med Spider-Man-pennskrinet och mitt klotterblock.

Check.

Ett ex av min For the love of Lovecraft, samt en bunt kopior på mina teckningar som blev över när jag förberedde utställningen på Skoindustrimuseet, som även har hängt uppe på Kumla bibliotek.

Check.

Smörgåsar med mormors julskinka.

Check.

Dåså.
Då blir det lite arbetsaffär på Kvisten imorgon.
Workshop.
"Manga/monster workshop".
Från 14.30 - 16.30.
Sen har de önskat att jag dessutom minglar vidare på den öppna verksamheten som börjar 17.00.
De har önskat.
Jag blir skitkaxig.
Pompös.
Uppblåst.
Kanske lite smådryg.
För jag tycker det är så jävla kul.
Dock
är man också nervös.
Scenskräck.
Kan leda till
sendrag.
Varför då?
Det är la just att det är två meter långa målbrottare med rund keps på sniskan.
I mitt huvud, iallafall.
Svårflörtade.
Amen orka.
Sen är det kanske miljön.
På Vialund var jag "Mini-Malm", "Malm Junior", etc.
Det är inte min skola, trots att jag gick där ett år innan Skogstorp var färdigbyggt.
Det är brorsans skola.
Brorsans fritidsgård.
Jag har aldrig varit särskilt högrest genom åren, det vet ni som träffat mig in carne. Men på Vialund var jag liten. Väldigt liten. Och alla andra var väldigt stora.
Sen dess har jag inte varit där.
Därför man kan ha lite extra fjärilar i buken.
Lite.
Men hörni,
det är fortfarande
så jävla kul.

En kvick kvart

Tjenare, alla monsterdiggare!

God eftermiddag, fränder av fasor!

Hoppas att ni haft en behaglig jul, zombiesympatisörer!

Kul att ni är här och lyssnar igen, ni vampyrismens vänner!

En kvart, sisådär.
En mellanlandning.
Sen ska jag ner till centrum en sväng.
Men tänkte tjoa lite med er först.
Har börjat gräva mig ner i Monster av Micael Dahlén.
Inte sen jag gjorde efterforskningar till mitt tal om Armin Meiwes,
eller sen jag läste American Psycho
har jag fått en så fängslande inblick i människomonster.
Och Micke?
Han är en riktigt skön swingpjatt.
Han tänker på det väsentliga.
Står inte och trampar.
Men det är precis så vidrigt eller vardagligt som han uppfattar det.
Micke presenterar inte den här freakshowen för att äckla mig.

Mellandagsrea?
Ja, jag hittade lite grejer.
Hittade faktiskt en särdeles hjärtevärmande grej som inte var på rea.
Man får köpa julklappar till sig själv.
Jo, förra julen fick jag den bastanta bibban Necronomicon - The best weird tales by HP Lovecraft.
Howards bästa historier alltså.
Men resten då?
Jo, de hittade jag igår.
Eldritch tales, i samma serie,
är resten.
En minst lika tjock bunt av blasfemi.
Texterna är flertaligare, men oftast mycket kortare.
Ibland fick snubben bara en idé eller ett koncept till något otäckt, men inte tillräckligt för en lång novell. Likt förbannat skrev han ner det. Dessutom skrev han också lite prosa och dylikt.
Allt sånt har de buntat ihop.
Boya!

Motorvägstankar.
Torr asfalt
Inte så satans kallt
Inte alls
Möjligen om min hals
Som börjar bli fri från sin snuva
Såpass att det räcker med tröja med luva
Man kan låtsas att det är vår
Fastän det snarare är nyår
Man kan få sluta någon timme tidigare
Och känna att timmarna äntligen drar vidare
Man kan känna sig lite mindre tung
Och komma ihåg att man fortfarande är jävligt ung
Visst är vinden rå som knappast svalkar
Men vad gör det när man inte halkar
Bäst av allt
Torr asfalt

Griftbaggen

Tjenare, alla monsterdiggare!

Har ni träffat griftbaggen?
Han föddes igår.
Jag satt framför en naturdokumentär och käkade julmatsrester.
Det var inte det mest aptitretande ämnet på programmet.
Det var om kalkongamar,
vampyrfladdermöss
och dyngbaggar.
Och de där dyngbaggarna,
var trots sin osmaklighet
det jag lyssnade som mest idogt på.
Okej, jag erkänner att det var väldigt intressant att höra om vampyrfladdermöss också.
Men jag hämtade klotterblocket.
Det blev lite klotter.
Klottret har jag precis översatt till en liter mer genomarbetad bild.
Kameran är just nu ute i Siggetorp,
så jag fotade av papperet med webcamen.
Man tager vad man haver.



Vid första anblicken kan griftbaggen misstas för en mi-go, den levande svampvävnaden från Yuggoth (se HP Lovecraft's Viskningar i mörkret).
Ärligt talat, är det inte en grav felbedömning.
Även detta charoniska kryp härstammar från Yuggoths urmassa.
Men att jämföra mi-gon med griftbaggen är att jämföra den moderna människan med neanderthalarna.
Griftbaggen har inget intresse av att föra bort bildade jordlingar för att utföra experiment på dem i ett laboratorium.
Den bedriver ingen hemlig gruvdrift på jorden.
Den smugglar inte in någon främmande, högt stående teknik in i människans liv.
Den har blott en drift.
Den förökar sig.
Men först måste dess yngel ha en boning.
De behöver fukt.
De behöver mörker.
De behöver skydd från omvärlden så länge de är i sitt bräckliga larvstadie.
De behöver kött.
Så när griftbaggen av orsakar den varken kan förstå eller bry sig om
befinner sig på vår planet,
hur kan den motstå
en massgrav?
Men polisen som anländer till den tomma graven,
som tes ha plundrats med hjälp av skaktmaskiner,
hinner de inte ens följa spåret som leder mot den stora kryptan.
De avbryts av en  ny rapport.
Ett mord har begåtts.
Dessutom ett fall av grov misshandel inte långt därifrån.
De vet inte vilket som förbryllar dem mest.
Mordoffret har attackerats mot det nedre mellangärdet,
hans bäcken verkar ha sprängts inifrån.
Kroppen är dessutom totalt uttorkad.
All vätska i kroppen har liksom sugits ut.
All
sorts
vätska.
Offret för misshandeln hävdar att han såg allt.
Att det kunde lika gärna varit honom.
Varelsen plockade först upp honom.
Under en bråkdels sekund kändes det som att varelsen såg rakt igenom honom.
In i honom.
Och den gillade tydligen inte vad den såg.
Den fnös.
Kastade iväg honom som en vante.
Upprepade proceduren med hans vän.
Och skändade honom.
Varför överlevde han?
Man jämförde de båda.
Den förste hade mycket dåligt immunförsvar.
Långtidssjukskriven. Inga barn, trots han och fruns många försök. Astma. Dålig fysik.
Den andre var före detta idrottsman och numera industriarbetare. Fem barn med tre olika fruar.
Samtidigt som poliserna satt sömnlösa över männens journaler,
gror något i en krypta.
I en sfär av mylla.
Något nytt.
Som inte ens varelsen som sover skyddad från brännande sol en halv kilometer under kyrkogården någonsin har sett.
Denna styggelse upprör snart inte bara staden.
Inte bara människorna.
En federal agent anländer snart till dem.
Han är alltid ett steg före dem.
Han går alltid rakt på sak.
Han bär alltid absurt tjocka solglasögon.
Han får snabbt smeknamnet Stone Face.
För han rör aldrig en min.
Men så är han inte heller där för att le.
Han är där för att städa upp.
För att avliva en sjuk, vilsen hund.
Inga spår får lämnas.
Deras täckmantel riskerar att avslöjas.
Agenten har färdats långt.
Griftbaggen känner hans närvaro i sitt ide.
Mandiblerna tuggar nervöst i sömnen.

Kort jul med julkort i en enda lång kortege

Tjenare, alla monsterdiggare!

Låt mig sammanfatta allt
jag ska fatta mig kort
jag är kraften du har väntat på
så släpp allt du har kvar och tralla med
- LOK, Ensam gud

I måndags var det pysseldag på mellanstadiet.
De satte mig på julkortsstationen.

Text som försvunnit i fotoblixt; "Massor med klappar till alla små läderlappar!"

Julklappar.
Har jag ritat några?
Jovars.

God jul, mamma!

God jul, morfar!

Ja, ja, tjura inte.
God jul till er också!

Hullingendatum framöver:

29/12 - 2011.  - Fritidsgården Kvisten på Vialundsskolan i Kumla. Från 14.30 och framåt finns jag på plats för att inspirera och instruera.

V.8, 25/2 - 2012. - Drop-in-teckningskurs på Kumla bibliotek under sportlovet.

26-28/4 - 2012. - SPX 2012! Dock har Small Press Expo nu bytt namn till Stockholms Internationella Seriefestival. Men lik förbannat kommer undertecknad att närvara.

Fridens!

Pizza med allt

Tjenare, alla monsterdiggare!

2011
Må du sen skälva
Så du ser själva

Vikta vidunder och lördagsloj

Tjenare, alla monsterdiggare!

Nej, inte lördagsskoj.
Lördagsloj.

Undvik alkoholens yra
du blir stursk men kroppen loj
och är du född till myra
brottas aldrig med ett Toy

Stefan Demert.
Nu när jag skrivit det, ser jag att man kan få intrycket av att jag kommenterar en bakfylla.
Nä, så är icke fallet.
Det är mest snor.
Väldans mycket snor.
Här basunerar man ut sina slemvanor på internet.
Det här ska jag säkert få äta upp nästa gång jag hävdar att det här är inte någon jag-duschade-imorse-blogg.

Det här är en drake.

Om tomten läser så har jag några post-it-lappar att lägga till på min önskelista.
Två böcker med teckningar av Hans Arnold.
Veckans Chock
och
Monsterland.

Idag har jag också tagit tag i en sån däringa
bättre sent än aldrig-bedrift.
Jag har läst de två Uzumakiböckerna.
Stundom
skrämde de skiten ur mig.
Stundom
blev jag uppriktigt äcklad av de tungt skrafferade vidrigheterna som ålade sig fram.
Chockerande,
påhittig,
och alltid med någon ny twist för varje novell.
Ursäkta vitsen.
Jag tycker det blir ännu mer creepy att författarinnan är utbildad tandhygienist.
Kanske tänker jag på tandläkaren i Little Shop of Horrors (musikalen, inte den svartvita).
Jag upptäckte att jag har sett en film gjord på en annan manga av henne,
Tomi.
Se inte den.
Så.
Nu har jag besparat er det.
Läs Uzumaki istället.

Tankar i en omkörningsfil

Tjenare, alla monsterdiggare!

Man har fått in rutin på det häringa pendlandet.
Fram och tillbaka mellan Örebro och Kumla.
Autopilot på en motorväg.
Då tänker man på vers ibland.
Idag låter det såhär.

Ibland vill man bara fika
Ibland vill man bara skrika
Det ena utesluter inte det andra
Man kan säga att de är gjorda för varandra
Två sidor av ett mynt
Som hårdrock och synth

Det var något mer.
Jo, just det.
Uppföljaren till den prisvinnande antologin 7 oktober,
en än större, fetare, mer gastkramande och klockstoppande successor,
har nu fått en prislapp.
03:51 kommer att kosta 120 kr.
En serieantologi med extra allt.
Jag själv bidrar med min skräckserie Ryggrad.
Anledningen till att jag basunerar ut kostnaden här,
är att redaktionen nu har börjat ta emot förhandsbokningar.
Så känner du redan nu att du gärna skulle sätta dina yttre hörntänder i denna bombastiska bibba?
Vänta inte.
Hojta till Hullingen.
Så håller du snart en helmassa häftiga historier i din hand.

Det ska väl du krita i

Tjenare, alla monsterdiggare!

Men vänta ett spadtag eller två,
som gravplundraren sa,
är inte det häringa sattyget gjort med krita?
Jo.
Bjäbbade du inte senast om oljefärg.
Jo.
Har du börjat smeta något med den där oljefärgen då?
Jo.
Gick det skapligt, eller?
Nja.
Men jag smetar på.
Dock
trodde jag verkligen
inte
att det tog så-förbannat-många-eoner för skräpet att
TORKA.
Hursomhelst,
här är en teckning i krita jag gjorde framför teven för några dar sen.
Krita är baske mig underskattat.
Av undertecknad alltså.
Ni andra har säkert vett att uppskatta kritkreaturen.

Efter lite efterforskningar
blir det kroki i vår.
Örebro Konstskola har öppen krokiteckning varje lördag från och med slutet på januari,
så jag tänker masa mig dit några helger.
Man måste äta sina grönsaker.
Klottermässigt
innebär det att rita lite fat bottomed bare naked ladies.

I övrigt vill jag påminna om fritidsgårdshänget den 29 december.
Fritidsgården Kvisten på Vialundsskolan i Kumla.

Söndra och härska en härsken söndag

Tjenare, alla monsterdiggare!

Det är i mitt klotterblock
med närmast tillhuggna gratisbläckpenna
som jag är tryggast med det häringa klottrandet.
Allt börjar där.
Allt.
Men såhär till juletid tänkte jag röra mig hästlängder ifrån blocketstrygga bubbla.
Jag tänkte ta mig an oljefärg.
Jodå.
Jag har faktiskt oljefärg.
Både canvas och oljefärger,
två abnormt artsy fartsy element,
har jag fått av min storebror.

Jag har funderat, klottrat och antecknat lite kring den lilla erfarenhet jag har av färgsmet.
Mest baserad på akvarell, celshading, tryckfärg och flytande tusch.
Dessutom har jag tittat på lite genomgångar från Deviantart.
Men om du som läser sitter och lurar på några tips kring hur man tar oljefärg vid hornen,
sjung av hjärtat, sjung.

Förutom kurserna i monster-och mangateckning, som brakar igång i februari,
är det redan nu uppbokat lite teckningstillställningar.
I samma stil som på Aktivitetshuset i Kumla i augusti,
kommer jag den 29 december att finnas på fritidsgården Kvisten i Kumla.
Sen efter nyår, på sportlovet, kommer jag att husa drop-in-teckning på bilioteket igen,
precis som vid 10-årsjubileumet nu i höstas.

Mer information och tjat om detta framöver.

We're not in canvas anymore

Tjenare, alla monsterdiggare!

Har inte tuschat någe såhäringa stort sen formläran i Gävle med Johannes.
Sen skräcktemat på ljus/skugga-momentet,
det som jag i princip baserat min monsterkurs på.
Jäpp.
Det märks att man är ovan med penseln.
Men håll utkik.
Det kan dyka upp,
tro det eller ej,
oljefärg
framöver!
Jodå.
Förresten,
på tal om att variera tekniker.
Kolla in Elena omgående.
Nu.
Brådskande.
På momangen.
Det blev mycket
ooooh
aaaaaaah
här i vindsvåningen
när vi såg den där flinande, tjockkindade filuren som hon har bakat ihop.

Tidiga tisdagstankar

Tjenare, alla monsterdiggare!

Här sitter jag i ottan och trycker i mig det sista av julskinkan.

Ända sen jag skickade iväg Bland möss och män
har jag gått i tankar kring hur nästa serieprojekt ska se ut.
Rent grafiskt, alltså.
Någon idé till handling har jag inte riktigt landat på.
Inte något som hållit hela vägen, iallafall.
Tills igår.
När någon propp släppte.
Faktiskt ute i skogen på ett PA-pass.
Jag var tvungen att klottra ner allt på närmsta lilla andningspaus i lärarrummet.

Det lutar åt något skräckartat igen.
Lite som Ryggrad, kanske.
Kanske lite som
den bästa bok jag läst.
En bok jag läst många gånger,
bl.a. högt för min fästmö senast.
Kanske lite som
ett äventyr jag skrev till Mutant en gång,
som några lirare i Kumla sen lånade till en session.
Kanske lite som
min favoritnovell av en New England-författare,
som jag gjorde en uppgift av på min monsterkurs.
Kanske lite som
en annan novell av en svensk lirare som gör noveller i samma anda som den ovannämnda New England-författaren.
Kanske lite så.
En propp har iallafall släppt och jag tänker på handlingen om och om igen.
Tänker att det kan ju faktiskt funka.
Vi får se.

Nu ska jag snart iväg
likt
Veiron i ottan.

Postapokalysm postad

Tjenare, alla monsterdiggare!

Den är textad,
ihopbuntad,
klappad & klar.
Dessutom har jag skickat iväg den till
Norrköpingspojkarna.

Säsongsriktigt

Tjenare, alla monsterdiggare!

I överbliven pepparkaksdeg kan man ge form åt fasor.
Sen är det ju lattjo att folk faktiskt sen gräddar dessa tidsfördriv!
Dock försvann mycket av anletsdragen när degen jäste.

Om man på under en svenskalektion väl kommer på en ordvits
kan det vara tämligen svårt
att inte spinna vidare på samma ämne
och sedan skriva ner detta på rasten.
Så är det.

Godjulu - Den onde guden som sover i staden R'udolf!

Knäckronomicon - Den onda julkalendern med fasor lurandes bakom varje lucka!

Yog-sotomten - Han finns överallt och ingenstans, dock inte i dagarna vi känner till, utan mellandagarna!

Shub-glöggurath - Den onda julbocken med tusen ungar!

Shogottegrissen - varje julbords mardröm!

Mi-go-djul - De kosmiska fasorna som har förväxlat julaftons tecknade hund med sin egen hemplanet!

Azadopp-i-grytan - Alltings skapare som vilar i universums spad!

Dan-före-dopparedagen - Up ur djupet stiger han, mot sill och lax på var mans jultallrik!

Erich Zann's julskiva!
Dr Tillinghast's tomtemaskin!
Herbert West ger  nytt liv åt gamla jultraditioner!
Pickman spelar in årets julkalender med otäckt verklighetstrogna specialeffekter!

Vandrande vålnader på Västers våningar

Tjenare, alla monsterdiggare!

Det krävdes en del
deg,
socker,
Tydénskor,
svordomar
och
skaparglädje -
men nu står den här.
Från bottenvåningen
till vindsvåningen.
Blev baske mig bra!

Läderlappar och läslust

Tjenare, alla monsterdiggare!

Bokhyllan först.
Som ni ser här till höger har jag just börjat på ny lektyr.
Från sci-fi/apokalysm till hårdkokt pulp.
Det är med svenskt vemod jag måste erkänna att Robopocalypse är slut.
Skit.
Jag vill inte lämna tillbaks boken.
Jag skulle kunna läsa om den på stört.
Så fyndigt berättad.
Så pseudovetenskapligt logisk och samtida,
utan att för ett ögonblick bli torftig.
Sån kärlek till pang-boom-och krasch-action-paction,
utan att glömma bort att den berättar om människor.
Inte maskiner.
Ondsinta intelligenser.
Exoskelett.
En modern värld som imploderar.
Som går under på två röda på grund av maskinerna den gjort sig beroende av.
Som kvävs på ett ögonblick i den kuvös som den själv byggt runt sig själv.
Jag har hört att Spielberg tänkte göra en rulle på den.
Kör hårt.

Jag var rätt skeptisk när jag öppnade Spillane.
Dels på grund av abstinensen efter Robopocalypse,
dels för att den första novellsamlingen jag nyligen läste av Spillane var visserligen stundom charmig, men mest bara jobbig att ta sig igenom. En nostalgitripp utan användarvänlighet (som när jag på gymnasiet läste Bram Stoker's Dracula...).
Men jävlar i min låda.
Spillane fångar mig i inledningen.
Han presenterar Mike Hammer så förpillat snitsigt.
Jag associerar direkt till
Max Payne,
Sin City,
Dennis Lehane,
men det häftiga är ju
att jag såklart associerar åt fel håll.
Det är ju som att säga att en storebror är lik sin lillebror,
för att du träffade lillebrorsan först.
För det var ju här allt började.
Än så länge håller Spillane det hela precis så satans hårdkokt som jag förväntat mig.
Svalnar det så säger jag till.

Böcker är perfekta julklappar.
Jag har redan skämt bort mig själv med en tidig juklapp.
En bibba som jag snubblade över på Rusta.
Bland färgglada barnböcker låg där en tung, inbunden sak. Rea-prislapp över ett bevingat sattyg.
Vilket häftigt omslag, tänkte jag. Så jag bläddrade lite.
Satness...
De
där
teckningarna.
Teckningar, teckningar, teckningar.
Av ghouler,
vampyrer,
varulvar,
demoner.

Så det blev till att bära hem ett ex av denne lille monsterhandbok.

Det finns fler böcker jag vill ge mig själv i julklapp.
Bl.a. ska jag nog baske mig skaffa mig en prenumeration på Eskapix,
efter december,
när jag fått mitt provnummer.
Dessutom är jag hur sugen som helst på
Monster
av Micael Dahlén.
Om jag inte var upptrissad redan när jag läste om boken i Aftonbladet,
och direkt kopplade till när jag var insnöad på Armin Meives,
den tyske kannibalen som Rammstein nynnar så vajert om i Mein Teil och som jag själv höll ett tal om på Svenska C,
så tyckte jag Dahlén var helmysig när han pratade om boken i Nyhetsmorgon.
Jag tycker att han påminner både till utseendet
och till sitt lugna, coola sätt
om min forne formlärare Johannes.

Inspiration kan man få på många sätt.
Demonjägares handböcker kan ge en helt nya idéer på hur man övertygar betraktare att den häringa bilden föreställer ett otäckt vidunder.
Noirdeckare kan få tankarna att snurra iväg i drömmar om whiskeyraspiga narrativ och hårt skuggade gatugränder.
Medans läderlappssimulatorer
kan få en att vilja skildra neongnistrande stadsmiljöer,
graciöst koregraferade slagsmålsscener,
sammandrabbningar mellan fraktioner av organiserad brottslighet,
och hur man lägger ut pussel och svårigheter för att bromsa sin protagonist.
Jajjemänn.
Arkham City är en fin stad såhär på vinterhalvåret.

Blev en del text.
Vi avslutar med lite roliga bilder.
Kan dock förekomma lite text även här.

Även på den här
klottrande
fronten
finns det saker man önskar sig.
T.ex. ska jag nog ta mig i kragen i vår
och hotta upp klottret med lite naket.
Inte som i pin-up-bilder,
utan kroki.
Det känns som att det skulle vara nyttigt för mig.
Även om jag har rynkat på näsan åt kroki i Gävle.
Man behöver äta sina grönsaker.
Man behöver kanske lära sig att rita människor såsom människor ser ut.
Kanske.

Klippt & klistrad

Tjenare, alla monsterdiggare!

The Ramones i högtalarna.
Massa ex av gratistidningarna Örebroarn & Handelsstaden Örebro.
Ett nyköpt limstift.
Något sorts sug efter pyssel, som jag börjat utveckla efter att ha suttit med kidsen på jobbat och limmat rasselögon på allt mellan himmel och jord.
Dessutom en tanke kring att
Bland möss & män
borde ha ett omslag.
Hey, ho, let's go.

Laverad tusch, samt tusch som jag skvättit på med tandborste (Elena-style!)

Brödtext utklippt till diverse figurer

Titel

Detaljer med tuschpenna, samt en svängom med kalligrafipenna

Två sidor kvar att tuscha på serien.
Nästa vecka, när jag skannar in allt skrot,
får ni såklart en bättre bild även av omslaget.

Citationsituation

Tjenare, alla monsterdiggare!

Du borde vakna upp, se mig i ögonen och se mig klartse vad jag är och mitt certifikat
för att fortsätta rabbla dynga över dig
mina lila ögon tar inte ett nej från dig som ser på mig som om jag vore väck
rätt, jag är grisen i din säckett misstag så sov med lyset täntoch håll ena ögat öppet för nu kommer ditt experiment
jag behöver dig, jag söver dig
så att du stannar kvar tills jag är klar med dig
jag lovar dig att du är trygg hos mig här med mitt experimentjag är så nära nu, så nära ditt hus
din hund, din hall, din tjej med mitt spjut
kärlek infekterat av virusmen inte det du tror för där bor inte
så stora taggar - jag av trohet stadgar
nu får du bekänna din skuld eller ta konsekvensen
att du slagits ner och skrämts av ditt experiment
jag behöver dig, jag söver dig
så att du stannar kvar tills jag är klar med dig
jag lovar dig att du är trygg hos mig så stanna kvar

jag kommer närmare, närmare, närmare, närmarejag kommer närmare, närmarejag kommer närmare, närmare
jag kommer närmare, närmarejag kommer närmare, närmarejag kommer närmare, närmare
jag kommer närmare, jag kommer närmarenu är jag här
kraften du besitter är stor så ta vara på den
den är farlig som fan när man får den över sig och det visar sig
att den som har den oftast inte kan tygla sig
och hålla band på sin själ
hålla sig ifrån att ta en träl
av viljan att leda, styra och ställa liv
nu kommer det hit så lägg dig ner för
jag behöver dig, jag söver dig så att
du stannar kvar tills jag är klar med dig
jag lovar dig att du skall se den dröm
jag hade när jag skapade mitt experiment

Ja, jäklar.
När vi gjorde 7 oktober...
eller, ja.
Jag ska säga att det var mina kamrater som stod för görandet.
Allt jag gjorde var att dumpa ett lass sidor av varierande kvalitet i deras knä
och flinande säga
tjoflöjt, hörni! Här kommer en annan och tar upp sjukt mycket plats i boken men bidrar inte några hästlängder till den generella kvalitén! Hare så gött i InDesign så fortsätter jag att rita tits & ass och monsters helt för skojs skull!
Hursomhelst,
när vi gjorde våra personliga texter
eller författarprofiler
eller förord
eller vad man ska kalla den där egna sidan innan man river av sin serie,
så skrev en del lirare att det fanns ett soundtrack till deras serie.
Lyssna på di häringa låtarna när ni läser eländet.
Spotifylänkar och sånt.
Det tycker jag är
fränt.
Det ger liksom
någon extra dimension.
Fast jag kan själv inte bestämma mig för om mina två små serieskyddslingar
som jag odlat den här hösten
har någe regelrätt soundtrack.
Men det vore
fränt
om de hade det.

Jag är så jäkla svag för...
ja, vad ska man kalla det...
referenser till andra verk.
Med det menar specifikt de där utdragen ur andra texter, med kursiv text, som är precis i början på en del romaner. Ibland inför varje kapitel.
Stephen King är för jäkla vass på att smaska på med såna.
Ta t.ex. Jurtjyrkogården,
där han ställer bibelcitatet(rättare sagt Jesuscitatet)
"Lasarus, kom ut!"
Ovanför The Ramones-ramsan
"Hey, ho, let's go!"
För helsike, jag får gåshud!
Den häringa boken som jag läser nu, Robopocalypse, där citerar författaren början till Lovecraft's Call of Cthulhu innan han börjar sin berättelse om hur den artificiella intelligensen börjar söndra vårt moderna samhälle till en krigszon där människan underkuvas och jagas som hundar av känslolösa maskiner.

Det finns flera låtar som jag associerar med serierna.
Som jag skulle vilja citera kursivt innan ni börjar läsa dem.
För att slå an ett ackord.
Komplettera.
Eller kanske kompensera?
Blir det för kaka på kaka?
För mycket skriveri på edra näsor?
Svårt, det där.

Less is more.

Men more är ju så jävla göttans kul att rita och skriva.

Här ovan hittade ni texten till
Experiment av LOK.
Den tänker jag ofta på i samband med
Ryggrad.

Bloggens blanka beläte

Tjenare, alla monsterdiggare!

Hullingen har skaffat sig en ny skalp.
Dessutom, förutom den nya headern, finns lite annat pynt.
Till höger kan ni se vilken litteratur som jag käkar för tillfället på Just nu läser Hullingen.
Jag har alltid en bok att läsa, så med jämna mellanrum kommer den att uppdateras.
Vidare till höger har jag flyttat upp min lista på bloggar som jag själv snokar runt på,
så att ni lätt kan ta er dit själva.

Bland möss & män har äntligen landat på ett exakt sidantal,
då jag idag storyboardade ihop slutet.
Det blir 26 sidor.
Kanske en framsida också. Sånt kan man ju ha.
Jag har tuschat ca 20 sidor,
sen ska det också textas på det hela.
Så det ter sig som att hela skrotet kommer att landa.
Det var jag banne mig inte säker på,
jag trodde verkligen att fanskapet skulle braka iväg bortåt över 30 sidor.
Och bli,
precis som salige  Lust,
något som jag tappade lusten till.

Glöm inte fanzinemarknaden på Serieteket i Stockholms kulturhus nu på tisdag.
Glöm inte 7 oktober.
Glöm inte att allt beror på den där boken.

Biomekaniska alter egon & korsbefruktningar

Tjenare, alla monsterdiggare!

Projekt kan korsbefrukta varann.
Projekt.
Öj, öj, öj.
Här har man minnsan ingen hobby.
Hobby?
Äh, dra åt Hälsingland merej!
Här slänger man sig med projekt, vettu.
Jajjemänn.
Jag tror det hänger ihop.
Att ha sitt kneg som barnskötare
förlagt till samma stad där man har
teckningskurser och teckningstillställningar
gör att man kan, som idag, t.ex.
få ta kommandot för en Elevens Val-lektion i bild,
fast man mest var där för att finnas till hands.
När det dessutom i gruppen sitter några kisar från ens nyss avslutade kurs.
Hur lattjo som helst, man blir så tjock av energi när kidsen börjar lassa fram massa coola idéer och viftar med teckningen framför en!

Såhär såg jag och fästmön ut på en försenad Halloweenfest förra helgen.

På Kulturhuset i Stockholm nästa vecka,
ska ni kika in på Serietekets avdelning.
Mina forna klasskamrater representerar då
7 oktober,
den prisbelönta serieantologin.
Allt beror på den där boken.

Jag är kär i Bland möss & män.
Nu äre snart dags att klottra ihop slutstriden.
Jag tror att jag kan ha en artsy fartsy idé till framsida.
Vi får se om den tummen lämnar Mordor.

Hullvik

Tjenare, alla monsterdiggare!

Avslut på monsterkursen i lördags.
Kanon.
Kanske den bästa av lektionerna.
Monstertabellen, munkarna och mysbelysningen.
Det blev ett sorts seminariumsurrande.
Pratigt, men på precis rätt sätt.
Hur härliga gossar som helst.
Nu hoppas jag verkligen att de förbrukar pennor som cirkelsågar
och att det blir lika gött på fortsättningen i vår.
Då får såklart även nyfikna gröngölingar hoppa på tåget,
dessutom ska det också fiskas efter folk till mangakursen igen.
Tydligen finns det ett tjejigt tjejgäng som är intresserade.
Kan vara intressant ställt mot den helt mansdominerade monsterkursen.

Såhär ser vikbilder ut.
Man viker ett papper,
öppnar det,
fläskar på med färgkluttar nära vikningen,
stänger det,
trycker på pappret och drar utåt från vikningen,
öppnar det
och ser ett speglat mönster.
Sen kan man lägga till detaljer med penna eller mer färg.
Tack till Skapligt Enkelt som vanligt.

Postapokalyptisk process

Tjenare, alla monsterdiggare!

För att visa er och Norrköpingsgossarna på Primate Orange-redaktionen att det faktiskt rör sig framåt med Bland möss & män, tänkte jag ge er lite tjuvkik.
För er som är riktigt tokiga i tjuvkik,
och gärna vill se allt extramaterial bakom kulisserna när ni köpt en dvd,
kan jag dra min arbetsprocess först.
Det är alldeles nyligen som jag har landat i de här fem stegen,
Ryggrad gjordes t.ex. enligt samma mall.

• Idé - oftast en bild eller ett koncept som ploppar upp. Oh, va fräsigt att rita det där, tänker jag! Eller att få berätta det där! Höhöhö... ibland kan det vara själva slutscenen som jag först får idé till.
• Manus - nja, manus och manus. Snarare försöker jag motivera min fräsiga idé med ett händelseförlopp. Jag spaltar scen för scen på varann. Miljö och dialog nämns i förbifarten, oftast bygger de sig själva, iallafall i Bland möss och män.
• Storyboard - samma här; nja, storyboard och storyboard. Jag missbrukar säkert det uttrycket. Man skulle kunna kalla det jag gör här för layout-skiss, dummy eller dylikt. För här måttar jag upp händelserna i rutor och sidor på A5-papper, alltid med en bläckpenna (oftast en gratispenna från någon mässa).
• Original - På A4-papper med vettig vikt gör jag sedan mer genomarbetade versioner av storyboard-sidorna. Här tuschar jag, skrafferar, tänker på ljus och skugga och tar det allmänt mer lugnt än i föregående steg. Dessa teckningar blir själva serien.
• Digital shit - Det passade mig utmärkt i Ryggrad, så jag kommer att göra likadant här. Jag lägger inte bara på text i datorn, jag lägger dessutom till alla textrutor och pratbubblor. För att jag textar som en seismograf och saknar total uppskattning om hur stor en pratbubbla ska vara.

Vad jag ska visa er nu,
är några väl valda sidor som inte är i kronologisk ordning.
Jag har lagt upp några storyboard bredvid sina respektive original,
för att visa skillnaden mellan de stegen.
Ni kommer märka att det inte är några sjumilakliv,
och ibland tycker jag faktiskt mer om storyboardrutorna.
Men man må dräpe sina älsklingar, som det heter.

Vridna förtäljelser

Tjenare, alla monsterdiggare!

På lördag är det höstmörkrets sista träff med kurskisarna.
Men redan nu filar jag och Medborgarskolan på hur fortsättningen ska se ut i vår.
Dessutom finns det tydligen intresse för den däringa mangakursen som aldrig blev av nu i höst.
Då gossarna har ritat såna mängder med namnlösa fasor bortom förnuftets förmildrande balsam åt mig,
är det i helgen dags att de får något av mig.

Emblem gjort i blyerts, splatter och text med flytande tusch.
Tack till min älskade Emy för textningen.

Förresten funderar jag redan på en tidig julklapp till mig själv.
Ett par nummer av Eskapix verkar vara något att sätta hörntänderna i.
Speciellt när jag precis har blivit frälst på svensk skräck
genom Anders Fager
och hans Samlade svenska kulter.

Men, men.

Just nu ska jag börja beta av lite pulp från 60talet på läsfronten istället.
Mickey Spillane.
Jag läser på framsidan:
"Tre noveller - de hårdaste, fränaste ni har läst".

Kolpest

Tjenare, alla monsterdiggare!

Papper med gräng.
Mjuka blyertspennor.
Kol.
Hej & hå.

Sådär ser jag ut.
Jag ser ut sådär.

Späckade scheman och renässans genom ryggdunkar

Tjenare, alla monsterdiggare!

Jag fick jämt höra i Gävle att jag var snabbast.
Speedy gonzales.
Du tänder väl på?
Erik är klar.
Är jag förvånad?
Så lät det.
Och ja, jag har alltid tyckt att det varit en dygd att passa tider.
I kombination med att jag blivit allt flyhäntare ju mer säker jag känt mig i klottrandet.
Det är på gott och ont.
Det är gott i att det passar perfekt när jag knegar.
Dels på fritids.
Jag kan slänga ihop en smurf på två röda till en förvantsfull småtotte.
Dels på kursen jag håller i.
Jag kan visa olika anatomikoncept för drakar på samma två röda.
Det är dock
ont
när jag slarvar.
När jag mosar på mest för att jag är
tidspessimist.
Eller bara klottrar på
utan att riktigt ha koll på vad fan jag håller på med.
Så det är ett tveeggat svärd.
Därför
blev jag riktigt kalasglad idag,
när jag fick så gött med ryggdunk.
Ni förstår,
jag satte den sista unkten i pratbubblan för
Ryggrad
nu på söndagsförmiddagen.
Så jag såg ingen anledning att förhala,
utan skickade alla sidor till redaktionen.
Rättare sagt Johanna.
Let er' rip, som Ben Grimm skulle ha sagt.
Senare framåt aftonen,
bland färgglada cupcakes och fästmöns tjocka släkt,
får jag genast feedback från en viss
Calle
som har lusläst Johannas mejl.
Positiv sådan.
Väldigt.
Redaktörskan själv visade sig också vara nöjd.

Så jag är just nu lite Herbie.
Fulltankad, alltså.
Inför att slita på mer.
Med mer serier.
Som ni säkert har läst i tidigare inlägg har jag varit lite ambivalent.
Visst, jag gillar att rita.
Som fasiken.
Men är serier någe att hållas med?
Ja, just nu är det riktigt kul, iallafall.
Och det håller mig klottrandes.
Hittills är 9 sidor tuschade på
Bland möss & män.
Den blir läcker.
Man får säga så.
Jag skulle inte orka rita skiten om jag inte tyckte så.
Ibland blir jag lite tjurig för att storyboardsketcherna i A5storlek är snyggare än mina tuschade original, men i originalen finns ljuset, skuggan och det strukturerade som du inte hittar i det där snabba bläckpenneklottret.

Veckan som kommer
är höstlov.
För undertecknad innebär det fritids-hela-dagen.
På fredag är det maskerad.
Hushållet i vindsvåningen kommer att köra på retro-sci-fi-tema,
med mig som robot
och fästmöa som marsian.
På lördag är det Skräck- och monstertecknings sista träff.
Så ser det ut.
Och så här
ser
Ryggrad
ut.

Västers väggar

Tjenare, alla monsterdiggare!

Ännu byggs det bo i Örebro.

Samtidigt:
Undertecknad har tuschat fram de första sidorna i
Bland möss & män.

Lokal Lovecraft

Tjenare, alla monsterdiggare!

I lördags var det den tredje träffen med Skräck-och monsterteckningskursen.
Monster i text.
Jag gick igenom vad illustrera innebär,
sen fick de lyssna till
Dagon
och samtidigt rita frenetiskt på ett stort papper.
Det passade pöjkarna perfekt!
De fyllde sina ark till bredden med
skeppsbrott,
vulkanisk sörja,
död fisk,
mystiska monoliter,
groteska, akvatiska inristningar,
avbildningar av namnlösa fiskvarelser,
varnande vågskvalp,
fjälliga, polyfemiska armar,
sjungande galenskap,
sjukhus i San Fransisco,
professorer,
och slutligen
fönster.
Varma i kläderna,
både bildligt och bokstavligt av värmeljusen jag tänt för spökhistoriestämningens skull,
satte de sen tänderna i en annan illustrationsuppgift som jag snickrat ihop,
där de fick slumpa fram en gammaldags skräckinjagande titel
och bygga ett monster ifrån orden.
Just de häringa slumptabellerna,
ett koncept som jag tagit ifrån min forne formlärare Johannes,
diggar de utav bara fasiken.
Det blir lite som fiskdamm, antar jag.
När våra 90 minuter hade gått, passade jag på att ta lite foton av lokalerna, blädderblocket och skräcklitteraturen som jag hade dukat upp inför dagens tema.
Av respekt för monsterdiggarna, fotar jag givetvis varken dem eller deras alster.