Jag diggar ju post.
Som i att t.ex. få vykort.
Sen gillar jag ju postapokalysm.
Men jag verkar också ha en postironisk aspekt.
Saker som börjar som ironi, ordvitsar, satir, etc. blir sen saker som man på riktigt tycker är lattjo lajban.
Som rimmen i den här grejen.
Har man väl börjat kan man inte sluta.
Sist jag rimmade var urordet maskineri, sprunget ur hur roligt jag fann min översättning på Rage against the machine; raseri mot maskineri. Där rimmade jag på system och problem också. Här har de bihangen blivit dragplåstret i sig. Så går det.
Romantisering av utbrytning eller ett studium av trångsynthet?
Fråga inte mig.
Känner du till
Skiten du sitter i
Vad är det du vill
Du är ett batteri
Ditt paradis
Är en matris
Ditt happy place
Är ett interface
Du vill lösa problem
Krascha system
Du vill härifrån
Spräng skiten inifrån
Bombardemang
Av mentallavemang
Rinner av dig som vatten på en gås
De dyrkar etablissemang
Du dyrkar upp lås
Tack men nej tack
Du har reflexivt ekvilibrium
Tack men nej tack
Du behöver inte deras delirium
Tack men nej tack
Du är faktiskt hel
Tack men nej tack
Du är inte en del
Tack men nej tack
Du står utanför
Tack men nej tack
Tycker tänker gör
Nu när det är urladdat, lite reklam.
Ingen reklam men gärna samhällsinformation.
På torsdag är det sista dagen på min utställning Monocromicon på Café Deed.
Cafét öppnar 15 som vanligt, men undertecknad är på plats fr.o.m. 17.00.
Ett ypperligt tillfälle för alla monsterdiggare att
- Ta sig en sista titt på teckningarna
- Hämta eventuella teckningar som man har köpt
- Lägga beslag på teckningar som skulle passa finfint som julklapp till sig själv eller någon annan
- Mysa på Café Deeds julavslutning då detta är den sista cafékvällen innan de tar jullov
Ses där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar