Jag har mina sidor

fredag 25 februari 2011

Den urkraft som göms i pastellkritor

Tjenare, alla monsterdiggare!

I höstas sparkades terminen igång med en barnbokskurs, l
edd av Gunna Grähs (http://sv.wikipedia.org/wiki/Gunna_Gr%C3%A4hs),
en riktig krutdurk som jag aldrig kommer att glömma.
Vi skulle då göra en barnboksdummy,
och under de alltför få men väldigt ögonöppnande handledningarna med Gunna rådde hon mig att köpa ett paket pastellkritor
Hon ville att jag skulle gå lös med all saftig pigment som finns i kritorna, inte mesa och vara försiktig med mina älskade konturer utan, citat; inte ha för lite KUK i bilderna! (Ja, Gunna är Clint Eastwood)

Tyvärr blev det inte så.
Det blev väldigt lite kuk i mina bilder.

Jag slet och svor över de där kladdiga, smuliga och rebelliska satanstygen till pastellkritor och till slut
... gav jag upp skiten och färglade mina blyertsskisser i Photoshop... det ville sig bara inte!
Jag kunde inte tämja den där urkraften som göms i pastellkritor.

Såhär ett halvår efter har jag försökt digga det där monstret.
Jag har börjat känna det befriande i att trycka de där bestialiska kritorna mot pappret, misshandla det med enorma ritsch-ratsch-drag tills händerna ser ut som färg bortom tid och rum
(en skitbra Lovecraft-novell, förresten, läs den nu!)!

Ska vi ta oss en titt på mina färgglada försök?
Notis; då jag ska åka hem på en längre visit nere i Närke i början av nästa vecka,
har jag flyttat samtliga ritverktyg från ateljén till min lägenhet för att kunna packa med dem.
Detta innebär att jag inte har tillgång till någon A3-skanner.
Vilket i sin tur betyder att det enda sättet för mig att visa upp en A3 är att provisoriskt fota den med webcamen på min dator.
Vilket i sin tur betyder att vi idag satsar på bildkvantitet istället för bildkvalitet.


Inspiration för aftonklottret;
en vacker ikon
som jag fick i flyttpresent
av Guds man
Kent Karlsson


Uppstädad blyertsskiss
Den färglagda som visas längre ner är spegelvänd åt rätt håll, dock inte denna

Här är sattygen

Det var då nedrans vilka sunkiga bilder det blev med webcamen...

Vi närbildar oss för att få en bättre uppfattning

Ens glada barnasinne minns de gamla goda Telluskritornas tid...

En pastellmålning ljusbordad ovanpå min Neptunethskiss, gjord för några dar sen

En glad donna gjord i samma veva som Neptuneth-bilden





  
















4 kommentarer:

  1. Haha Gunna är ju stentuff! Du är inte ensam om kuklösheten i alla fall, jag har riktigt svårt för kritor..

    SvaraRadera
  2. Hon är en av de mesta människor jag träffat!
    Gör det oss till kastratkritare, Efraim? ;)

    SvaraRadera
  3. Ja, det är svårt med pastell! Krävs nog jäveligt mkt övning för att det ska bli bra! Kul att du verkat fastna lite för't :)

    SvaraRadera
  4. De e la di dära artsy fartsy inom mig som måste få kladda lite med riktiga medium, då en annan inte gått estet eller konstskola ;) de e kul som attans! :)

    SvaraRadera