Androgyn android

Tjenare, alla monsterdiggare!

Just nu är det rätt mycket böcker.

Läste ut Paranoia av Joseph Finder, tja om det inte var nytt rekord i bokplöjning med tanke på sidantalet. Jag får inte mitt huvud runt ur man kan lägga upp en så historia så förpillat spännande. Jag kunde inte bärga mig tills nästa gång jag fick hoppa in i industrispionagespelet igen. Så många gånger tänkte jag verkligen nä, nu jävlar, nu åker han dit! Täckmanteln är spräckt! Men icke sa nicke.
Den ska tydligen bli film nästa höst! Någon storpdroduktion med Liam Nielsen, Harrsion Ford och Gary Oldman. Så passa på att läsa den.

Självklart kan ju ingen människa gå boklös, så efter Finder hoppade jag på Lovecrafts f.d. brevkompis och Hitchcocks guldkalv, Robert Bloch. Så just nu följer jag med Norman Bates på hans flykt från mentalsjukhuset i Psycho II.
Har inte kommit värst långt, men redan nu märker jag en sak; Bates är hästlängder mer sympatisk, sin mordiska psykos till trots, i filmens rolltolkning. Han är ett vidrigt, illvilligt och perverterat litet as i originaltappning. Det förvånade mig.
Ja, jag gjorde förresten precis som med 2012: Den andra odysseen. Jag har inte läst första boken, utan endast sett filmadaptionen, för att sedan nu läsa uppföljaren. Hatare kommer att hata.

På jobbet sondmatar jag mig med ljudböcker vid rullbandet.
Första dagen blev det lite Lovecraftnoveller, men sedan började jag ta mig igenom den pastellfärgade cyberrymdens matris i William Gibsons Neuromancer - en bok jag försökte mig på redan i Gävle. Den var dock värd en omgång till, för ingen annan berättelse har snurrat till huvudet på mig som just denna. Många gånger blir man påkommen att tänka; oh, det är skitballt men jag vete fan om jag egentligen har en aning om vad som pågår rent konkret!
Jag fortsatte även genom trilogin med Count Zero och Mona Lisa Overdrive, men tappade helt lusten då uppläsaren hade någon form av pinne i stjärten.

Dessutom trillade nya Eskapix in igår, Häxrötter! Den gjorde mig sällskap i hammocken när jag laddade inför kvällen. Titelnovellen var absolut dett göttigaste i krämbullen; välskriven, sådär mysigt skogsmullesvensk miljö, en ensam gubbe mot sin paranoia och en riktig vidrig... ja, vad ska man säga... förtrollning. Fästmön kan intyga att jag verkligen vred mig riktigt äcklat när jag läste den. Det har jag banne mig inte gjort på det sättet sen jag tog mig igenom American Psycho.
Förövrigt bjöd bookzinet som vanligt på intressant artiklar och lite cool prosa. Det är första gången jag läser prosa, tror jag. En vän har sagt att jag själv ibland skriver prosaaktigt. Jag vet inte vad definitionen är, faktiskt.

Och till sist, det måste börja jagas kurslitteratur till höstens lärarprogram.
Så sitter ni på någon vital bok inom Pedagogik A, hör av er.

Vi avslutar med en teckning.
Flytande tusch på A3.