Jag har mina sidor

tisdag 10 april 2012

Luguber litteratur lockar läsare

Tjenare, alla monsterdiggare!

Minns ni mitt allra första inlägg?
Back in the days.
Jag gjorde ett halvtaskigt recensionförsök av Dmitrij Gluchovitjs bombastiska bibba Metro 2033, alldeles stinn av tunnelågren, subterranska mardrömsjakter och mutanter (framförallt jävligt MJUTÄNT!).
Oooh, "halvtaskigt"...
Det sägeru ju bara för ru vill höra motsatsen, din nedrans ryggdunksjägare!
Nah, dunka bäst ni vill, jag är inte den som tackar nej till det,
men ni vet vid det här laget att jag är rätt sunkig på recensioner.
Just för att jag har inte lust att skriva långa haranger om en bok som jag inte diggar.
Man kan ju också tolka det som att jag bara läser böcker som jag blir begeistrad av?
Betyder detta att jag har ett överlägset litterärt väderkorn?
Att jag har en pikant boksmak som sitter i ryggmärgen, vilket får mig att endast söka mig till det göttigaste av gött i bokhyllorna?
Njaeäää...
Eller så är jag tvärtom lättflörtad.
Man behöver bara vifta med monster, mutanter och mustiga meningar för att jag ska bli helt lyrisk över lyriken.
Lättköpt och djup som en vattenpöl, kanske?
Njaeäää...
Oavsett vilka glasögon man ser det hela igenom
(jag är förövrigt helt tokig i mina nya fina glasögon)
så är jag nu helt såld på uppföljaren till Metro 2033;
Metro 2034.
Den här gången är det inte den lille pojkspolingen Artioms ljuskägla som leder oss igenom mörkret,
utan drömmaren Homeros och zonfararen (ja, ja, ja, stalker...) Hunter.
Historien hetsäter jag i en rasande takt
och det är
(här kommer den där belästa vetaren i mig, håll i armstöden)
så förpillat bra!

Det var fasligt vad länge jag kunde skriva om en bok som jag tycker är svinball.
Ska vi ta en teckning, sen prata lite om SPX?

Tuschpennor på A4, kalligrafipennor, faktiskt. Verktygsmissbruk, jag vet.

Jo, på SPX (för icke frälsta, här; http://www.facebook.com/#!/events/418053588210630/)
tänkte jag erbjuda
MONSTERPORTRÄTT
Ursäkta skrikandet, men det där var för att fånga de som tröttnat på bokbabblet ovan och som scrollade ner för att se om jag hade något matnyttigt att få ur mig idag.
Precis, monsterporträtt.
Min gimmick är ju att jag ritar snabbt, så jag tänkte att det skulle passa att för en billig peng (vi pratar kanske en guldpeng. Eller en Selma. Vad tycker ni är rimligt?) kasta ett getöga på den som vill stå (Pickmans) modell och sedan krydda med vidunderliga attribut.
Vissa monsterdiggare kanske har ett tema på tungan,
självklart slänger jag då in precis det!
Men om man får hjärnsläpp eller inte bryr sig om just vilket vidunder som man morfas till,
tänkte jag göra en slumptabell a'la monsterkursen.
Genom att snabbt rulla en tärning.
Så blir det kanske havsmonster, eller robot, eller jätteinsekt, eller...
eller...
eller...
...zombie?
 Men det kör ju Apart förlag med.
Och de gör det förbannat bra.
Hmm.
Tja, zombie kanske inte är med på min tabell,
men ber någon om det så är det klart att jag gör ett försök.
Nåväl, jag ska fila på detaljerna,
men kom till mitt och mina kamraters bord på SPX
så ska jag rita av er.

2 kommentarer:

  1. Älskar skuggningen i teckningen, speciellt på monsterextremiteterna - och extra speciellt på den ringlande tentakeln! Tour de Force!

    SvaraRadera
  2. Härligt, härligt!
    Jag försöker luska fram en bekväm men ändå snajsig tuschning till kommande serieprojekt! ;)
    Tentakler är svåra att misslyckas mä!

    SvaraRadera