Man är nog lika lätt att underhålla som en tvååring ibland. Jag märker just nu hur glad i hågen jag blir när jag hinner med saker som jag trott att jag aldrig mer ska kunna hinna (ok, lite drama queen, men åtminstone skära ner på redigt) med. T.ex. som att plöja igenom en förpillat spännande bok av Koontz. En skönlitterär bok full av apokalyps, mystiska svampar, suspekt doftande väder, reanimerade lik och osynliga moderskepp. Eller att man hinner sätta sig efter studiegruppen med sitt pyttelilla klotterblock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar