Nu blev det en arla morgon med tvenne pastellsprakande inlägg.
Men fredagen är ju lång idag.
"SNUSK, SOT OCH ZONPEST!"
Tjutet träffade såpass höga toner att man knappt kunde urskilja orden. Eventuella voffsingar på andra sidan skogen skulle säkert märka dem.
Men här fanns inga voffsingar.
Bara kissingen Tommy-Gann och hans väpnare Bartolomaus.
Trodde han iallafall.
Tommy-Gann hann knappt begrunda varför i hundan den lille musen hade hävt ur sig en sån ramsa,
innan skogen sprack.
Som en överfull finne sprack den upp. Liknelsen blev ännu mer passande när den vidriga stanken från det köttiga innanmättet slog emot morrhåren som en fet knottsvärm. Innanmätets rader av malande tänder förklarade deras sits lika pedagogiskt som etiketten på en flaska tokjos.
Likt en automaton med positronhjärna, surrade informationen blixtsnabbt fram innanför Tommy-Ganns pannben;
"Tyrannoalkes rex... Fenrisälgen... Granmjölner..."
Uppspaltade rader ur Zonernas zoologi, denna kejsarbenådade bok.
Han kunde inte låta bli att bli stolt. Att klappa sig själv på axeln.
Han hade ju för bövelen haft rätt!
Den där illaluktande åsen, som kryllade av nukleärt överdimensionerade dyngbaggar!
De suspekt formade tjärnarna som dök upp i ett regelbundet spår!
Det där motorartade dundret i fjärran!
Men det fanns tid för att berömma sin iaktagelseförmåga.
Och det fanns tid för att kubba så förmökat fort att du vill kräkas lunga.
Det senare fanns det tid för nu.
Senare skulle de säkert skratta åt hans ordval.
Om de återigen skulle få sitta trygga från zonmörkrets gastar runt en eld inatt.
Om de tillsammans skulle få hålla upp båd humör och värme tillsammans.
Men just nu fanns det bara total panik.
"ÄLGA, BARTOLOMAUS! ÄLGA, FÖR ALLT VAD TASSARNA HÅLLER!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar