Tankar & tänder
som i
att man har tankar i knoppen och att min teckning har tänder.
Tankar & tänder
som i
att jag tankar innan jag ska åka iväg och att jag tänder lyset när jag kommer hem igen.
Jag började på en ny bok igår.
Amberville av Tim Davys.
Med illustrationer av Patrik Norrman.
Jag förstod redan av baksidestexten och framsidan att här vankas det noir-pastisch.
Men i en värld fylld av djur.
Jag tänkte inte så mycket på just hur det här med djurvärlden skulle förklaras.
Man köper ju så lätt en värld fylld av talande djur, eller hur?
Tänkte att det kanske är i stil med Blacksad.
Knappast Mutant.
Men vet ni vad?
Det är varken eller.
Det är bra mer intressant och originellt än så.
Men fetast av allt är Patrik Norrmans teckningar.
Ni vet sen tidigare hur jag kan snacka öronen av er om Patrik, eller hur?
Ibland småbilder utspridda lite här och var. Närbilder och detaljer som ger krydda åt scenuppbyggnaden och stämningen. Ibland helsidor. Ibland lite surrealistiskt som Dali eller Hans Arnold. Ibland hela uppslag som en splashpage i en serietidning.
Jag frågade fästmön imorse;
varför har inte fler böcker illustrationer?
Varför unnas det mest bara kids?
Jag vete tusan om jag hade fortsatt så långt in på serien Det mörka tornet av Stephen King om det inte hade varit för de feta illustrationerna.
Hade jag gett Fallet Charles Dexter Ward sin andra chans i somras om det inte varit för nyutgåvan med teckningar av Pontus Lundkvist?
Jag blir sugen själv på att skriva en novell bara för att kunna varva med skitigt blyertsklotter.
Tankar så här på morgonkvisten.
Tänder ni på det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar