Jag har
litteratur och lovord,
ett kollage
och lite rim.
Vore jag listig som Mickel Räv skulle jag ju ransonera ut detta till åtminstone tre inlägg.
I ett jämt flöde.
Uppdatera med ett nytt var och varannan dag.
Woha, skulle ni tänka, Hullingen håller igång!
Men nä.
För jag vet att det kommer att dröja som vanligt innan jag sätter mig ner här igen.
Så vi tar allt i ett enda lass.
Tills nästa gång vi ses.
Ni vet bookzinet Eskapix som drivs av eldsjälade monsterdiggare?
De har nyligen börjat med ett antikvariat/bokhandel/loppis som de kallar Pulp Fetish.
Salivproduktionen tävlade med en xenomorf när man ögnade igenom alla böcker och tidningar där.
Vilken fyndig formulering det blev med tanke på att det var just en serietidningsversion av Alien-filmen som fick mig att till slut greppa en kundkorg.
Blixtsnabbt meddelade dock monsterdiggarna mig att just Alien-blaskan var på vift, men restnoterad. Så fort den dök upp skulle de skicka den.
Kanon, tänkte jag.
Nej, inte syrligt sarkastiskt, era cyniker, jag menar verkligen att det var kanonbra.
Snabb information, ödmjukhet och omtanke.
Jag var nöjd så långt, liksom.
Men sen när paketet dyker upp på Ica, för att såklart landa här på Väster,
då har de slängt med lite extra tidningar och en novellsamling med retroscifi (original) tillsammans med en skriftlig ursäkt om att de jobbar på att hitta Alien.
Behöver jag säga mer, kamrater?
Följ mina länkar och mina råd;
stöd Eskapix,
handla på Pulp Fetish,
dyk in i en fantastisk värld, lotsad av hyggliga monsterdiggare som kan lära er ett och annat om service.
Ett kollage till.
Bakgrund och bårderna är gjorda i flytande tusch, utklippen längst fram med tuschpennor.
På A3papper.
Sist men inte minst vill jag visa lite klotter.
Klotter med rim.
Sitter man i en sits där man inte har ritblock,
men dock skrivblock,
kan man likt förbannat klottra.
Det började som någon lyrik kring Alien,
sen började det luta åt något annat.
Känns så mycket mer naket att visa grunkor man skrivit än ritat.
Men vi behöver ju lite variation här på Hullingen.
Alldeles förskräckligt
Alldeles för skräckfilm
I mitt bröst där gror ett frö
När det blommar ska jag dö
När Charon sitt ansikte mot mig vänder
och hjälper mig ombord med kalla händer
Endast detta gör mig rädd
Om döden ligger på sin dödsbädd
Snälla, jag är så rädd och liten
Rädda mig från evigheten
När ögonen slocknar och kroppen dör
Rädda min ande från en reanimatör
När rigor mortis gör kroppen hård
Rädda min ande från en djurkyrkogård
Spika fast kistans lock
Tro benhårt på gammalt skrock
Låt mig få vila med maskar i grift
Låt mig inte traska som en vålnad på vift
Låt mig få vila i frid
Jag spar en plats åt dig här bredvid
Alldeles förskräckligt
Alldeles för skräckfilm
I mitt bröst där gror ett frö
När det blommar ska jag dö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar