Böcker som bränsle

Tjenare, alla monsterdiggare!

Det är svårt att hinna med.
Svårare än att uppdatera själva bloggen
är min gadget "Just nu läser Hullingen" här bredvid.
Men nu har den hunnit ikapp.
Mellan Du sköna nya värld och boken ni ser att jag just nu är i startfältet på, har jag läst Eric av Terry Pratchett. En tunn pocket som jag köpte på Willys för 15 kr för att titeln tilltalade mig. Självklart kände jag igen författaren och även undertexten "en roman om Skivvärlden". Jag drog mig till minnes en tecknad serie som hette Discworld, visades på MTV när jag var liten. Mindre.
Men för bövelen, varför har ingen tidigare sagt till mig att Pratchett var så tokrolig?
Teologin, astrofysiken och det ständiga ordvitsandet - alltsammans dränkt i fånig Monty Python-anda passade mig som handen i handsken. Så nu ska jag testa mer. På engelska, så att jag inte går miste om det nämnda ordvitsandet. Jag kunde stundom ana att det fanns något som föll emellan översättningen.
Kan ni tänka er? Jag trodde aldrig att jag skulle ställa mig vid fantasy-hyllan på biblioteket.
Nu vet jag mycket väl att det osar nörd som smutskastar en annan sorts nörd.

En Bokia-butik här i Örebro upphör och säljer därför ut allt till halva priset, så jag råder alla närkingar som snubblat in hit till Hullingen att masa sig till Oscarsgallerian.
Själv köpte jag ännu en bok om Metro 2033's undergångsuniversum. Men inte av Gluckovitj!
Tydligen har en sjuhelsikes massa fan fiction byggd på Gluckovitjs postapokalyptiska tunnlar givits ut i Ryssland, varefter böckerna sedan har rankats av fans. Resan till ljuset av Andrej Djakov ska ha vunnit läsarnas pris. Nu står den här i bokhyllan till vänster om mig. Hur ballt är det inte att bygga en egen fantasivärld som tas emot varmt och sedan byggs vidare och utforskas djupare? Som får leva sitt eget liv och utvecklas bortom en ensam mans gränser?

Böcker är bäst.
Böcker är bränsle.