Att börja med böcker

TJENARE, ALLA MONSTERDIGGARE!

Går ni ofta hit?
I helvete ni gör.
Full förståelse.
En annan har ju varit icke närvarande på sistone.
Geografiskt.
Fysiskt.
Mentalt.
Det sistnämnda är iochförsig en stående faktor.
Så det var ett tag sen jag höll låda.
Djävlar i min låda
Så det är väl på tapeten att jag håller i en nu.
Som en tapet sitter du fast
Men denna djävulska låda är lite som ett julbord.
Ja, man vet inte vart man ska börja.
Som när man beställer in en "stor" kaffe på Waynes.
Och man tror att servitör'n kör ett practical joke på ens röv.
När tingesten framför dig är en guldfiskskål med ett öra.
När du inser att "stor" är synonymt med "cyklopisk".
Vart ska man börja?
Ska man börja mosa upp foton från Thailands tropiker?
Massage, thaiboxning, flora & fauna, Elvis och 45 meter Buddha?
Nej ,de fotona har jag inte än.
Ska jag börja mosa upp en massa klotter och teckningar?
Nej, de är inte inskannade än.
Vart ska man börja?
Jag vet.
Det visste ni.
Att jag visste.
Från början.
Retorisk fråga.
Fina grejer.
En början med böcker blir det.
En biblogenesis, kanske?
För jag läser en del.
Har läst en del.
Stranden, balkongen, poolen, flygplatsen, flygplanet.

Helt galet. Helt flippat. Det är baske mig fuck-art-let's-dance. Massa kampsport, fotnötter som kommentatorspår och en originell, nattsvart humor.

Några få snuttar jag läst i andra samlingar, men i princip allt var nytt. Sånt som jag hört talas om. Allt är inte Cthulhumytoset, men likt fasiken är det mysigt makabert! Mycket är på vers, mycket visar hur tokig Howard var i Poe.

Jag hade bara bläddrat i några Sandman innan. Undrade vad grejen var. Med Gaiman, alltså. Sen plöjde jag den här. Jag har inte läst en bok så jävla snabbt sen jag var tolv och läste Jurtjyrkogården första gången. Och ja... jag drar julbordsliknelsen en gång till. Vart ska jag börja? Den här gången är det ingen retorisk fråga. Det här kan vara kanske den tyngsta stenen i det pantheon som är min boksamling, trots att det är en av de färskaste. Jag är skakis för att ens skriva en liten kommentar, för det känns som att man kan skriva en lika tjock bibba som boken själv - OM boken. Hur satans rock n roll-mäktig den är.

Som ni ser där uppe till höger, fick American Gods mig att köpa mer Gaiman.
Neverwhere och Fragile things.
Är jag fortfarande lika skrikande-tonårstjej-på-Beatles-konsert-begeistrad i Neil?
Fragile Things börjar med A study in emerald,
där Neil gör en pastisch på Arthur Conan Doyle och Lovecraft. 
Alltså...
Det är ju inte första gången
som jag är den siste tönten
att komma på att någonting är helt makalöst fränt.
Många av er,
speciellt mina seriefränder i Gävletrakterna,
kommer säkert att himla med ögonen åt att jag är så eld och lågor över gammal skåpmat.
Ungefär som att jag skulle sitta som på nålar över att jag hittat en telefon som inte är förankrad till vägguttaget.
Men likt förbannat
är jag eld och lågor.
Gaiman
inom min referensramar
är på något sätt
påläst och referenskåt som Clarke,
tokrolig och fånig som Niemi,
svennebananmorbid och otäck som King,
känslig och poetisk som Lovecraft.
Bra grejer.

Kul att vara tillbaka.
Ska snart börja ladda upp lite semesterklotter.
Ska snart sätta igång med en ny serie, som äntligen fått sin titel Ful Död.
Ska snart börja med nya kurser i teckning.
Ska snart börja gå på kroki.
Ska snart börja trycka grejer till SPX 2012.
Snart.
Ska bara, sa Alfons Åberg.
Vi ses.