Oden.
Ja, ni vet, Allfadern.
I och med att jag skulle göra en A3teckning i och med att någon ska firas snart,
tänkte jag göra en teckning av Oden.
Knepigt att ta sig an. Det finns så många tolkningar, vinklar och bilder av Oden som jag diggar.
Den gubbsjuke vagabonden i Peter Madsens Valhall.
Den burduse fifflaren i Neil Gaimans American Gods.
Den klassiska Anthony Hopkins-kopian med ögonlapp i All världens myter i text & bild som jag smörgåspapprade som liten (mindre).
Men jag diggar nog Madsens bäst. Rent modemässigt. Sen går inget upp emot Wednesday i American gods vad gäller personlighet.
Så det blev mest Madsen.
Såhär i efterhand vete fan vad jag tycker om bildens komposition.
Tryckte jag in Sleipner, Hugin, Munin, Gere och Freke och Gungnir för att jag tyckte det var genuint lattjo, eller för att jag annars var rädd att folk skulle fråga Erik, varför har du ritat Gandalf som pirat?
Lite väl Parken Zoo och ett lite väl tilltaget spjut?
Men flytande tusch är gött. Riktigt gött. Det lever sitt eget liv.
Ja, ni vet ju vad som gäller, framöver, eller hur?
Mellan 10-16 på lördag, Kumla torg.
Ge mig gärna förslag vad jag ska rita på det stora blädderblocket redan nu, så jag inte står där med pannan i djupa veck.
Förresten kommer det att finnas öltält.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar