Jag har mina sidor

lördag 26 mars 2011

Hårda skuggor i det mjuka solljuset

Tjenare, alla monsterdiggare!

Jonas Darnell, Herman Hednings tecknare sa i någon kort intervju jag såg på nyheterna att man inte kan vänta på att inspirationen ska infinna sig,
det är bara att rita ändå,
så dyker den upp till slut.

Hans kollega Patrik Norrman förklarade oss serie-och bildberättare i en föreläsing som jag prisat i ett tidigare inlägg, ungefär samma sak, men mer utvecklat.
Ni är för kära i era teckningar, sa han.
Han sa att en nyttig grej vi kunde göra är att rita en teckning under hans föreläsning,
ni vet, en riktigt detaljerad och genomarbetad bild som man lägger ner en lång stund på.
Sen när ni går kan ni sudda ut skiten, sa han.
Alla satte ju kaffet i vrångstrupen,
men där satte han ett huvud på någon spik.

Ända sen den föreläsningen har jag tänkt nästan varje dag på det han sa.
Framförallt har jag ältat det där snabba uttrycket om och om igen;
"Det är bara att rita varje dag! Rita-rita-rita-fan va fult de blir-sudda-börja om-rita-rita-rita-äh men fan va fult de blir-sudda skiten-börja om igen-rita-rita-rita..."
Jag kanske har hittat mitt mantra? Just i det där rita-rita-rita....

Ni kanske undrar varför jag blev så insnöad på just det där?
Uppenbarligen ritar jag väl som en Duracellkanin ändå?
Det är inte den produktiva takten som jag pratar om här.
Det är snarare resultatet och framförallt utvecklingen jag pratar om här.

Jag har inte ritat mycket serier alls på min utbildning!
Jag har gjort skoluppgifterna,
försökt göra lite egna grejer till Comic Royale och SPX,
och till 7 oktober.
Men ingen av de här serierna är jag direkt stolt över.
Enstaka serier och rutor har träffat rätt,
men även blida hönor hittar korn ibland.
Jag har inte hittat någon stil eller ett arbetssätt som känns hållbar just för att göra serier.
Mycket ligger i att jag är rätt rädd för att göra serier.
Jag har såna idéer ibland som jag blir kär i,
stora bilder, miljöer och rollfigurer som jag tänker mig ska bli så satans snygga att ni alla kissar ner er.
Där sätter man sen ribban.
Som Patrik sa; "ni är för kära i era teckningar".

Jag frågade mycket om Patriks arbetsprocess!
Vilka verktyg använder du?
Hur många steg har du från idé till färdig sida?
När använder du linjal?
Och han sa att när han föreläser på utbildningar så som min så är det många som gör så.
Tittar på hans riviga, skithäftiga teckningar och frågar var tricket är.
Det finns inget trick, sa han, jag har ju hållit på i 30 år!
Det enda trick är; Rita-rita-rita-fan va fult de blir-sudda-börja om-rita-rita-rita-äh men fan va fult de blir-sudda skiten-börja om igen-rita-rita-rita..."
Gör en massa serier, korta serier!
Så att ni kan lägga ifrån er det hela och titta på det i sin helhet.
Så småningom kommer ni att se att varje serie blir lite bättre.
Sen visade han oss den här arbetsprocessen,
och där fanns inget trick!
Han går ganska snabbt från en nedklottrad idé till en snabb layut och sen direkt till originalen.
Originalen är lite större än A¤ och han tuschar direkt på blyertsen,
han använder bara tuschpennor och whiteboardpennor.
Snabbt och enkelt.
Rita-rita-rita-fan va fult de blir-sudda-börja om-rita-rita-rita-äh men fan va fult de blir-sudda skiten-börja om igen-rita-rita-rita..."

Jag satt där som en fågelholk,
för jag letade precis som alla andra efter ett trick!
Om jag bara får tag i precis den rätta pennan,
och har den precis rätta arbetsproceduren,
och använder precis det rätta papperet,
kommer jag att spotta ur mig fantastiska serier som en kulspruta!
Jag måste bara hitta den snabba, enkla lösningen!
Men istället gav Patrik mig precis det rätta förhållningssättet.

Jag har inte vågat rita de serier jag egentligen vill
för att jag som sagt inte har vågat.
Blä, jag kan inte rita hus!
Blä, jag kan inte rita bilar!
Blä, jag vill att det här ska bli mitt magnum opus och om det inte blir det så suger hela skiten och jag kommer aldrig mer att plocka upp en penna...
Just det där med hus, det nämnde Patrik.
Han visade oss en sida ur Bacon & Egg där det var en del hus.
Sen sa han att det kan vara bra att öva på perspektiv,
veta sin teori,
och kolla lite referenser.
Men i slutändan är det bara att rita på.
För ingen av er tror ju att det här är ett hus, eller ur?
Det är en bild av ett hus!
Åter var jag en fågelholk.

Det blir kanske inte några snygga hus.
Det blir kanske inte några snygga bilar.
Det blir kanske inte ett magnum opus.
Men skit i det, rita på!
Rita-rita-rita-fan va fult de blir-sudda-börja om-rita-rita-rita-äh men fan va fult de blir-sudda skiten-börja om igen-rita-rita-rita..."
Det är det enda tricket som finns.
Många av er tror jag har det här tankesättet sen tidigare.
Men jag hade inte det,
förstår jag nu i efterhand.
Men jag tror att jag har det nu.
Det har gett mig färska batterier.
Tack för tricket, Patrik.

Under min långa Närkevisit här hemma hos föräldrarna
har jag ritat på både serien till Primate Orange och mitt examensarbete.
Seriesidorna ska vi titta på nästa vecka,
när jag har skannat in dem.

Nu tänkte jag visa lite tuscherier som jag hade för mig igår.
Jag satt och kikade på Kolik Förlags hemsida,
och hittade Lars Krantz' blogg.
Det kliade i penslar och pennor direkt.

En idé som typ "World of Lovecraft" eller "Cthulog-in"

Bara pensel och flytande tusch. Inga pennor.

Tentakler

Själva motivet klart, men mer svärta behövs.

Ja, där satt den

Blyertslinjer suddade och hela konkarongen inklämd i familjens a4scanner. I Gävle kommer även den här filuren att skannas i sin helhet i skolans större maskin.


Det har snackats och snilleblixtrats en del kring rollspel här i Kumla,
så snart blir det ett tredje monsterdiggande med min Trail of Cthulhu-grupp!
Det fins mycket hemskheter som jag inte har utsatt deras oskyldiga själar för än.
Dessutom vankas det lite Coreolis.
Bara bra grejer!

"

2 kommentarer:

  1. Väldigt, väldigt tänkvärt inlägg! Tack för att du delar med dig av visdomen! Jag har ju haft en föreläsning med Norrman för flera år sedan och det var bra men det är inte så färskt i minnet! Jag måste också försöka sluta vara så kär i mina idéer att jag knappt vågar förverkliga dem av rädsla att inte göra dem rättvisa.

    SvaraRadera
  2. Tack, mannen! Fan va gött att du gillar mitt ordbajsande.
    Jag försöker att ha mer bild än bla-bla i bloggen, men just det här bla-blat handlade så myket om bild ;)

    SvaraRadera