Inget ont gentemot klotter, hörni.
I alla dess former.
På jobbet ältar man idéer till vansinnets rand.
Man är sprängfylld med skaparlust vid hemkomst.
Men det blir mest att man snabbt som attan ser till att klottra ner de där idéerna innan man glömmer dem. Vare sig de ter sig i bild, skrift eller både och.
Sen nu, efter en vecka full av klotter, borde man ju göra något rejält av dem, eller hur? Något konkret. Bastant. Jävlaranamma färdigt polerat packeterat...
För klotter är ju noll och intet värt.
En färdig produkt av något slag är ju själva grejen?
Skumt.
Himla typiskt.
Vad snackar jag om då?
Jo, funderar på utställningen. Ramar? Vickning? Band? Poster?
Lite på Kumladagen med Medborgarskolan.
Smått och gott till Skräck-och monsterteckningskursen kan dyka upp.
Sen en hel del på den kommande hösten. Och de fem åren som följer.
Idag läste jag brevet från Lärarförbundet.
I slutet av augusti är det introduktion. Nollningen börjar. Sen börjar höstterminen.
På ämneslärarprogrammet med inriktning mot arbete i gymnasieskolan, svenska engelska.
Jo, en liten sak till funderar jag på.
Ni vet hur man kan grotta ner sig i något för att det är så nytt och spännande.
Di där lirarna Eskapix, som jag lovordar stup i kvarten?
De ska göra ett nummer med scifi-noveller efter hösten. Så man har till den 21 september på sig att knåpa ihop ett manus om man har lust att bidra.
Det var längesen jag skrev något som inte mest var rim, faktiskt.
Inte sen den 70 sidor långa grejen jag skrev i trean på gymnasiet.
Som min svenskalärare kallade för en blandning mellan Pulp Fiction och Kalle Blomkvist.
Det finns grejer som suger åt sig min fantasi, vilket som.
Eller så är det min fantasi som suger åt sig dem.
Här är någon sorts blandning mellan klotter och halvpolerat.
Förresten har jag börjat sätta text på serien Trasiga värld. Tre sidor. Japp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar